Konsten att pendla
Går på ingen tid alls mellan ja, till nej och tillbaks till ett starkt majoritets-ja med veto igen.
Vill.
Längtar nästan.
Imorgon kanske jag inte vill.
Hur vet man vad som är på riktigt?
Vill.
Längtar nästan.
Imorgon kanske jag inte vill.
Hur vet man vad som är på riktigt?
Konsten att få distans
från saker i allmänhet. Ibland måste man lämna kärnan. Utifrån ser det lite annorlunda ut.
Då kan man tänka,
"Vad fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?"
Och nu bara undrar jag...
Vad fan fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?
Här sitter jag, några dagar senare, och bara inser att det inte går.
Hur tar man sig ur en situation som skulle kunna göra en lycklig, om man hade kraft och tid och energi och respons nog, medhåll, att förbättra den. Den skulle kunna vara perfekt. Tanken på det, hoppet, håller mig kvar.
Det är hoppet, och inte realiteten, som jag klamrar mig fast vid.
Då kan man tänka,
"Vad fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?"
Och nu bara undrar jag...
Vad fan fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?
Här sitter jag, några dagar senare, och bara inser att det inte går.
Hur tar man sig ur en situation som skulle kunna göra en lycklig, om man hade kraft och tid och energi och respons nog, medhåll, att förbättra den. Den skulle kunna vara perfekt. Tanken på det, hoppet, håller mig kvar.
Det är hoppet, och inte realiteten, som jag klamrar mig fast vid.
I wanna know what love is
Vore så tråkigt om de där stunderna när man bara ligger i sängen, kropp mot kropp, hjärta mot hjärta och nästipp mot nästipp, och känner sig som någon ur en kärleksfilm, om de stunderna går förlorade eftersom min rädsla för att det är snart är över/inte på riktigt, står i vägen.
Jag kände ofta så med dig, att det var på riktigt, att det verkligen var kärlek, att du var det bästa som hade hänt mig och att jag ville skriva en sång om det.
Sen blev det sommar och allt gick åt helvete och jag märker nu att minnet av hur det var tyvärr inte räcker för att spola tillbaks tiden.
Kanske kan det bli lite bättre, annorlunda men underbart, men det kommer aldrig bli som det en gång var och rädslan för att jag någonsin igen ska bli så ledsen och förkrossad som jag har spenderat de senaste 4 månader, varandes (?), kommer aldrig försvinna.
Jag får helt enkelt klamra mig fast vid tesen att kärleken övervinner allt.
Stämmer det så kommer det bli så bra, det här.
Och om inte annat, så är hoppet det sista som överger människan, iaf utifrån vad jag har hört.
Med den tanken inom räckhåll, oboy och lite final-putsning inför sminariet imorgon, med Whiter shade of pale på i bakgrunden (försök plugga till den) och minnet av den mysigaste helgen på länge, färskt i bakhuvudet.
Jag kände ofta så med dig, att det var på riktigt, att det verkligen var kärlek, att du var det bästa som hade hänt mig och att jag ville skriva en sång om det.
Sen blev det sommar och allt gick åt helvete och jag märker nu att minnet av hur det var tyvärr inte räcker för att spola tillbaks tiden.
Kanske kan det bli lite bättre, annorlunda men underbart, men det kommer aldrig bli som det en gång var och rädslan för att jag någonsin igen ska bli så ledsen och förkrossad som jag har spenderat de senaste 4 månader, varandes (?), kommer aldrig försvinna.
Jag får helt enkelt klamra mig fast vid tesen att kärleken övervinner allt.
Stämmer det så kommer det bli så bra, det här.
Och om inte annat, så är hoppet det sista som överger människan, iaf utifrån vad jag har hört.
Med den tanken inom räckhåll, oboy och lite final-putsning inför sminariet imorgon, med Whiter shade of pale på i bakgrunden (försök plugga till den) och minnet av den mysigaste helgen på länge, färskt i bakhuvudet.
when we meet it seems I can't let go
Åh du förvirring. Försvinn!
Kan inte riktigt fokusera. Tänkte för mig själv, i huvudet, förut idag, nu, här, med dig, är jag nästan lycklig.
Nu har du gått och bakom dig lämnar du en stor, påtaglig rädsla för att bli den versionen av mig själv som jag var i somras, nedslagen, sårad, krossad, bedrövad.
Livrädd.
Samtidigt är jag glad.
Jag älskar dig. Jag vet verkligen det.. så jag ska försöka slappna av lite nu, och faktiskt plugga istället för att låta orden flyta iväg samtidigt som jag bygger upp worst case scenarion i huvudet..
ja, godnatt då.
Kan inte riktigt fokusera. Tänkte för mig själv, i huvudet, förut idag, nu, här, med dig, är jag nästan lycklig.
Nu har du gått och bakom dig lämnar du en stor, påtaglig rädsla för att bli den versionen av mig själv som jag var i somras, nedslagen, sårad, krossad, bedrövad.
Livrädd.
Samtidigt är jag glad.
Jag älskar dig. Jag vet verkligen det.. så jag ska försöka slappna av lite nu, och faktiskt plugga istället för att låta orden flyta iväg samtidigt som jag bygger upp worst case scenarion i huvudet..
ja, godnatt då.
Sunday - study-day?
NÄE!
Skönt det var att upptäcka att jag inte är den enda som inte har vart så produktiv i helgen... skolmässigt då.
Har ju hänt en hel del annat som jag inte hade räknat med. Nu när ringarna lägger sig vet jag inte riktigt vad jag känner att jag har gett mig in i.
Fokus på känslan som var väldigt påtaglig innan.
Fokus på ryska federationen resten av kvällen kanske?
SJ, jag hatar dig.
Skönt det var att upptäcka att jag inte är den enda som inte har vart så produktiv i helgen... skolmässigt då.
Har ju hänt en hel del annat som jag inte hade räknat med. Nu när ringarna lägger sig vet jag inte riktigt vad jag känner att jag har gett mig in i.
Fokus på känslan som var väldigt påtaglig innan.
Fokus på ryska federationen resten av kvällen kanske?
SJ, jag hatar dig.
Konsten att lura sig själv
Trodde jag hade gått vidare. Var helt säker på det, till och med. Inte så konstigt, det kändes ju verkligen så.
Några timmar på en kväll och en natt gjorde att jag inte är så säker längre. Säker på att jag inte har gått vidare alls, osäker på vad jag vill, har ingen aning om vilka borden som är de rätta.
Det kändes ju så bra.
Den känslan jag letat efter och saknat var ju tillbaks i samma sekund som du var det.
Jag "borde" gå vidare.
Den kan man fundera på väldigt länge-, jag vet att jag vill gå vidare, men för den sakens skulle betyder det inte att man kan. Om man kunde styra över sina känslor så skulle jag inte ha några för dig.
Synd att den inte funkar så.
Synd att inse att jag älskar dig.
Känns som om jag har svängt av på fel avfart och itne hittar vägen tillbaks..
fan.
Hej då hej då!
Några timmar på en kväll och en natt gjorde att jag inte är så säker längre. Säker på att jag inte har gått vidare alls, osäker på vad jag vill, har ingen aning om vilka borden som är de rätta.
Det kändes ju så bra.
Den känslan jag letat efter och saknat var ju tillbaks i samma sekund som du var det.
Jag "borde" gå vidare.
Den kan man fundera på väldigt länge-, jag vet att jag vill gå vidare, men för den sakens skulle betyder det inte att man kan. Om man kunde styra över sina känslor så skulle jag inte ha några för dig.
Synd att den inte funkar så.
Synd att inse att jag älskar dig.
Känns som om jag har svängt av på fel avfart och itne hittar vägen tillbaks..
fan.
Hej då hej då!
"JAG VET
att jag är jävligt snygg, men du måste sluta stoppa din tunga i mitt öra!"
Precis så. Idag: all anledning till oro. Utgifter sammanlagt, frisör, smink, + nya klackar = 3000. Igår överförde jag 7000. Nu är kontot TOMT.. oklart. Många skyddade belopp där. Har jag minnesluckor?
Precis så. Idag: all anledning till oro. Utgifter sammanlagt, frisör, smink, + nya klackar = 3000. Igår överförde jag 7000. Nu är kontot TOMT.. oklart. Många skyddade belopp där. Har jag minnesluckor?
Gråa dagar
Jag och Lasse. Jag ska köpa pizza och plugga bort kvällen. Vaknade, försökte låtsas som att jag inte hade en usel dag, som att jag inte var väldigt trött på livet.
Gick sådär för just nu sitter jag med tårarna i halsen och känner att jag måste sova bort den här dagen.
Mantra: det är bara en dålig dag, det är bara en dålig dag, det är bara en dålig dag..
Dåliga dagar tenderar att kännas som ett allmäntillstånd.
Objektivt: They never are.
Ska köpa den där pizzan nu...
Imorgon får jag åka hem. Det ska bli så underbart!
Jag saknar att vara i ett förhållande. Hur knäppt är inte det? I några veckor har jag verkligen, fullt ut känt, jisses vad underbart att vara singel, verkligen singel för första gången på länge länge.
Idag känner jag inte riktigt så, jag är bättre på att vara i ett förhållande, bättre på känslor, kärlek.
Vill ha nån att beröra liksom.
Nån att sakna.
Och bara för att jag känner så så börjar jag sakna den där personen som jag trodde att jag inte saknade längre, hela förhållande-biten, i din säng, lördagar, hud mot hud och how I met your mother och seinfeld osv. Läppar i nacken.
Nu när jag säger det så fattar jag inte hur jag inte skulle kunna sakna det; att gå den långa vägen hem, sjungandes, längtandes till fredagen och din famn.
Klart man blir kär i kärleken, i fjärilarna i magen.
Saknar fjärilarna i magen som aldrig förr.
Mind over body
Jag är inte trött.
Jag kan plugga.
Jag är inte trött.
Pengar på fredag = nöjd tjej.
Gbg på torsdag = Nööööjd tjej.
Sängen nu = mycket nöjd tjej.
KANSKE HAR FÅTT EN LITEN LÄGENHET! = Nöjdast i hela friggin sthlm just idag.
Kul att betala dubbla hyror bara..
det löser sig.
This love is a sacrifice
Här sitter jag klockan tio över tolv, inga måsten alls, just nu. Ska snart se på The beautiful life och somna.
Anna kom och frågade om jag var okej förut, eftersom jag verkade ledsen, vilket gjorde mig förvånad, jag var inte ledsen.
Men sen kände jag efter.. och insåg att jag nog inte är glad heller.
Likgiltlig.
Men en sak vet jag.. jag längtar hem. Längtar efter sommar på Orust, när man är liten, allt är okomplicerat, alla är glada, alla är tillsammans, där, då, ingen var död, ingen hade förlorat minnena av den man var när man var liten till förmån för vuxenlivets mörka sidor. Tror nog döden är det som har förstört mest i min familj, splittrad och slitit och tryckt ned. Det gör ont i hela mig att tänka på att människor som verkligen var älskade, och som verkligen led, och dog, alldeles för tidigt, inte har lärt oss nåt om livet. Att deras död, istället för att lära oss hur vi borde leva, gjorde att vi avskydde livet lite mer, när det borde vara tvärtom.
Jag försöker att inte tänka så, men det gäller tyvärr inte för alla de som påverkats, och det är det som har vart jobbigast. När människor man älskar lider så finns det inga gränser för den där viljan att rädda de. 6 år senare har jag fortfarande inte fattat att vissa människor bara kan rädda sig själva, och att jag kanske inte kan göra något alls, inte ta den bördan. För hur mycket jag än vet, att den bördan är för tung för mig, så är det klart att jag försöker, klart att jag också lider när nån som ska vara den största förebilden av alla för mig, i mina ögon är så olycklig, miserabel, ensam. Klart att jag sitter här klockan 12 på natten en söndagkväll hos mina släktingar på andra sidan landet, ser kontrasten och önskar att jag kunde göra något.
Tänker på en tid när jag minns dig och oss som så himla glada.
Ett givet minne är en kväll i lägenheten i Spanien. Ni satt på balkongen, ingen hade dött, jag var liten, mörkrädd och tvungen att sova klockan 9. Men när ni gick till baren som vi alltid gick till, för att spela biljard och dela en flaska vin på tre, så fick jag stanna hemma. För att jag inte skulle känna mig ensam där och då, eller vara rädd, så lämnade du balkongdörren öppen och satte på samma skiva på stereon, som du fortsatte göra i flera år efter det, och som jag lyssnar på nu, och som tar mig tillbaka till de kvällarna, den perioden i livet. När jag låg i sängen och lyssnade på den där skivan som var som du för mig, och vågorna utanför balkongdörren.
Den personen som du var då som för mig, är en helt annan mamma än den jag tänker på idag.
Anna kom och frågade om jag var okej förut, eftersom jag verkade ledsen, vilket gjorde mig förvånad, jag var inte ledsen.
Men sen kände jag efter.. och insåg att jag nog inte är glad heller.
Likgiltlig.
Men en sak vet jag.. jag längtar hem. Längtar efter sommar på Orust, när man är liten, allt är okomplicerat, alla är glada, alla är tillsammans, där, då, ingen var död, ingen hade förlorat minnena av den man var när man var liten till förmån för vuxenlivets mörka sidor. Tror nog döden är det som har förstört mest i min familj, splittrad och slitit och tryckt ned. Det gör ont i hela mig att tänka på att människor som verkligen var älskade, och som verkligen led, och dog, alldeles för tidigt, inte har lärt oss nåt om livet. Att deras död, istället för att lära oss hur vi borde leva, gjorde att vi avskydde livet lite mer, när det borde vara tvärtom.
Jag försöker att inte tänka så, men det gäller tyvärr inte för alla de som påverkats, och det är det som har vart jobbigast. När människor man älskar lider så finns det inga gränser för den där viljan att rädda de. 6 år senare har jag fortfarande inte fattat att vissa människor bara kan rädda sig själva, och att jag kanske inte kan göra något alls, inte ta den bördan. För hur mycket jag än vet, att den bördan är för tung för mig, så är det klart att jag försöker, klart att jag också lider när nån som ska vara den största förebilden av alla för mig, i mina ögon är så olycklig, miserabel, ensam. Klart att jag sitter här klockan 12 på natten en söndagkväll hos mina släktingar på andra sidan landet, ser kontrasten och önskar att jag kunde göra något.
Tänker på en tid när jag minns dig och oss som så himla glada.
Ett givet minne är en kväll i lägenheten i Spanien. Ni satt på balkongen, ingen hade dött, jag var liten, mörkrädd och tvungen att sova klockan 9. Men när ni gick till baren som vi alltid gick till, för att spela biljard och dela en flaska vin på tre, så fick jag stanna hemma. För att jag inte skulle känna mig ensam där och då, eller vara rädd, så lämnade du balkongdörren öppen och satte på samma skiva på stereon, som du fortsatte göra i flera år efter det, och som jag lyssnar på nu, och som tar mig tillbaka till de kvällarna, den perioden i livet. När jag låg i sängen och lyssnade på den där skivan som var som du för mig, och vågorna utanför balkongdörren.
Den personen som du var då som för mig, är en helt annan mamma än den jag tänker på idag.
only you
Lyssnar på Joshua Radin och tänker på Ella.
Saknar dig.
Saknar Orust.
I torsdags kom den där hemlängtan, när jag bara grät och kände, shit, jag vill hem, hem hem till min egna säng och min egna lägenhet och mitt krypin och allt det där! Allt det vill jag till.
Orust, ÅHHHHHH. Min hund, mina hästar, mitt gömställe, min familj.
I DIE! Bakis-ledsamhet kallas detta. Det är OMÖJLIGT (praktiskt, teoretiskt, fysiskt, fysiologiskt) att vara glad i detta tillståndet.
Åtgärda.
a bad dream
if you were by my side
but you're long gone
yeah you're long gone now..
where do we go
don't even know
Jag blir svartsjuk. Jag hatar det, jag brukade aldrig vara svartsjuk. När jag är kär och lycklig och galen, då är jag inte svartsjuk, inte det minsta. Jag är inte kär i dig. Ändå, ändå gör tanken på dig med nån annan, mig alldeles kallsvettig.
Hjärtat slår lite fortare.
Snälla, älska ingen annan än mig, för bara tanken gör att jag dör litegrann.
but you're long gone
yeah you're long gone now..
where do we go
don't even know
Jag blir svartsjuk. Jag hatar det, jag brukade aldrig vara svartsjuk. När jag är kär och lycklig och galen, då är jag inte svartsjuk, inte det minsta. Jag är inte kär i dig. Ändå, ändå gör tanken på dig med nån annan, mig alldeles kallsvettig.
Hjärtat slår lite fortare.
Snälla, älska ingen annan än mig, för bara tanken gör att jag dör litegrann.
I was looking for a place to hideaway
Jag är väldigt okristen på det sättet att allt som känns tvunget känns fel och om nån ger mig ett borde så gör jag tvärtemot. Jag hoppade av konfirmationen, jag svor för mycket. Är inte döpt, tror inte på Bibeln och tycker att kristendomen i allmänhet är humbug.
Men när jag är ledsen, hoppfull och uppgiven, då ber jag.
Är det töntigt?
Då säger jag till någon att jag vet, vet vet att du lyssnar.
Idag undrar jag om himlen finns och varför de bästa dagarna är de när man mådde som sämst och grubblade allra mest.
Lyssnar på Laleh och tänker att jag nog borde rycka upp mig.
Ibland springer man på helt fantastiska människor, helt underbara, men svårfångade, hala. Jag kan inte riktigt låta en sån person komma undan, oavsett om det handlar om kärlek eller vänskap, utan att tänka, det skulle vara så synd om du inte fick en plats i mitt liv eftersom de flesta människor faktiskt suger, och det gör ju inte du.
Men när jag är ledsen, hoppfull och uppgiven, då ber jag.
Är det töntigt?
Då säger jag till någon att jag vet, vet vet att du lyssnar.
Idag undrar jag om himlen finns och varför de bästa dagarna är de när man mådde som sämst och grubblade allra mest.
Lyssnar på Laleh och tänker att jag nog borde rycka upp mig.
Ibland springer man på helt fantastiska människor, helt underbara, men svårfångade, hala. Jag kan inte riktigt låta en sån person komma undan, oavsett om det handlar om kärlek eller vänskap, utan att tänka, det skulle vara så synd om du inte fick en plats i mitt liv eftersom de flesta människor faktiskt suger, och det gör ju inte du.
ojojoj
den här bakfyllan.
grodan och spyan.
och bakfyllan.
och aj.
herregud.
look how they shine for you
JAHAJAAA, kul att jag är rastlösast. Läser om FN:s resolution 1325. Jävligt upphetsande.
Hemma för första natten på typ.. 5, redan rastlös, vill redan härifrån.
Tror inte jag trivs här?
Hemma för första natten på typ.. 5, redan rastlös, vill redan härifrån.
Tror inte jag trivs här?
Black or white
Peppar mig själv till tusen. HÖGST oklart varför då jag ska sova... men endorfiner är alltid bra. Jag är iaf en sjukt besviken tjej just nu. Måste välja mina vänner bättre. Måste inse innan jag släpper in de, att de är fittor. Då är jag ändå, redan, en person som går ut med inställningen att även om de flesta är snälla så är de flesta också både själviska och tillräckligt dumma för att inte fatta att de gör andra illa när de kör sitt eget race i 120. I fel fil.
Jag har så sjukt stora svårigheter med att se, varför varför varför, man vill göra någon man verkligen tycker om illa, varför man inte bara kan vara ärlig... I don't get it.
Jag måste ha missat nåt.. trodde det var bro´s before hoe´s som gällde. The bro code!
Jag har så sjukt stora svårigheter med att se, varför varför varför, man vill göra någon man verkligen tycker om illa, varför man inte bara kan vara ärlig... I don't get it.
Jag måste ha missat nåt.. trodde det var bro´s before hoe´s som gällde. The bro code!
it's on the line
idag kände jag bara.. nej, jag orkar inte med mer skitsnack.
Igår med iofs, men det är på en helt annan nivå när man är på bra humör som när man är på dåligt.
Intressant, det där. En dålig dag säger jag upp kontakten med mitt ex. En bra dag känns det som att det var helt rätt, tråkigt bara att jag inte sa vad jag tyckte samtidigt.
Har haft en bra vecka. Inte sovit "hemma" en enda natt, och inser att min oförmåga att slappna av. sova, vara glad och nöjd, någonstans annat än hemma i tryggheten, är borta. Är nöjd.
Men orolig.
Ska sova hela kvällen, trots att jag är både rastlös och har tråkigt egentligen, alla verkar upptagna och pluggar, uselt. Imorgon ska jag plugga, på en fredag, deeeeeeeeen är sjuk. Sen antar jag att det blir lite.. uppsala? Fest! Kan bli skoj. Har haft höga förväntningar på sthlm och än så länge har de infriats.
Börja kolla efter lägenhet?
Eller dra hem en termin och lösa det därifrån..?
Får klura lite. Försvarshögskolan och jag trivs ihop.
Nu ska jag se på Matrix.
Igår med iofs, men det är på en helt annan nivå när man är på bra humör som när man är på dåligt.
Intressant, det där. En dålig dag säger jag upp kontakten med mitt ex. En bra dag känns det som att det var helt rätt, tråkigt bara att jag inte sa vad jag tyckte samtidigt.
Har haft en bra vecka. Inte sovit "hemma" en enda natt, och inser att min oförmåga att slappna av. sova, vara glad och nöjd, någonstans annat än hemma i tryggheten, är borta. Är nöjd.
Men orolig.
Ska sova hela kvällen, trots att jag är både rastlös och har tråkigt egentligen, alla verkar upptagna och pluggar, uselt. Imorgon ska jag plugga, på en fredag, deeeeeeeeen är sjuk. Sen antar jag att det blir lite.. uppsala? Fest! Kan bli skoj. Har haft höga förväntningar på sthlm och än så länge har de infriats.
Börja kolla efter lägenhet?
Eller dra hem en termin och lösa det därifrån..?
Får klura lite. Försvarshögskolan och jag trivs ihop.
Nu ska jag se på Matrix.
Strike of lightning
Plötsligt kommer någon och sätter saker i perspektiv och jag inser snabbt och lustigt med oväntad styrka och klarhet precis hur små, triviala och oviktiga mina problem är.
Jag skäms lite.
För en gångs skull, tycker jag nästan att det är skönt att släppa alla jobbiga tankar.
Men nu oroar jag mig för någon annan, nån som riskerar att få sin dröm och sitt liv krossat och inte kan göra något för att förhindra det. Oklart om det finns någon värre känsla. Jag vet ju faktiskt inte, jag har fortfarande allting framför mig, inom räkhåll, på ingång.
Ups and downs på denna dagen.
Jag tycker inte om att gråta bort mitt perfekta smink.
Ni ser ju.. triviala problem.
Jag skäms lite.
För en gångs skull, tycker jag nästan att det är skönt att släppa alla jobbiga tankar.
Men nu oroar jag mig för någon annan, nån som riskerar att få sin dröm och sitt liv krossat och inte kan göra något för att förhindra det. Oklart om det finns någon värre känsla. Jag vet ju faktiskt inte, jag har fortfarande allting framför mig, inom räkhåll, på ingång.
Ups and downs på denna dagen.
Jag tycker inte om att gråta bort mitt perfekta smink.
Ni ser ju.. triviala problem.
This years love
Sitter i ett mörkt rum med tända ljus, lyssnar på David Gray - This years love och funderar på en eftermiddagsnap, en film, lite big love, att helt enkelt inte plugga idag.
this years love
it better last
heaven knows, it's high time
I've been waiting on my own for to long
when you hold me like you do
feels so right, now
It takes something more this time
than sweet sweet lies
before I open up my eyes and fall
losing all control
every dream inside my soul
When you kiss me
on that midnightstreet
sweap me off my feet..
Blev genast sentimental, men jag är glad. Tröttast. Vill gå till slottet och kramas men plugga är tydligen viktigare än att kramas med mig (man måste vara lite krävande). Istället ska jag ta min nap, se på big love och gå och köpa godis till min lilla moster.
Won't you kiss me on
this midnightstreet
sweap me off my feet...
this years love
it better last
heaven knows, it's high time
I've been waiting on my own for to long
when you hold me like you do
feels so right, now
It takes something more this time
than sweet sweet lies
before I open up my eyes and fall
losing all control
every dream inside my soul
When you kiss me
on that midnightstreet
sweap me off my feet..
Blev genast sentimental, men jag är glad. Tröttast. Vill gå till slottet och kramas men plugga är tydligen viktigare än att kramas med mig (man måste vara lite krävande). Istället ska jag ta min nap, se på big love och gå och köpa godis till min lilla moster.
Won't you kiss me on
this midnightstreet
sweap me off my feet...
Sometimes I find myself sitting back and reminiscing...
Det finns yta, insida. Kläder och känslor. Äkta, falskt, genuint, påmålat.
Känslorna vi har närmast till är skratt och gråt, och inför folk skulle jag alltid välja att skratta. Det gör att folk tror att jag alltid är glad, när jag har vart som ledsnast och stått på jobbet med krossat hjärta och gråtit bort sminket på lagret, inte ens då har någon vetat eller sett. Måla på sminket, ytan, fasaden, polera och gå ut med ett leende.
Jag är alltid glad och dessutom, så finns det väldigt väldigt få som vet vem jag verkligen är.
Oseriös, får jag höra väldigt ofta. Flummig. Alltid glad, glädjespirdaren. Med oseriositet kommer någon typ av cynisk bitterhet som också är en uppfattning som folk får, eftersom jag, när jag är ledsen, inte ser ledsen inte, inte låter ledsen, inte gråter eller säger att jag är ledsen. Istället blir jag en person som stöter bort folk, bygger upp murar och verkar på gränsen till ständigt irriterad.
När fasaden är nere och vännerna har gått hem och jag är ensam med mig själv och framförallt hela tiden någonstans bakom ögonlocken så är det inte ens nästan så.
Well, jag saknar den där personen som visste hur jag var, vem jag var och varför och som älskade mig mer än någonting.
Tråkigt bara att den bästa kärleken är den man inser först efteråt att man verkligen borde ha tagit tillvara på när den väl fanns kvar.
Jag äter choklad, lyssnar på Kings of Leon och förbannar mig själv för att jag saknar någon inte för hur han var eller vem han var utan för att han fick mig att se mig för den jag kan vara, när jag är som bäst.
Det är supersjälviskt. Så sitter jag här igen, och det är uppenbart att jag inte är så glad på mig själv just idag.
Jag måste lugna ned mig.
Beyond here lies nothing
Oj vad mysigt det var igår.
Vill ha mer!
Vad jag inte vill, är att plugga Bosnien-kunskap.
But I gotta.
Återkommer om typ ett år. Bläääääe.
Vill ha mer!
Vad jag inte vill, är att plugga Bosnien-kunskap.
But I gotta.
Återkommer om typ ett år. Bläääääe.
Lördag natt
och jag kan fan inte sova.
Bra där.
Vet inte varför jag borde sova nu heller men det känns som ett måste med sådan proportion att ångesten över att jag inte gör det, just nu, leder till lite hjärtklappning.
Bra där.
Vet inte varför jag borde sova nu heller men det känns som ett måste med sådan proportion att ångesten över att jag inte gör det, just nu, leder till lite hjärtklappning.
dreams can come true
drömde att jag hånglade med skarsgård. Vad är mitt problem liksom?
Ska hitta nån verklig att lägga sexdröms-fokus på. Orka pendla till l.a liksom.
Kom på en mkt fin reklamtext, för sömnmedel.
"Sova - lättare sagt än gjort."
Godnatt?
Ska hitta nån verklig att lägga sexdröms-fokus på. Orka pendla till l.a liksom.
Kom på en mkt fin reklamtext, för sömnmedel.
"Sova - lättare sagt än gjort."
Godnatt?
scenarioseminarium
FASEN vad kul!
Nej?
Bosniens konstitution är ju kul.
Lätt att relatera till.
Lätt att relatera till utifrån det vi har läst, hitills.
Nä.
Jag är rastlös. Vill ut på bus.
Blä.
Nej?
Bosniens konstitution är ju kul.
Lätt att relatera till.
Lätt att relatera till utifrån det vi har läst, hitills.
Nä.
Jag är rastlös. Vill ut på bus.
Blä.
Singel
Jag ser inga fördelar.
Jag saknar dig. Kanske inte dig så mycket om att vara med dig. Hela dagar i sängen, how I met your mother, scrubs, seinfeld, laga mat, sängen, klia i nacken, massage, läppar i nacken, mjuka pussar.
Hur ska man göra för att inte sakna det? Kontentan är väl att jag saknar dig. Trots allt.
Saknar den versionen av dig, trots allt.
Den nya är inte lika kul.
Inte alls.
Tycker om att vara flickvän, tycker om tvåsamheten.
Ligger inte med folk jag inte känner och tycker inte det är så jäkla kul att dejta. Saknar att vara kär, fjärilar i magen, bli glad varje gång telefonen låter, se fram emot helgen, skicka mms, sånt där, typiskt nördigt och klyschight och alldeles alldeles.. underbart.
Jaja.
Det här tänker jag på just nu. Inte Bosniens konstitution, som jag borde.
Godnatt!
It's not me, it's you
Klockren titel. Klåååckreeeeeeeeeeen.
När jag vaknade imorse var jag fortfarande full och drog mig, trots vaakumet i huvudet, ganska snart till minnes vad jag har haft för välgrundade motiv till att försöka (FÖRSÖKA it was) bli nykterist (den här delen får det att låta som att jag är alkoholist), nämligen att på lördag ska man vara glad, och kanske dra ut på rövartyg på stan, kanske plugga, städa, typ träna. Sånt. Som man aldrig annars hinner. Istället ligger man i en väldigt obehaglig koma hela dagen.
Drömmer om nyktra tider. Typ.
Träffade mitt livs kärlek igårkväll. Skojar inte. Ska gifta mig, äta honom, fånga honom, behålla honom. Jag tror jag misslyckades miserabelt att framföra budskapet till killen i sig, tror till och med att han kan ha fått någon uppfattning om att jag tyckte han var körd i skallen, så skådespelare är ju inte ett yrke för mig, och spela cool är inget jag ska pröva mig på vid fler tillfällen.
Äta.. upp. My gooooooooood. Snygg, smart, snygg, smart.. snygg. Behövs inget mer sägas. Snygg.
Jo, rolig.
Och så sjukt sinnesjukt jävla galet snygg.
Nu ska jag städa, träna, återvända from the dark side, tillbaka till livet, plugga.
Bosnien och jag börjar bli astajta nu.
Jo och jag saknar Göteborg! SÅ SYYYKT MYCKET!
Kom hit och hälsa på, will ya?
SAKNAR MIN LÄGENHET! SAKNAR MAJORNA! SAKNAR ORUST! SAKNAR VÄSTKUSTEN!
När jag vaknade imorse var jag fortfarande full och drog mig, trots vaakumet i huvudet, ganska snart till minnes vad jag har haft för välgrundade motiv till att försöka (FÖRSÖKA it was) bli nykterist (den här delen får det att låta som att jag är alkoholist), nämligen att på lördag ska man vara glad, och kanske dra ut på rövartyg på stan, kanske plugga, städa, typ träna. Sånt. Som man aldrig annars hinner. Istället ligger man i en väldigt obehaglig koma hela dagen.
Drömmer om nyktra tider. Typ.
Träffade mitt livs kärlek igårkväll. Skojar inte. Ska gifta mig, äta honom, fånga honom, behålla honom. Jag tror jag misslyckades miserabelt att framföra budskapet till killen i sig, tror till och med att han kan ha fått någon uppfattning om att jag tyckte han var körd i skallen, så skådespelare är ju inte ett yrke för mig, och spela cool är inget jag ska pröva mig på vid fler tillfällen.
Äta.. upp. My gooooooooood. Snygg, smart, snygg, smart.. snygg. Behövs inget mer sägas. Snygg.
Jo, rolig.
Och så sjukt sinnesjukt jävla galet snygg.
Nu ska jag städa, träna, återvända from the dark side, tillbaka till livet, plugga.
Bosnien och jag börjar bli astajta nu.
Jo och jag saknar Göteborg! SÅ SYYYKT MYCKET!
Kom hit och hälsa på, will ya?
SAKNAR MIN LÄGENHET! SAKNAR MAJORNA! SAKNAR ORUST! SAKNAR VÄSTKUSTEN!
Natten som kom sov du vaken
och drömde om allt, som vi kunnat göra
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
om nån att beröra
och jag kunde ha gjort vadsomhelst
för att höra den tanken,
men själv låg jag tyst i min säng, åh så frälst av den farliga branten
jag liksom föll över kanten..
så kom änglar och ta mig till honom oh ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom nån annanstans
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
om nån att beröra
och jag kunde ha gjort vadsomhelst
för att höra den tanken,
men själv låg jag tyst i min säng, åh så frälst av den farliga branten
jag liksom föll över kanten..
så kom änglar och ta mig till honom oh ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom nån annanstans
Dear God, please kill me
Bakfyllan slog till med oanade krafter.
Vad fan skedde igår...? Man ba, wadap? En otrevlig incident som jag var beredd att glömma, allt för festen, men nej, Susanna triggade mig till ren och skär hysteri. Slutade med att jag inte kunde sluta gråta och tvingade två stackars officerare att följa mig till tbanan. Det är iofs inga konstigheter, tunneln vid karlberg är fan inte lugn, men, läxan vi lärde oss var att man inte ska pusha mig när jag har druckit. Ok Sanna? Bra så.
Like oh myyyy goooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooood vad mitt huvud pulserar.
Shit pommesfrites.
Nu dog jag.
Nu dör jag.
Hur ska jag, i detta tillståndet, kunna lära mig om bosnien när jag bara vill bada i oboy (bakis-törst.nu) och sova bort den här alkoholen och proklamera nykterism hele daaaaaan.
Ska
aldrig
mer
dricka. Today, I know why.
Stryp mig.
Vad fan skedde igår...? Man ba, wadap? En otrevlig incident som jag var beredd att glömma, allt för festen, men nej, Susanna triggade mig till ren och skär hysteri. Slutade med att jag inte kunde sluta gråta och tvingade två stackars officerare att följa mig till tbanan. Det är iofs inga konstigheter, tunneln vid karlberg är fan inte lugn, men, läxan vi lärde oss var att man inte ska pusha mig när jag har druckit. Ok Sanna? Bra så.
Like oh myyyy goooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooood vad mitt huvud pulserar.
Shit pommesfrites.
Nu dog jag.
Nu dör jag.
Hur ska jag, i detta tillståndet, kunna lära mig om bosnien när jag bara vill bada i oboy (bakis-törst.nu) och sova bort den här alkoholen och proklamera nykterism hele daaaaaan.
Ska
aldrig
mer
dricka. Today, I know why.
Stryp mig.
I hope it's gonna make you notice
Jag tror alltid det värsta. Att du gör.. det värsta tänkbara möjliga.
Som nu.
Du ligger ju med nån annan, just i detta nu, inga tvivel, inga konstigheter. Du gör det! Jag vet det. Jag dör, vid den vetskapen, får hjärtattack på hjärtstillestånd och andnöd på andningsuppehåll och nu måste jag sluta bygga upp scenarion i huvudet.
Det är lätt att plåga sig själv.
Alltför jävla
lätt.
Som nu.
Du ligger ju med nån annan, just i detta nu, inga tvivel, inga konstigheter. Du gör det! Jag vet det. Jag dör, vid den vetskapen, får hjärtattack på hjärtstillestånd och andnöd på andningsuppehåll och nu måste jag sluta bygga upp scenarion i huvudet.
Det är lätt att plåga sig själv.
Alltför jävla
lätt.
JAJA
LYSSNAR PÅ KINGS OF LEON och tänker FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN också. Måste lägga ned tankeverksamheten genast. Att tänka, gör mig utan krydd, dum. Slutar se saker objektivt och allting blir en subjektiv snedvriden konstruktion av en hjärna som är präglad av "olycklig" kärlek, stress, pengabrist, matbrist, sömnbrist och allmän frustration över läget i tredje världen typ. Liksom seriöst. Krig. Jag lipar. Norrmän som har mördat en kongolesisk sexbarnspappa- jag lipar. Killen jag är kär i som även är kär i mig, kan jag inte få. Lipar. Katten jag delar lägenhet med är rädd för mig. Jag lipar. Janine vinner so you think you can dance, Josefin typ svimmar av gråt. Lipade för fan på vägen till skolan när jag läste ett helt underbart stycke (som jag inte tänker varesig referera eller citera just idag) om en avrättning på en fotbollsarena i Kabul 1998 som jag inte har någon som helst anknytning till. Alltså, förstå, jag är inte van vid att gråta för allt, ingenting och everything in between. Gråter till true blood. Till tidningen. Ser en bild på en bebis, buhu. Ett program om djurplågeri, buhu. Längtar hem, buhu. Saknar pappa, buhu.
Bu-fucking-hu.
Har inte pluggat ordentligt, blir stressad, gråter.
Nu.. nu gråter jag för att jag gråter, eller för att jag inte kan sluta, och för att jag känner mig, allmänt iqbefriad.
Serotoninet ligger ju inte på rätt nivå när man lipar till låten om bumbibjörnarna typ.
Utan krydd?
Bu-fucking-hu.
Har inte pluggat ordentligt, blir stressad, gråter.
Nu.. nu gråter jag för att jag gråter, eller för att jag inte kan sluta, och för att jag känner mig, allmänt iqbefriad.
Serotoninet ligger ju inte på rätt nivå när man lipar till låten om bumbibjörnarna typ.
Utan krydd?
Det var en gång
och den var grusad.
Stryp mig så att jag slipper tänka!!??
Stryp mig så att jag slipper tänka!!??
Kings of leon, snl och oboy
JAHA JA, sova känns ju väldigt överskattat såhär dags. Fy fasiken vad jobbigt med rastlöshet som inget rår på. Tvp timmars telefonkonversation, plugg, dusch, senare. Har sovit, tränat, pluggat, bloggat, läst bloggar, läst tidningen, sett på true blood, drömt om skarsgård, saknat dig och nu känner jag en rastlöshet som bara du kan stilla. Tror jag.
Du brukade ha den effekten på mig. I din famn blev det lätt att andas, bredvid dig kunde jag somna så gott.
Är det borta nu, undrar jag?
Åker hem till gbg imorgon och tar reda på det, känner jag.
Gör jag iofs verkligen inte.
Mitt största problem är att jag inte förstår att problem ibland löser sig genom att inte försöka lösas.
Låta sig lösas själva? Fattar ingenting, känner mig helt nollställd, kan fan inte vänta tills imorgon, måste laga, lösa, fixa, trixa, revidera, redigera, förvandla och förhandla, här och nu och idag och genast och alla andra alternativ är uteslutande jättedåliga.
Problem.
Du brukade ha den effekten på mig. I din famn blev det lätt att andas, bredvid dig kunde jag somna så gott.
Är det borta nu, undrar jag?
Åker hem till gbg imorgon och tar reda på det, känner jag.
Gör jag iofs verkligen inte.
Mitt största problem är att jag inte förstår att problem ibland löser sig genom att inte försöka lösas.
Låta sig lösas själva? Fattar ingenting, känner mig helt nollställd, kan fan inte vänta tills imorgon, måste laga, lösa, fixa, trixa, revidera, redigera, förvandla och förhandla, här och nu och idag och genast och alla andra alternativ är uteslutande jättedåliga.
Problem.
Ninja
Har sovit hela kvällen, mao, helt enligt min nya rutin. Den är fast, redan. Som att jorden går runt solen.
Sitter och lyssnar på familjen (om det nu inte framgick) och känner mig lagom nöjd över att datorn har kraschat, med alla min snl-avsnitt som jag tänkte viga natten åt, folket sover så teven är big nono och den stationära datorn verkar ha dödslängtan, liksom min ipod.
Dessutom måste jag lära mig så mycket som möjligt om bosnien och dess politiska styre, snarast. Införskaffa handbojor, batong, polishatt och en skylt som visar att det är jag som är Klang, innan imorgon kväll. Tills dess gärna typ, bli lite mindre stressad, lite mer peppad, lite rikare, lite snyggare, lite längre hår, större bröst och bättre självdisciplin, för att nämna några. Känns som jag svävar ut från ämnet här.
Klockan har passerat elva, att förvänta sig seriositet eller fokus whatsoever från min sida nu är överflödigt..
Tänker på varma händer, läppar i nacken, att vara den lilla skeden, matchande kläder.
Så nära men ändå så långt bort.
Så dum! Men så mysig.
Så kall, men så varm.
Så sjukt ledsam.. med en jobbig förmåga att göra mig lyckligare än nån annan jag träffat.
Sugen på de där läpparna i nacken ikväll, lite extra mycket, saknar att spendera hela dagar i din säng, vakna långt efter middagstid efter att ha spenderat hela dagen på bästa tänkbara sätt utan att lämna sängen alls.
Saknar fjärilarna i magen som infinner sig lagom till fredag eftermiddag, stå och hoppa de sista timmarna på jobbet, att räkna timmarna och slippa bli besviken när jag kollar på telefonen. Saknar att du saknar mig.
Saknar att göra mig fin för din skull, saknar att se fram emot att kasta mig i din famn eller att kittla dig tills du blir arg, retas eller till och med att vakna av irritation mitt i natten, när du gnisslar tänder, för att smälta i samma sekund som jag inser vad det är som har väckt mig. Stora bruna ögon, klia dig i nacken, dina händer i mitt hår.
Saknar kärleken.
Jaha, visste väl att det skulle bli såhär. Faller som en sten, klumpen i magen ligger och lurar, ständigt strax under ytan, det är inte alls svårt att locka fram tårarna och inte alls ovant att skriva på att tangentbord blött av saltvatten.
Jävla dej.
Sitter och lyssnar på familjen (om det nu inte framgick) och känner mig lagom nöjd över att datorn har kraschat, med alla min snl-avsnitt som jag tänkte viga natten åt, folket sover så teven är big nono och den stationära datorn verkar ha dödslängtan, liksom min ipod.
Dessutom måste jag lära mig så mycket som möjligt om bosnien och dess politiska styre, snarast. Införskaffa handbojor, batong, polishatt och en skylt som visar att det är jag som är Klang, innan imorgon kväll. Tills dess gärna typ, bli lite mindre stressad, lite mer peppad, lite rikare, lite snyggare, lite längre hår, större bröst och bättre självdisciplin, för att nämna några. Känns som jag svävar ut från ämnet här.
Klockan har passerat elva, att förvänta sig seriositet eller fokus whatsoever från min sida nu är överflödigt..
Tänker på varma händer, läppar i nacken, att vara den lilla skeden, matchande kläder.
Så nära men ändå så långt bort.
Så dum! Men så mysig.
Så kall, men så varm.
Så sjukt ledsam.. med en jobbig förmåga att göra mig lyckligare än nån annan jag träffat.
Sugen på de där läpparna i nacken ikväll, lite extra mycket, saknar att spendera hela dagar i din säng, vakna långt efter middagstid efter att ha spenderat hela dagen på bästa tänkbara sätt utan att lämna sängen alls.
Saknar fjärilarna i magen som infinner sig lagom till fredag eftermiddag, stå och hoppa de sista timmarna på jobbet, att räkna timmarna och slippa bli besviken när jag kollar på telefonen. Saknar att du saknar mig.
Saknar att göra mig fin för din skull, saknar att se fram emot att kasta mig i din famn eller att kittla dig tills du blir arg, retas eller till och med att vakna av irritation mitt i natten, när du gnisslar tänder, för att smälta i samma sekund som jag inser vad det är som har väckt mig. Stora bruna ögon, klia dig i nacken, dina händer i mitt hår.
Saknar kärleken.
Jaha, visste väl att det skulle bli såhär. Faller som en sten, klumpen i magen ligger och lurar, ständigt strax under ytan, det är inte alls svårt att locka fram tårarna och inte alls ovant att skriva på att tangentbord blött av saltvatten.
Jävla dej.
Min huvudkudde och jag
Min nackspärr och jag. Den kom smygande, så sakta, så mjukt och försiktigt och lite förvarnande. Med anledning av detta köpte jag en kudde idag. Inte dyr och förmodligen inte ens i närheten av ergonomiskt. Men vad gör det? Det är som att sova på en bit av himlen, en molntuss.
Kudden, du räddade min dag. Jag älskar dig.
Jag är också sjukt rastlös. Städa, duscha, träna, plugga, är bara några exempel på saker jag borde/behöver/(MÅSTE) göra och inte ens överväger som det ser ut nu. Träna känns ju som en rätt dum idé och jag tycker alldeles för synd om mig själv för att ens fundera över att plugga eller städa och duscha lär jag ju få plåga mig igenom (tvätta håret, anyone?) efter spökbollen imorgon då.
Blogga skitsnack, ladda ned sjuuukt mycket filmer när jag väl har tillgång till ett snabbt bredband och fundera över det vackra i att fundera över ingenting alls och sen fundera över hur man definierar inget och om inget finns och vad som är verkligt och alla sakers rätt betingelser och om stolen är verklig.
Booored.
Kudden, du räddade min dag. Jag älskar dig.
Jag är också sjukt rastlös. Städa, duscha, träna, plugga, är bara några exempel på saker jag borde/behöver/(MÅSTE) göra och inte ens överväger som det ser ut nu. Träna känns ju som en rätt dum idé och jag tycker alldeles för synd om mig själv för att ens fundera över att plugga eller städa och duscha lär jag ju få plåga mig igenom (tvätta håret, anyone?) efter spökbollen imorgon då.
Blogga skitsnack, ladda ned sjuuukt mycket filmer när jag väl har tillgång till ett snabbt bredband och fundera över det vackra i att fundera över ingenting alls och sen fundera över hur man definierar inget och om inget finns och vad som är verkligt och alla sakers rätt betingelser och om stolen är verklig.
Booored.
In the middle, between wrong and right...
Sitter i sängen med nackspärr. Känns sjukt bra med tanke på att fhs delas upp och möts i en blodig spökbolls-match imorgon bitti. Och jag ska delta och äga den där matchen! Spökboll är en av mina hemliga talanger. Ska mao lägga mig på en varm dyna nu och stanna där. Har sovit hela kvällen, känns som en bra strategi med tanke på att jag borde sova nu, och inte kommer kunna, som följd av det faktum att jag nu är utvilad. Mkt smart tjej.
Den här dagen har, för övrigt och helt utan krydd (PUSS KAKAN!) vart heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelt värdelös.
Vaknade på dåligt humör, gick till skolan, kom hem, somnade, och vaknade igen utan förändring humörmässigtt.
Är besviken på den här dan. Gårdagen sög ju rätt rejält den med men det var som väntat, på kärleksfrontet intet nytt, eller som en sjukt kul person (cred för det) skrev i sin blogg; på failfronten intet nytt. Så dagen var ju lite lättare att hantera med fail-skölden på: Jag var redo, beredd, laddad.
Hoppas att jag vaknar utvilad, utan nackpärr, med pengar på kontot, all kunskap som ingjuten i skallen och med ett perfekt okomplicerat kärleksliv där jag får vara med den jag tycker om utan tjafs.
Äh vem försöker jag lura?
Kan lika gärna ladda för en cp-dag imorgon också.
Flytta till ny stad, vara pank, göra slut, det suger ju. Vad fan hade jag väntat mig liksom?
Jag saknar Ella, Ulrika, pappa, Thina, Filippa, Johannes, Eddie. Redan saknar jag folk jag träffade för några dagar sen och det är helt grundat i att jag vet att jag helt plötsligt inte kan träffa dem. Jobbigt.
Nya vänner är dock fint. Fyll ut tomrummet med något nytt.
Det är den enda rätta här.
Kära pluggstress
Det här inlägget är till dig. Välkommen tillbaka! Pluggstress/pluggångesten och jag har nog inte träffats på, tror det måste ha gått, tre år nu? Du som peppar mig, hetsar mig, mördar mig. Tack för att du finns. Utan dig hade jag inte läst en enda sidan. Och med dig kan jag inte koncentrera dig på de jag faktiskt läser eftersom att jag tänker på de jag borde läsa vid det här laget.
Can't live with or without you.
Can't live with or without you.
Rövartåg
Imorgon är det måndag. Ska bli en bra dag. Ska vakna sent, sitta i solen (jag har bestämt att det ska bli sol) dricka morgonkaffe och läsa min bok, gå ut och gå med min ipod (och ta olga med mig) tänka ninja-tankar (filosofera) åkta till götlabort, packa en stor fet väska, krama på min kaka och bosätta rumpan i soffan tillsammans med henne, hinka thé och vara så oseriös som man bara förtjänar att vara när man avvarat alla måndagens plikter under helgen, träna, köpa mig en tågbiljett på tradera (har även bestämt att ingen ska åka till sthlm på tisdag så jag får den för 1 kr, istället för 400 som senast!!!!), kolla kontot och upptäcka att jag fått pengar, somna tidigt, vakna sent, åka till sthlm och packa upp en hög med kort som ska påminna mig om att hemma är där hjärtat finns och försöka göra sthlm till ytterliggare ett ställe som får mig att pipa av glädje, gå till skolan, gå i skolan, umgås med världens grymmaste och smartaste klasskamrater, hitta en snygg polisuniform (HAHA!) träna varje dag (HAHA!) gå på nån typ av mezzfest, ut på rövartyg, sova bort helgen och förhoppningsvis se fram emot en ny vecka. Under hela tiden ska jag skratta högst, vakna glad fast det är molnigt och drömma om ännu bättre tider.
I've got it aaaaaaaaaall planned out.
I've got it aaaaaaaaaall planned out.
All that jazz
Jag har det toppen, minst sagt. Undrar vad det kom ifrån.
Har kollat på all that jazz idag. För den som inte visste, akn jag säga att det är en HELT FANTASTISK film. Speciellt hjärtattacken med den omgjorda versionen av "Bye bye love", den scenen är ju helt grym. GERYYYYYYM
Ja så har jag hunnit umgås med Ella. Hunnit klura på lite ärenden. Hunnit läsa typ 9 kapitel (typ 100 sidor) av boken. Pluggat mao, märkty sidor som en idiot. Det är en grej med mig, ge mig ett anteckningsblock och jag kommer anteckna allt du säger, ge mig en almenacka och jag kommer skriva upp allt jag gör, i ett år framöver och ge mig en bok med något jag ska lära mig så kommer jag sätta markeringslappar med hänvisningar och stryka under ord, googla de och skriva anteckningar och förklaringar i marginalen tills jag dör. Tycker om att ta något som känns oorganiserat och go to toooooooown.
Då känns det som att även om jag inte fattar innehållet så har jag iaf lite kontroll. Typ, jag mår dåligt, jag hatar mitt liv = då städar Josefin, som en idiot. Gråter, dammsuger och tvättar diskhon typ. Sååån är jag. Ni kan mao lita på att om ni hittar mig, en helt vanlig dag, i full färd med att organisera min garderob, då har det hänt nåt allvarligt.
Även om jag är glad, känner mig glad, så tror jag inte att jag är det, har bara återgått till mit normaltillstånd, signalsubstanerna är som de ska och allt ligger på rätt nivå i huvudet igen. Ingen serotoninbrist längre. I mitt normaltillstånd gråter jag sällan över personliga saker jag tycker är jobbiga. Mår jag bra, så gråter jag inte alls. Aldrig förut, förräns den här sommaren, har jag gråtit varje dag, timmar i sträck, i månader och sträck, utan att kunna identifiera exakt vad problemet är. Tack och lov, så gör jag inte det längre. Så jag antar att jag mår bra..
Men jag är fortfarande inte riktigt mig själv. Gråter inte för att jag är kär i någon som är kär i mig men som jag av komplicerade invecklade och onödiga skäl (OKLARA) inte är tillsammans med, däremot spenderade jag förut en timma till att lipa över kriget i Libanon och det tog inte direkt stopp där. Satt seriöst och hulkade över folk som dör i Irak och Afghanistan och mellanöstern och sri lanka och gaza och hitan och ditan och jugoslavien och kosovo och rwanda, i säkert 2 h.
För det är ju säkert både normalt och hälsosamt.
Men jag mår bra, seriöst.
Längtar till stockholm. Hur sjuk är den?
Har kollat på all that jazz idag. För den som inte visste, akn jag säga att det är en HELT FANTASTISK film. Speciellt hjärtattacken med den omgjorda versionen av "Bye bye love", den scenen är ju helt grym. GERYYYYYYM
Ja så har jag hunnit umgås med Ella. Hunnit klura på lite ärenden. Hunnit läsa typ 9 kapitel (typ 100 sidor) av boken. Pluggat mao, märkty sidor som en idiot. Det är en grej med mig, ge mig ett anteckningsblock och jag kommer anteckna allt du säger, ge mig en almenacka och jag kommer skriva upp allt jag gör, i ett år framöver och ge mig en bok med något jag ska lära mig så kommer jag sätta markeringslappar med hänvisningar och stryka under ord, googla de och skriva anteckningar och förklaringar i marginalen tills jag dör. Tycker om att ta något som känns oorganiserat och go to toooooooown.
Då känns det som att även om jag inte fattar innehållet så har jag iaf lite kontroll. Typ, jag mår dåligt, jag hatar mitt liv = då städar Josefin, som en idiot. Gråter, dammsuger och tvättar diskhon typ. Sååån är jag. Ni kan mao lita på att om ni hittar mig, en helt vanlig dag, i full färd med att organisera min garderob, då har det hänt nåt allvarligt.
Även om jag är glad, känner mig glad, så tror jag inte att jag är det, har bara återgått till mit normaltillstånd, signalsubstanerna är som de ska och allt ligger på rätt nivå i huvudet igen. Ingen serotoninbrist längre. I mitt normaltillstånd gråter jag sällan över personliga saker jag tycker är jobbiga. Mår jag bra, så gråter jag inte alls. Aldrig förut, förräns den här sommaren, har jag gråtit varje dag, timmar i sträck, i månader och sträck, utan att kunna identifiera exakt vad problemet är. Tack och lov, så gör jag inte det längre. Så jag antar att jag mår bra..
Men jag är fortfarande inte riktigt mig själv. Gråter inte för att jag är kär i någon som är kär i mig men som jag av komplicerade invecklade och onödiga skäl (OKLARA) inte är tillsammans med, däremot spenderade jag förut en timma till att lipa över kriget i Libanon och det tog inte direkt stopp där. Satt seriöst och hulkade över folk som dör i Irak och Afghanistan och mellanöstern och sri lanka och gaza och hitan och ditan och jugoslavien och kosovo och rwanda, i säkert 2 h.
För det är ju säkert både normalt och hälsosamt.
Men jag mår bra, seriöst.
Längtar till stockholm. Hur sjuk är den?
If it kills me
Är man desperat eller förälskad om man inte kan sluta fundera över hur det skulle vara att kyssa någon man inte känner? Någon man nyss har träffat, kanske har utbytt 5 meningar med och inte vet något om. Som är ungefär raka motsatsen till min "typ" av kille, raka motsatsen till vad jag normalt attraheras av.
Vad hände där?
Nej, pratar inte om skarsgård nu. Honom drömmer jag "bara" våta drömmar om.
Men hallå, försvinn ur mitt huvud, vad-du-nu-heter! Eller kyss mig.
Jag måste ju ha tappat nåt.
Tappat det rejält.
Nej jag tror faktiskt jag har hittat det. Hittat viljan, att kanske gå vidare, släpp taget, jag har inte kunnat sluta vara ledsen på flera månader eftersom jag verkligen verkligen har velat vara med dig, velat få det att bli bra eftersom jag inte kunnat sluta tänka att det aldrig var dåligt förräns det tog slut. Aldrig kunnat sluta tänka att trots att vi beter oss som svin mot varandra så släpper vi inte taget och det måste väl betyda något, det måste väl ändå vara det mest fundamentala, det viktigaste, för att kunna och vilja och lyckas är ju den känslan som jag helt seriöst aldrig har känt förut.
Men faktum är ju att jag vill vara med den jag blev kär i och du är inte den personen längre, så plötsligt inser jag att den du är nu eller desperat försöker vara, saknar jag inte, vill inte vara med, är inte kär i. Hade aldrig blivit kär om du visade mig den här sidan för ett år sedan. Hoppet är det sista som lämnar människan, sägs det ju, och hoppet om att du ska bli den du var, som för övrigt var den bästa jag någonsin har träffat och den enda utomstående som gjort mig genuint och hållbart glad och på gränsen till självmordsbenägen och fått mig att fundera på hur det skulle vara att skaffa barn och sånt, allt på en och samma gång, alla ytterligheter man kan tänka sig, är nog borta. Synd, för den personen är väldigt älskvärd.
Hade gärna väntat. På att du skulle komma tillbaks. Om du bad mig. Jag har inte bråttom någonstans. Du ber mig att inte vänta, så vad väntar jag på?
Kommer dock aldrig sluta sakna den du var, det vi var, det var perfekt. Den du var, var perfekt för mig, trots det som kanske var mindre bra.
Och hoppet har nog vart till 99 % baserat på att jag har tänkt, det här är mitt fel, han är kär men vill inte vara med mig, någonstans har jag gjort att det här förhållandet inte funkar men sen plötsligt märker jag hur jag är den och den absolut enda som försöker och du kommer nog aldrig börja försöka igen, och ända sättet för dig att inse precis vad du har gjort, vad som har hänt och vad som har gått förlorat, är för mig att utesluta dig ur mitt liv, helt, för alltid. Om känslorna som du säger finns där, gör det, så är det ju så det kommer bli. Det är det enda hoppet som finns. Och då finns det ju inget hopp. Moment 22. En paradox. Enda sättet för mig att få dig att verkligen inse att dina känslor för mig är värda allt det där besväret, är att sluta bry mig.
Jag önskar jag kunde tänka på dig och tänka att du är lycklig, du är glad utan mig, du är självsäker och stark och smart och ambitiös och påväg åt rätt håll. Tyvärr är det inte det jag ser. Jag ser nån som är helt vilse och väldigt väldigt ensam, tyvärr gör den tanken och tanken på att du lägger all din kraft på att inte visa någon svaghet alls för någon, som gör mig allra ledsnast....
Det är som det är, bara för att man vill så går det inte alltid.
Vad hände där?
Nej, pratar inte om skarsgård nu. Honom drömmer jag "bara" våta drömmar om.
Men hallå, försvinn ur mitt huvud, vad-du-nu-heter! Eller kyss mig.
Jag måste ju ha tappat nåt.
Tappat det rejält.
Nej jag tror faktiskt jag har hittat det. Hittat viljan, att kanske gå vidare, släpp taget, jag har inte kunnat sluta vara ledsen på flera månader eftersom jag verkligen verkligen har velat vara med dig, velat få det att bli bra eftersom jag inte kunnat sluta tänka att det aldrig var dåligt förräns det tog slut. Aldrig kunnat sluta tänka att trots att vi beter oss som svin mot varandra så släpper vi inte taget och det måste väl betyda något, det måste väl ändå vara det mest fundamentala, det viktigaste, för att kunna och vilja och lyckas är ju den känslan som jag helt seriöst aldrig har känt förut.
Men faktum är ju att jag vill vara med den jag blev kär i och du är inte den personen längre, så plötsligt inser jag att den du är nu eller desperat försöker vara, saknar jag inte, vill inte vara med, är inte kär i. Hade aldrig blivit kär om du visade mig den här sidan för ett år sedan. Hoppet är det sista som lämnar människan, sägs det ju, och hoppet om att du ska bli den du var, som för övrigt var den bästa jag någonsin har träffat och den enda utomstående som gjort mig genuint och hållbart glad och på gränsen till självmordsbenägen och fått mig att fundera på hur det skulle vara att skaffa barn och sånt, allt på en och samma gång, alla ytterligheter man kan tänka sig, är nog borta. Synd, för den personen är väldigt älskvärd.
Hade gärna väntat. På att du skulle komma tillbaks. Om du bad mig. Jag har inte bråttom någonstans. Du ber mig att inte vänta, så vad väntar jag på?
Kommer dock aldrig sluta sakna den du var, det vi var, det var perfekt. Den du var, var perfekt för mig, trots det som kanske var mindre bra.
Och hoppet har nog vart till 99 % baserat på att jag har tänkt, det här är mitt fel, han är kär men vill inte vara med mig, någonstans har jag gjort att det här förhållandet inte funkar men sen plötsligt märker jag hur jag är den och den absolut enda som försöker och du kommer nog aldrig börja försöka igen, och ända sättet för dig att inse precis vad du har gjort, vad som har hänt och vad som har gått förlorat, är för mig att utesluta dig ur mitt liv, helt, för alltid. Om känslorna som du säger finns där, gör det, så är det ju så det kommer bli. Det är det enda hoppet som finns. Och då finns det ju inget hopp. Moment 22. En paradox. Enda sättet för mig att få dig att verkligen inse att dina känslor för mig är värda allt det där besväret, är att sluta bry mig.
Jag önskar jag kunde tänka på dig och tänka att du är lycklig, du är glad utan mig, du är självsäker och stark och smart och ambitiös och påväg åt rätt håll. Tyvärr är det inte det jag ser. Jag ser nån som är helt vilse och väldigt väldigt ensam, tyvärr gör den tanken och tanken på att du lägger all din kraft på att inte visa någon svaghet alls för någon, som gör mig allra ledsnast....
Det är som det är, bara för att man vill så går det inte alltid.
Life is wonderful
Lyssnar på Jason Mraz, får en nostalgitripp och blir alldeles pirrig i hela kroppen och visualiserar - Hur jag sitter i en varm taxi, i en värld kvav av hetta, tropik och avgaser, och svettas samtidigt som jag tittar ut genom fönstret på en solnedgång i bakgrunden, bangkoks skyskrapor i förgrunden, nickar instämmande till texten och stör mig inte ens på att huden på benen klibbar fast mot sätet, där tusen andra västerländska överbetalda och underbetalande svettats ut sitt överflöd, innan mig, eller att taxiresan mig veterligen, kommer ta två timmar och mer.
En av de bästa taxiresorna någonsin.
En av de bästa taxiresorna någonsin.
Bloc party, solnedgångar och Karlberg
Dagen i ära. Har letat efter Karlberg, studentlitteratur, en specifik restaurang, ett true blood-avsnitt och anledningar att sakna dig. Hittade inte något av ovan nämnda saker. Jo, slottet. Karlbergs, that is. Studentlitteraturen var slut, inte ett dugg förvånad. Mina känslor verkar inte ha någon hejd alls, tyvärr. Restaurangen hittade jag, and it was good. True blood med.
Snälla snälla känslor, försvinn.
Jag tycker att det känns så fel, som sådant slöseri, att önska bort sådana här känslor. De ska vara bra. Brukade vara de bästa jag någonsin upplevt. Kan fortfarande vara det. Men kan också vara de värsta.
Ni vet hur. Ni har vart där.
Sudda sudda sudda.
Vad gör man när man försöker distrahera sig från att tänka men tankarna distraherar en ifrån att funktionera?
Gör om
Gör rätt
Suttit på balkongen och lyssnat på bloc party, sett på solnedgången och gillat det. Inte fan är jag glad för det.
Snälla snälla känslor, försvinn.
Jag tycker att det känns så fel, som sådant slöseri, att önska bort sådana här känslor. De ska vara bra. Brukade vara de bästa jag någonsin upplevt. Kan fortfarande vara det. Men kan också vara de värsta.
Ni vet hur. Ni har vart där.
Sudda sudda sudda.
Vad gör man när man försöker distrahera sig från att tänka men tankarna distraherar en ifrån att funktionera?
Gör om
Gör rätt
Suttit på balkongen och lyssnat på bloc party, sett på solnedgången och gillat det. Inte fan är jag glad för det.
Let's live it up
Jag blir tokig av att tänka. Måste hitta ett sätt att sluta. Jag erkänner iaf för mig själv och alla som frågar vad felet är, hur jag känner och det är ju mer än vad en viss annan törs göra. Vad är det som är så jävla farligt? Fegis.
Skolan är fortfarande grym. Om kurslitteraturen kunde anlända kanske jag kunde sätta igång på allvar...
Tills dess sysselsätter jag mig med mina nya bekantskaper och försöker att helt enkelt inte tänka. Stockholm är bra, det är skönt att glömma Göteborg men tyvärr så är det ju inte bara Göteborg jag behöver glömma och hela tiden, här och var och vart jag än går så finns spår av det jag egentligen inte alls vill lämna bakom mig.
Jag tycker inte om att bli tvingad att göra saker jag egentligen inte vill, speciellt inte när det gör ont och verkligen inte behövs. Varför ska man lida när det inte behövs?
Den här dagen började dåligt. Den känslan som infann sig när jag vaknade har färgat hela min dag och det tycks inte bli bättre, så kanske, kanske ska jag bara gå och lägga mig och låtsas att världen utanför inte finns.
ÄH!
Nä, jag ska ut på bus. Lära känna sthlm. Imorgon, föreläsning, mäss, tåg hem, pussa på kakan.
Kan jag behöva!
Gokväll.
Skolan är fortfarande grym. Om kurslitteraturen kunde anlända kanske jag kunde sätta igång på allvar...
Tills dess sysselsätter jag mig med mina nya bekantskaper och försöker att helt enkelt inte tänka. Stockholm är bra, det är skönt att glömma Göteborg men tyvärr så är det ju inte bara Göteborg jag behöver glömma och hela tiden, här och var och vart jag än går så finns spår av det jag egentligen inte alls vill lämna bakom mig.
Jag tycker inte om att bli tvingad att göra saker jag egentligen inte vill, speciellt inte när det gör ont och verkligen inte behövs. Varför ska man lida när det inte behövs?
Den här dagen började dåligt. Den känslan som infann sig när jag vaknade har färgat hela min dag och det tycks inte bli bättre, så kanske, kanske ska jag bara gå och lägga mig och låtsas att världen utanför inte finns.
ÄH!
Nä, jag ska ut på bus. Lära känna sthlm. Imorgon, föreläsning, mäss, tåg hem, pussa på kakan.
Kan jag behöva!
Gokväll.
Pirate smile
Ja jag blev irriterad när någon kollade på mig, förvånat, nästan irriterat, och sa, "Va? Du verkar inte vara.. sån.."
Jag är fan inte sån. Det finns ingen mall för hur jag ska vara! Det är ungefär som när någon säger, men du, du verkar ju smart! Och jag känner för att säga att jag är uppenbarligen mycket smartare än du är, eftersom jag vet jävligt mycket bättre än att placera folk i fack, gå efter stereotyper och döma folk efter ytan.
Jag avskyr folk som försöker hävda sig genom yttre attribut. Blir det inte jobbigt i längden? Jag menar vafan.
Nej nej jag vet, det där är ju sjukt relativt, jag dömer folk som dömer och hävdar mig på mina egna sätt, genom mina egna principer. Åsikterna försvinner dock inte bara för att jag har mina egna brister, och jag tycker att det är tråkigt när det finns fack och osynliga linjer mellan de och oss och jag visste inte att det ens fann olika sidor, jag trodde alla hade sin egen sida, men tydligen finns det, "Sådana" människor, och det förutsätter ju också att det finns "Sådana som oss" och jag tycker det känns olustigt när någon räknar in mig i en grupp som jag inte visste fanns, och som jag inte visste att jag passade in i eftersom jag inte ens känner mig själv särskilt väl.
Skolan var bra. Asbra! Liksom igår. Fick veta att vi är med i samma kår som kadetterna så det är tydligen kårfest på Karlsberg nästa fredag och temat är Astrid Lindgren.. det ledde till utbyte av en del brighta kostymidéer (med stark ironisk betoning på brighta) och slutsatsen är väl kort och kott att det skulle kunna bli en intressant kväll.
Hur klär man ut sig till en vildvittra, tips och idéer mottages mest tacksamt.
Intressant är också hur jag ska hinna läsa ut boken om politiskt filosofi till på torsdag när den inte ens anlänt på posten ännu.
Efter utbyte av kostymidéer och mycket snack om kärleksbekymmer (eller f.d kärlek, alltså numera bara bekymmer) så åkte jag och träffade Jessica. Fika, lång promenad, mat, hem, somnade väldigt gott bredvid katten. Nu har jag vaknat och kommer med stor sannorlikhet inte kunna sova inatt heller, nu är verkligen rätt läge att vända på dygnet.. bra där.
En anledning att se klart säsong två av True blood.
Godnatt!
Jag är fan inte sån. Det finns ingen mall för hur jag ska vara! Det är ungefär som när någon säger, men du, du verkar ju smart! Och jag känner för att säga att jag är uppenbarligen mycket smartare än du är, eftersom jag vet jävligt mycket bättre än att placera folk i fack, gå efter stereotyper och döma folk efter ytan.
Jag avskyr folk som försöker hävda sig genom yttre attribut. Blir det inte jobbigt i längden? Jag menar vafan.
Nej nej jag vet, det där är ju sjukt relativt, jag dömer folk som dömer och hävdar mig på mina egna sätt, genom mina egna principer. Åsikterna försvinner dock inte bara för att jag har mina egna brister, och jag tycker att det är tråkigt när det finns fack och osynliga linjer mellan de och oss och jag visste inte att det ens fann olika sidor, jag trodde alla hade sin egen sida, men tydligen finns det, "Sådana" människor, och det förutsätter ju också att det finns "Sådana som oss" och jag tycker det känns olustigt när någon räknar in mig i en grupp som jag inte visste fanns, och som jag inte visste att jag passade in i eftersom jag inte ens känner mig själv särskilt väl.
Skolan var bra. Asbra! Liksom igår. Fick veta att vi är med i samma kår som kadetterna så det är tydligen kårfest på Karlsberg nästa fredag och temat är Astrid Lindgren.. det ledde till utbyte av en del brighta kostymidéer (med stark ironisk betoning på brighta) och slutsatsen är väl kort och kott att det skulle kunna bli en intressant kväll.
Hur klär man ut sig till en vildvittra, tips och idéer mottages mest tacksamt.
Intressant är också hur jag ska hinna läsa ut boken om politiskt filosofi till på torsdag när den inte ens anlänt på posten ännu.
Efter utbyte av kostymidéer och mycket snack om kärleksbekymmer (eller f.d kärlek, alltså numera bara bekymmer) så åkte jag och träffade Jessica. Fika, lång promenad, mat, hem, somnade väldigt gott bredvid katten. Nu har jag vaknat och kommer med stor sannorlikhet inte kunna sova inatt heller, nu är verkligen rätt läge att vända på dygnet.. bra där.
En anledning att se klart säsong två av True blood.
Godnatt!
Måsten och borden
Jag är tjej. Som tjej har man (tydligen) vissa plikter. Det finns saker (som att raka benen..) som man måste göra, för att anses kvinnlig. Saker man ska gilla (som sex and the city) för att passa in i mallen. Saker man inte vill göra (som lumpen) eftersom det inte är typiskt. Saker man inte kan uttala sig om (som politik) om man är tjej och dessutom inte djupt engagerad.
Helst ska man hålla käften, se på sex and the city, äta ben & jerry's, älska och samla på skor, läsa chiclit och raka benen och vilja göra karriär inom något av de områdena som stereotypen för en svensk mainstream tjej förväntas göra.
Ingen säger att man inte är smart, nej tvärtom så är man smart, ambitiös och begåvad om man bara väljer att jobba med mode, inte engagera sig politiskt och inte sikta högt.
Jag är tjej och jag har ett jävligt jobbigt problem.
Jag hatar sex and the city.
Helst ska man hålla käften, se på sex and the city, äta ben & jerry's, älska och samla på skor, läsa chiclit och raka benen och vilja göra karriär inom något av de områdena som stereotypen för en svensk mainstream tjej förväntas göra.
Ingen säger att man inte är smart, nej tvärtom så är man smart, ambitiös och begåvad om man bara väljer att jobba med mode, inte engagera sig politiskt och inte sikta högt.
Jag är tjej och jag har ett jävligt jobbigt problem.
Jag hatar sex and the city.
