Soundtracks of my life

FILIPPA är kärlek. Blev så glad när filippa pratade om en eventuell pojkvän. Finns det någon som förtjänar lycka i sitt hektiska liv, i form av kärlek, så är det Filippa. Hon förtjänar någon som verkligen skämmer bort henne! Filippa hade jag vart en man så.. ja, du vet. I would have.

Söndag. Har haft en seriöst grym dag. Vaknade seeent. Drog till gymmet. Diskade. Gjorde mig snygg. Åkte tåg. Familjemiddag, wii, och jag vann bowlingen stenhårt, som jag sa, jag är ingen dålig förlorare, men jag är en sjukt dålig vinnare. Gnuggade det i allas ansikten. God mat, god efterrätt, mys med Fanny och wii, kan det bli bättre? Blev lite sent dock, en annan borde ha sovit för en timma sen.
Så det tänker jag ägna mig åt nu. Imorgon ska jag jobba.

Och jag har kommit på att det bästa naturläkemedlet mot kronisk nedstämdhet är att tvångssysselsätta sig (obs = ockupera och distrahera sina tankar) och att glädja sig åt sånt man faktiskt tycker om, som är rätt lätt att glömma. Typ sova svinlänge en söndag och inte tillåta sig att få ångest. Jag hade ändå inget annat att göra (det är söndag goddammit!) så varför må dåligt?

Godnatt.

Killen kom just och bad om mitt nummer. Kändes lagom pinsamt att säga nej, trevligt, artigt, ursäktande. Nu sitter han där, på sätet mitt emot och sneglar, försöker möta min blick i fönsterrutan. Jag har fått flytta mitt knä säkert tre gånger nu, för att slippa ha knä-kontakt. Orka. Familjemiddag idag. Vilket innebär att jag måste ta tag i något jag inte vill, gärna hade skjutit upp ett tag till, träffa någon jag helst inte alls vill umgås med. Alla dessa skyldigheter, bara för att man är syskon, pfft.

Sitter på tåget, lyssnar på the academy is och ser göteborg försvinna i skymningen. Sitter en kille lite för nära, i en relativt tom vagn, och tittar lite för intensivt. Jag har någon slags svårdefinierad ångest som jag väljer att tolka som plain old söndagsångest. Vet inte vad "ligga-vaken-om-natten-ångesten" kom ifrån. Slog till helt oväntat och med oanad styrka. Ligga vaken och oroa sig utan något faktiskt verkligt problem att oroa sig över är ingen höjdare. Ska försöka lägga ned det..

Somnade till och drömde (bless!) att det var sommar. Det var sinnesjukt varmt och jag vaknade och trodde att det var sommar och började fundera över var jag hade ställt fläkten. Tills jag insåg att värmen berodde på kombinationen mysbyxor, hoodie och dubbla täcken. Jag har för övrigt sjukligt ont i ryggen. Akupunktur, my ass. Min sjukgymnast kan dra något gammalt över sig. Har nu dränkt mig i zon-salva och tigerbalsam, luktar sådär gott.
Blev iaf räddad i min ensamhet. Emma, jag älskar dig! Emma ska göra mig sällskap denna stillsamma lördag som sakta börjar övergå till manisk rastlös lördag. Nu sitter jag här med nymålade naglar. Fantasilös och svart. Ska dra på saturday night live och sleva i mig en ben & jerry's, som jag gör utan konstigheter på ca 10 minuter. Har återvänt till min gamla vän chunky monkey.

Vill ha sommar. Sol, värme, midsommarfirande, grillkvällar 5 av 7 dagar i veckan, tidiga mornar vid havet, nakenbadet på saltis (hell yeah) utesververingar (hur ska man göra nu som nykterist?) gå hem barfota från parkan klockan 5 på morgonen i dagsljus. Efter sommaren måste jag 1, ha skaffat en inneboende, och 2, ha börjat plugga. Något som redan i februari månad ger mig huvudvärk! Och tills dess måste jag 1, bekanta mig med komvux-kurserna som börjar om 1 månad, 2, ta körkort, 3, fixa 2, 0 på högskoleprovet och antingen komma in på journalistprogrammet eller besluta mig för att köra på medicin. Vilken press jag sätter på mig själv! Jo och en sak till. Jobba på sjukhuset i sommar, eller på liseberg? Ska jag jobba i kungälv innebär det ju att jag måste säga upp mig från lisse. Men, tanken på att sluta i kungälv gör mig nästan gråtfärdig. Ska jag dessutom spendera helgerna i göteborg med min man så skulle jag kunna spendera veckorna på orust, om jag jobbade i kungälv, vilket jag inte kan om jag stannar på lise.

Decisions, decisions decision, som Alfie (JUDE!) säger.

Glassen smälter. Katastrof. Måste sluta hänga vid datorn, är lite mobbat.

Ligger i soffan och ser på scrubs. Häller i mig godis och chips som om det vore syre. Fan vilken bra dag jag har. Har både hunnit städa och gymma. Jag älskar att vara produktiv och effektiv, känna mig duktig. Bästa känslan, troligen. Smyger omkring i pojkvännens myskläder och känner mig rätt nördig, så har just bytt om till mina egna. Tror dessutom han tyckte jag var extra töntig när jag berättade det, även om han bad mig mmsa över en bild. Hörde den sarkastiska undertonen!

Resten av kvällen ska spenderas strictly i soffan. Imorgon åker jag till orust, min egna lilla semesterort. Tänkte återförenas lite med min kära häst i veckan. Var liksom inte igår jag var ute och red senast, skulle inte bli förvånad om hon är lite sur på mig.. skulle jag med vart. Annars.. i veckan. Kostrådgivning? Gastroskopi ska jag iaf på. Askul, inte. Ella fyller 20. ACNE har utförsäljning och jag får lön (HAPPY TIME!) pojkvännen kommer hem och jag tänker pussa så mycket på honom att han kommer be mig sluta! Jag ska till frisören, tandläkaren, gymmet och jobbet, mest hela veckan kommer vara stressig.

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med innan jag blev avbruten av att telefonen ringde... korrekt definition: att göra så lite som möjligt på så långt tid som möjligt.
Loves it. 

Jag är patetisk. Saknar min pojkvän. Såpass mycket (EXTRA mycket när jag tänker på att jag inte kommer få se honom på ytterliggare en vecka..!) att jag går omkring i hans myskläder här hemma. Jag är patetisk.

Men åh. Min man. Du, Ed, om du undrar, så sluta fundera.. för jag är definitivt kär i dig.
Känns rätt gött faktiskt.

jag är kär. punkt.

each time I find myself, flat on my face
I pick myself up and get back in the race
that's life! that's life and I can't deny it


Det blir alltid bättre när det känns som att man ligger på botten. Det är lite svårt att intala sig det när man ligger i leran och krälar, vid foten av berget, men när man är tillbaks på toppen så känns de tillfälliga lågpunkterna inte så farfliga, snarare tvärtom, de finns ju till av en mening de med. "Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer", som lasse sjöng.

Vaknade till en helt sjuk morgon. Ute var allt täckt av ett tunt lager snö under ett tjockt lager frost och det var så kallt att det inte ens var halt. Isdimma i luften, en analkande soluppgång och inte ett moln på himlen.
Den vackraste morgonen på länge, helt klart.
Jobbar. Gillart.
Jag är lite förvånad övermig själv ändå. Igår låg jag och grät, men, igår grät jag för att jag började fundera över allt jag skulle vilja göra som jag inte gör, trots att det inte finns något som hindrar mig. Idag funderar jag över att trots att det inte finns något som hindrar mig så väljer jag att stanna här, göra det här, och det måste betyda nåt, det måste vara allt jag behöver veta.

Tänker på Melanie, Alicia, Joel, Jennie, Tessie och Kerstin. Farmor med, såklart. Några har gjort mer ont än andra, vart jobbigare att hantera än andra.. men på nåt sätt så börjar det sjunka in lite nu. Folk dör. That's life.
Även om det inte är ok.

Hjärtat slår i hundrasjuttio. Har stressat som en dåre hela dagen, varken haft rast eller lunch. Ändå har jag energi att fortsätta ett tag till, det känner jag. Är mao en bra jobb-dag för jag brukar vara så less vid detta laget. Är jag inte. Vill fortsätta sortera provsvar. 400 papper till. Blir tokig när jag ser de ligga där, osorterade.. håller jag då på att bli en maniac, en pedant-idiot som kommer gå hem och sortera mina egna papper, kväll efter kväll, i bokstavsordning, kronologisk, efter datum, efter kategori.. ja vem vet.

Nu ska jag iaf 1, varva ned, 2 äta, 3, bada, 4, svimma i min säng. Glömde, ta mig hem också. Ja, jag slutade för en timma sen och sitter alltså på jobbet och bloggar. Alla andra 40 pers som jobbar här har gått hem.

Mobbad.

Someone like me.

Sitter och lyssnar på kings of leon. Har lunch. Orkar inte befinna mig bland människor så gömmer mig i ett hörn.
Livet är ganska orättvist ibland.

Önskar jag kunde laga, fixa det som gått sönder, ställa tillrätta det som gått fel eller åtminstone ta lite av din smärta.
Jag har så svårt för att höra folk jag tycker om gråta, än värre se det. Se hur ont det gör och känna hur maktlös jag är. Jag kan inte torka dina tårar eller spola tillbaka tiden åt dig, kan inte få dig att le när det inte finns något att le åt. Kan inte säga att livet är så, att det är orättvist och mörkt ibland, för livet är bättre än så och det är inte den vännen jag vill vara, den som säger att livet suger, att precis såhär mörkt och ledsamt och tragiskt och orättvist, så är livet ibland. Jag har tyvärr inte några svar på dina frågor.
Kan helt enkelt bara sitta där, i soffan, på andra sidan telefonluren, och lyssna och nicka och hålla din hand och hoppas att du vet det jag vet, att det går över och tills det gör det så önskar jag för allt i världen att det ska gå över fort, för när det gör ont i dig så gör det ont i mig.

Är det bara jag, eller är inte folk i allmänhet jävligt löjliga? Det är mycket trams. Vart man än går så blir man inspekterad och bedömd och det faktum att jag skäms när jag står i kassan på pressbyrån och köer In touch, säger en del. Nej, jag tror inte det säger något om mig, för att folk i dagens trendfixerade samhälle har så dåligt självförtroende i allmänhet och tjejer i synnerhet är bara en reaktion på den tid vi lever i.

Man ska vara politiskt korrekt, ge bort sina märkesskor till insamlingar för barnen i gaza, inte för att man bryr sig utan för att man ser en lucka att låtsas bry sig när man ändå har så många skor över, man ska vara individuell, orginell, intelektuell, spirituell och sensuell, allt på en och samma gång coh mitt i allt det så ska man lära sig vad det betyder och hur man gör för att lyckas jonglera allt på en och samma gång. Älska på eget bevåg, bry dig bara om dig själv och umgås för i helvete inte med folk som har canada goose-jackor! Låtsas gärna att det är för att du bryr dig om gässen och inte för att du har bildat en uppfattning om gåsjacke-användade som ett eget folk - gucci-loafers eller converse, allt är ett politiskt ställningstagande och det som förut var en palestinasjal är numera tidningen du läser, orden du kan definiera, musiken du lyssnar på i dina dyra hörlurar och böckerna du kan citera som ingen förut hört talas om.

Du måste välja sida och det finns alltid två, aldrig flera alternativ och lagom är ett mått på hur väl du kan kontrollera dig så var gärna cool och sofistikerad och skratta aldrig för högt, om någon annan skrattar för högt så titta gärna intensivt, ilsket och talande, och säg för alltivärlden inte ifrån, det bästa, det rätta och korrekta och ända du kan och ska och borde göra är att glo. Går någon in i dig så be inte om ursäkt, och du någonsin skulle hålla upp dörren för någon så le inte, säg inte varsågod och tacka inte om du befinner dig på andra sidan - och tänk på den gyllene regeln. Forma dig själv och din personlighet utifrån intrycken du får och stanna sedan där du är om du trivs och akta dig för att vara alltför öppen, öppenhet kan lätt svida i ögonen på folk och innan du vet ordet av har du en stämpel i pannan som skriker slampa.

Var konservativ och tänk på att lagom är bäst, folk har mycket åsikter i dagens samhälle där man gärna ska prata högt och med ett brett ordförråd i långa meningar. för att definieras som smart, och även om du inte hör det så kan du alltid se i ögonen på en människa som du aldrig har utbytt en endaste mening med, vad hon tycker om dig efter att ha spanat in din jacka och vilken bok du läser. Läs inte fel bloggar. Ha inga åsikter om blondinbella. Var gärna pretantiös och allvetande, kent var faktiskt bättre förr och PSL är en sjukt bra hemsida, skaffa inte vänner som inte vet det, för de är inget värda.

Tänk aldrig på möjligheten att det viktigaste är vad du själv tycker, och att du inte är dina handlingar, inte dina tankar, inte dina åsikter, inte dina kläder eller om du äter dinkelhavregryn till frukost medans du bläddrar igenom kultursidorna i svd. Förlåt inte dig själv för en dålig hårdag och om någon påstår att du är din egen subjektiva reaktion på alla dessa intryck och att det är just det som definierar dig, vem du är, vem du kommer bli och hur du kommer dö, så fnys gärna högt och var inte rädd för att använda skällsord som "pretto". Sätt folk på plats, ta ned de på jorden, ge inga komplimanger. Banta aldrig, men bry dig gärna om din hälsa och vad du stoppar i dig.

Skit i vad jag tycker, ta inte åt dig, skapa inte din egen tanke om hur du kan forma en helt egen person genom att reagera på vad jag säger. Tänk inte på att det som gör dig så sjukt speciell är att du fan inte är som jag.
Tänk aldrig någonsin tanken att det skulle vara så sjukt jävla tråkigt om alla var likadana, men säg den gärna högt.
Det låter ju så bra..

"My only goal is to be me.." - RENT.

Citera gärna saker för att sammanfatta pretentiösa och ogenomtänka texter spunna ur frustration över att skon inte riktigt passar.

Vaknade glad. Fredag, som att vakna i himlen nästan. Konspirerade och planerade för eftermiddagen. Bussen från sjukhuset 12:08, vid solariet vid ett, hemma kvart i två = däcka. Se på nya gossip girl, diska, duscha, eyeliner (jag är tjej, jag ser alltså fram emot att få göra mig snygg, det är sjukt, jag vet) bli upphämtad utav min goda vän Z och åka till min andra goda vän E och mysa. Förhoppningsvis sova med min goda (pojk)vän och vakna utvilad imorgon.  

Men, vaknade inte riktigt lika glad av mardrömmen inatt. Kollade på klockan. Vargtimma. Jag vaknar alltid då. Väldigt ofta, av någon obehaglig dröm. Brukar bli lugn av att lägga mig på mage med huvudet under kudde, men det slutar alltid med att jag vänder och vrider mig i ett halvslumrigt gränsland, tills klockan ringer kvart i sex. Detta är vardagar endast. Detta är mycket underligt.

Drömde om Joel. Gick till jobbet med europas värsta huvudvärk, glad till trots, men med en molande känsla i magen som jag snart identifierade som något jag är duktig på att gräva ned mig i, vad gäller det mesta; skuldkänslor.
Joel död. Joel tog sitt liv. Joel var min vän. Jag märkte inget. Den här associations-kedjan uppstår i mitt huvud, for real, först två månader senare, och nu kommer den bosätta sig där. Göra det bekvämt för sig.
Jag kännermig själv. Jag klandrar mig själv. För det mesta faktiskt. Kan må dåligt över disk, en odammsugen vardagsrumsmatta eller att jag inte är tillräckligt mycket för att min pojkvän ska må bra. Häromdagen när pappa satt i bilen och berättade om något han mådde dåligt över, med absolut inga paralleller till mig,så mådde jag helt seriöst dåligt över att det inte fanns något jag kunde göra för att få honom att må bättre. Och sen kunde jag helt seriöst inte sova på kvällen pga skuldkänslorna. Hur dum? HUR DUM?

Men alla har sina flaws. Jag tar på mig lite för mycket ansvar för andra människor, det har jag alltid gjort. Acceptera och bearbeta, som min vän psykologen skulle sagt.

where did I go wrong
I lost a friend
somewhere in the bitterness
and I would have stayed up with you all night
had I known how to save a life?

Jag vill springa ut på asfalten i jeansshorts, flipflops och body butter över hela kroppen. Saltlockigt solblekt hår och känna att man flyger. Åka i en alltför varm bil till havet. Se på solnedgången vid masthuggskyrkan. Eller på ramberget. Eller vid salholmen. Engångsgrillar. Spöa alla i kubb! Få frisbeen i huvudet, gång på gång. Bli för full, få ångest, ramla hem i gryningen, med skorna i handen, med en vän i andra handen, långa dagar på gräsmattan, långa dagar på jobbet, långa dagar vid havet, halmstad, strömstad, kent, håkan, lysekil, brännö, kössö, orust, vattenkrig på jobbet, duschraster (HAHA) viktoria efter jobbet? way out west, tidiga morgnar, sena kvällar och att inte riktigt veta vart gränsen går, tälta, sova under bar himmel, bli sjösjuk. Minns en sommakväll på trägårn, en annan i strömstad, en tredje i lysekil, en fjärde på liseberg, en på ullevi, i ett publikhav, mitt i allsången, mitt i havet av människor, svettig och lycklig. nef. styrbord babord. nef nef nef nef nef. åh saknar nef. colors på nef! poolen på nef. uteserveringen på nef som jag egentligen hatar. barerna på uteserveringen på nef. att sitta kvar på en bänk på nef och se hur det blir ljusare it akt med att människorna försvinner. bliss. uppåt framåt. magnus och magnus. ÅH! zenit. zenit på sommaren, red lion eller göthas. spårvagnen till saltolmen, mitt bland alla andra genomsvettiga människor som får alldeles för mycket kontakt med varandras hud på för lite yta i för hög luftfuktighet. men ändå kan man inte låta bli att älska att hälften av alla på vagnen har flipflops, badshort och badleksaker. rida. barbacka, barfota. över ängar, i soluppgången. åh. dagg på ängen, i gryningen.
leka i regnet. stå på kungsgatan mitt i göteborg när alla människor flytt undan regnet och hoppa i en vattenpöl, hand i hand med dina bästa vän. spela fotboll i regnet, rulla sig i leran, på gräsmattan, med dina bästa vän. äta middag på altanen i solnedgången. hängmattan. ligga vid poolen.



Allvarligt talat. Jag vet ju. Jag hatar det ju.
Hatar det här. Så innerligt.

innebär snart helg = sova ut. inte jobba. få massage och hudkontakt. förhoppningsvis på fredag natt, annars blir en annan ledsen. imorgon känner jag min inte så pepp inför. men man måste göra vad man måste göra. har nu spenderat 12 timmar vid ett skrivbord, bakom en datorskärm.. känns nyttigt, hälsosamt, aktivt. ska flytta mig, duscha, lägga mig och se på film och sova tidigt.

vill att du ska värma mig.

ibland kan man bli nästan tårögd för att man har så fina vänner. tack tack, tusen gånger tack för att ni är så bäst.
mina stöttepelare, vapendragare och för alltid mina älsklingar. om jag är duktig så vet ni exakt vilka ni är.

men den allra bästa människan i mitt liv är ändå min pappa. får ont i magen bara av att tänka på att han någonsin skulle försvinna. jag skulle inte kunna leva, bokstavligen, utan den människan i mitt liv. jag älskar dig.

att jag kunde somna tätt emot din varma rygg varje natt.

Jag är något irriterad. Och något trött. Uppenbarligen. Skulle skriva ut 2. Bråttom på tangenterna, tryckte 222. Dokumentet finns inte och går inte att stoppa, enligt datorn. Så nu står skrivaren, som hela medicinmottagningen använder, och skriver, och skriver, och skriver. Och jag sitter och stirrar uppgivet på den, som vore den en symbol för hela min frustration.

Åh ja.
Ska jag hinna gå 16 idag? Har aldrig hänt innan. Kanske kanske!