To be with you

Jag åker buss. Håller helt allvarligt på att svimma. På sätet bredvid mig sitter en, till synes, helt frisk kille, 20-nånting, lyssnar på musik, läser gp-kulturbilagan, och dricker välling. Ur en nappflaska. Jag skojar inte. Det stinker välling över hela bussen. Vad. I. Helvete?

Torsdag

Hahaha. Sitter i soffan och orkar inte göra så mycket slözappar. Hamnade på mtv och tila tequila och jag har aldrig skrattat så hårt. Hon ska alltså träffa föräldrarna till någon kille, extremt konservativa (speciellt i jämförelse med henne) och hon sitter vid de stackars människornas bord och är lite väl öppen och ärlig. Jag har just skrattat så jag nästan fick ont i magen! Nu ska jag iaf sova. Imorgon ska jag inte slita mig från min man en sekund, gud vad jag har saknat den killen! Kärlek! God natt..

Hey jude

Sitter på jobbet. Har röjt undan förmiddagens viktigaste. Papprena låg bokstavligen på hög och tamigtusan om man inte får en liten endorfin-kick av att se den där högen försvinna. Eller så är det väl tanken "Faan va effektiv och grym jag är!" som boostar.. what do I know.

Lyssnar som rubriken avslöjar, på beatles. inte undra på att jag är så låg idag, sa någon, lyssnar ju på sov/depp/lip-musik. Vad nu det är. Hur definieras den kategorin undrar jag, som kan lipa till "I'm som excited".

Var på en sjukt intressant föreläsning igår. Om man har lite koll kanske man vet att den första i skandinavien fick ett plasthjärta i höstas, i väntan på ett riktigt. Han behandlades här i Kungälv och doktorn som hade hand om honom berättade om detta hjärtat och hur det fungerar. Det här har förstås lett till viss debatt i media och bland folket, och jag kan förstå den debatten. Dels finns det, istället för att transplantera ett helt hjärta i plast, förmak gjorda i plast. Dessa kan man leva med i ett par åt, men, batteritiden är knapp så man måste ha tillgång till ström flera gånger dagligen. Plasthjärtat i sig kan man dessutom leva med i (dagsläget) upp till ett år. Visst är den medicinska och vetenskapliga (pch tekniska?) utvecklingen spännande, nyttig och kanske naturlig, (beroende på hur man ser på det,) men jag vet ändå inte hur naturligt det känns att det verkar som att vi är påväg mot ett samhälle där människor alltmer blir beroende (och förvandlas till) maskiner, teknik och eliktricitet...

Matrix, anyone?

Bra liv

Konversation:
"Alltså idag när jag gick till jobbet så ringde NN och frågade.."
"Jag vet, läste det på din blogg."

Som respons på allt man sparat på i minnesfickan för att berätta för sin vän. Så praktiskt. Slipper prata. Kan blogga och snart behöver man väl inte ses heller. Jag och pojkvännen kan helt övergå till att jag skriver kärleksförklaringar i bloggen och han svarar med ett mms. Asbra. Nyttigt. Okomplicerat.

Det kan bli ett koncept.
Okontakt - för den konflikträdde.

Fasen vad jag har tråkigt på jobbet alltså.

Seriöst

Konsten att peppa sig själv. Vilken skillnad. Vaknade ju idag, ytterliggare en av alla dessa dagar och tänkte fanskap! Att man ska behöva gå upp halv sex, det är inte mänskligt att kliva ur sängen före åtta! Sen tog jag en sekund som tänkte på de andra kanske 5 miljarder människor som antagligen också blir irriterade när väckarklockan ringer och sen la jag svansen mellan benen och gick och borstade tänderna.

Pröva. Trampa ned dina problem, slägg de med foten, trivilaisera gärna hela ditt känsloliv, så kommer du må såå mycket bättre. Ska nog ta och skriva ett blogginlägg, nej en krönika, nej en artikel, nej en avhandling.. en bok, om detta.

En lång dag senare

Jag har haft en sjukt lång men väldigt bra dag. Ordinär kanske, inget nytt under solen men vad gör det, dagen har vart bra. Semlor på jobbet = nöjd. Har just kollat på trailern för säsong 5 av the hills, oh the JOY! Älskar the hills. Jag är en nerd. Min man dumförklarar nog mig lite som älskar the hills så som jag gör och det kan jag nästan förstår men, jag tänker inte gå emot mina instinkter. ÄLSKAR.

Imorgon är det onsdag. Eller, jag säger som en viss person brukar säga, det är onsdag för det är bara natten kvar, så den räknas inte. Sedan är det torsdag, då kommer en viss person hem och på fredag får jag träffa a certain someone. Ed, se till att vara utvilad, för jag ska pussa dig utmattad på fredag.

Gud vilken FLICKVÄN jag har förvandlats till. I like it.

Godnatt gott folk.

Sometimes

Sometimes I find myself sittin back and reminiscing
especially when I have to watch other people kissin
and I remember when you started callin me your mrs's
all the play fightin, all the flirtatious disses
I'd tell you sad stories about my childhood
I don't know why I trusted you but I knew that I could
we'd spend the whole weekend lying in our own dirt
I was just so happy in your boxers and your t-shirt

Dreams, Dreams
of when we had just started things
dreams of you and me
it seems, It seems
that I can't shake those memories
I wonder if you have the same dreams too

The littlest things that take me there
I know it sounds lame but its so true
I know its not right, but it seems unfair
that the things are reminding me of you
sometimes I wish we could just pretend
even if only for one weekend
so come on, tell me
Is this the end?

drinkin' tea in bed
watching DVD's
when I discovered all your dirty grotty magazines
you take me out shopping and all we'd buy is trainers
as if we ever needed anything to entertain us
the first time that you introduced me to your friends
and you could tell that I was nervous, so you held my hand
when I was feeling down, you made that face you do
there's no one in the world that could replace you


Dreams, Dreams
of when we had just started things
dreams of me and you
it seems, It seems
that I can't shake those memories
I wonder if you feel the same way too

the littlest things that take me there
I know it sounds lame but its so true
I know its not right, but it seems unfair
that the things are reminding me of you
sometimes I wish we could just pretend
even if only for one weekend
so come on, tell me
Is this the end?

Tick tack

Här sitter jag och håller på att gå fullständigt bananas på den här dagen. Tiden går sjukt långsamt och jag har dessutom en sjukt dålig dag. PMS? Nej bara en jävla ryggvärk. Ingen jobblust. Illamående. Brist på kärlek och hudkontakt. Läser en bok av en kille som brukar vara och föreläsa på sjukhuset med jämna mellanrum (för personalen) och som har fått väldigt bra respons. I boken stod att man skulle sätta sig ned och föreställa sig livet som man ville ha det. Jag tänkte, att jag skulle föreställa mig exakt hur livet skulle vara som allra bäst just nu. 1 väldigt tydligt problem som förstör väldigt mycket för mig på många olika nivåer i mitt liv, blev väldigt klart. Måste..göra.. något.

Det är lite frustrerande att inte riktigt veta vad, dock.

Snart är det fredag. Hudkontakt. Läppkontakt. Pussar i nacken. Scrubs i min säng. Kärlek.
Åååh.

Nu ska jag sätta i mig ett äpple och jobba vidare.

What's a woman without a man

Dansade till den låten med min man en gång. Det minns jag nu, när jag lyssnar på den. Och jag saaaaaaaaaaaknar dig. Vill dansa! Kramas! Mysa! Nu! Kom hem!

Jag är kärlekskrank.

Jobbar. Är trött. Måndag. Svimmar snart. Adjö.

Kärlek

FILIPPA är kärlek. Blev så glad när filippa pratade om en eventuell pojkvän. Finns det någon som förtjänar lycka i sitt hektiska liv, i form av kärlek, så är det Filippa. Hon förtjänar någon som verkligen skämmer bort henne! Filippa hade jag vart en man så.. ja, du vet. I would have.

It don't make any difference to me

Söndag. Har haft en seriöst grym dag. Vaknade seeent. Drog till gymmet. Diskade. Gjorde mig snygg. Åkte tåg. Familjemiddag, wii, och jag vann bowlingen stenhårt, som jag sa, jag är ingen dålig förlorare, men jag är en sjukt dålig vinnare. Gnuggade det i allas ansikten. God mat, god efterrätt, mys med Fanny och wii, kan det bli bättre? Blev lite sent dock, en annan borde ha sovit för en timma sen.
Så det tänker jag ägna mig åt nu. Imorgon ska jag jobba.

Och jag har kommit på att det bästa naturläkemedlet mot kronisk nedstämdhet är att tvångssysselsätta sig (obs = ockupera och distrahera sina tankar) och att glädja sig åt sånt man faktiskt tycker om, som är rätt lätt att glömma. Typ sova svinlänge en söndag och inte tillåta sig att få ångest. Jag hade ändå inget annat att göra (det är söndag goddammit!) så varför må dåligt?

Godnatt.

090222

Killen kom just och bad om mitt nummer. Kändes lagom pinsamt att säga nej, trevligt, artigt, ursäktande. Nu sitter han där, på sätet mitt emot och sneglar, försöker möta min blick i fönsterrutan. Jag har fått flytta mitt knä säkert tre gånger nu, för att slippa ha knä-kontakt. Orka. Familjemiddag idag. Vilket innebär att jag måste ta tag i något jag inte vill, gärna hade skjutit upp ett tag till, träffa någon jag helst inte alls vill umgås med. Alla dessa skyldigheter, bara för att man är syskon, pfft.

090222

Killen kom just och bad om mitt nummer. Kändes lagom pinsamt att säga nej, trevligt, artigt, ursäktande. Nu sitter han där, på sätet mitt emot och sneglar, försöker möta min blick i fönsterrutan. Jag har fått flytta mitt knä säkert tre gånger nu, för att slippa ha knä-kontakt. Orka. Familjemiddag idag. Vilket innebär att jag måste ta tag i något jag inte vill, gärna hade skjutit upp ett tag till, träffa någon jag helst inte alls vill umgås med. Alla dessa skyldigheter, bara för att man är syskon, pfft.

Herr ågren

Sitter på tåget, lyssnar på the academy is och ser göteborg försvinna i skymningen. Sitter en kille lite för nära, i en relativt tom vagn, och tittar lite för intensivt. Jag har någon slags svårdefinierad ångest som jag väljer att tolka som plain old söndagsångest. Vet inte vad "ligga-vaken-om-natten-ångesten" kom ifrån. Slog till helt oväntat och med oanad styrka. Ligga vaken och oroa sig utan något faktiskt verkligt problem att oroa sig över är ingen höjdare. Ska försöka lägga ned det..

such a perfect day..

Somnade till och drömde (bless!) att det var sommar. Det var sinnesjukt varmt och jag vaknade och trodde att det var sommar och började fundera över var jag hade ställt fläkten. Tills jag insåg att värmen berodde på kombinationen mysbyxor, hoodie och dubbla täcken. Jag har för övrigt sjukligt ont i ryggen. Akupunktur, my ass. Min sjukgymnast kan dra något gammalt över sig. Har nu dränkt mig i zon-salva och tigerbalsam, luktar sådär gott.
Blev iaf räddad i min ensamhet. Emma, jag älskar dig! Emma ska göra mig sällskap denna stillsamma lördag som sakta börjar övergå till manisk rastlös lördag. Nu sitter jag här med nymålade naglar. Fantasilös och svart. Ska dra på saturday night live och sleva i mig en ben & jerry's, som jag gör utan konstigheter på ca 10 minuter. Har återvänt till min gamla vän chunky monkey.

Vill ha sommar. Sol, värme, midsommarfirande, grillkvällar 5 av 7 dagar i veckan, tidiga mornar vid havet, nakenbadet på saltis (hell yeah) utesververingar (hur ska man göra nu som nykterist?) gå hem barfota från parkan klockan 5 på morgonen i dagsljus. Efter sommaren måste jag 1, ha skaffat en inneboende, och 2, ha börjat plugga. Något som redan i februari månad ger mig huvudvärk! Och tills dess måste jag 1, bekanta mig med komvux-kurserna som börjar om 1 månad, 2, ta körkort, 3, fixa 2, 0 på högskoleprovet och antingen komma in på journalistprogrammet eller besluta mig för att köra på medicin. Vilken press jag sätter på mig själv! Jo och en sak till. Jobba på sjukhuset i sommar, eller på liseberg? Ska jag jobba i kungälv innebär det ju att jag måste säga upp mig från lisse. Men, tanken på att sluta i kungälv gör mig nästan gråtfärdig. Ska jag dessutom spendera helgerna i göteborg med min man så skulle jag kunna spendera veckorna på orust, om jag jobbade i kungälv, vilket jag inte kan om jag stannar på lise.

Decisions, decisions decision, som Alfie (JUDE!) säger.

Glassen smälter. Katastrof. Måste sluta hänga vid datorn, är lite mobbat.

17:34

Köpte chips, godis och hyrde tre filmer. Behövde en riktig feel-good. How to lose a guy in ten days. Kan liksom inte bli mycket bättre. Jag är snabb att avfärda filmer som jag klassar som mindre intelektuella eller banala och enfaldiga, rätt hårt. Men vem försöker jag lura, Wedding crashers, Eurotrip, 10 orsaker att hata dig. Vi älskar de. WE DO. Varesig vi vill eller inte. Så nu ska jag se på min feel-good, följt av Weddings chrashers (nostalgi!) och avsluta med Save the last dance.

Men jag hade velat gå på bio. Min vän ådrog sig ett akut fall av vinterkräksjuka. Mycket smidigt. Och jag vill gå på bio. Problemet här är att jag är en gammal kärring och alla mina ungdomliga vänner ska ut på stan och härja ikväll. Jag har ingen biodejt. Vem vill gå på bio? Någon? Ingen? Let me know.

Det är helt fantastiskt skönt att hänga hemma helt ensam en hel helg (mycket H!) men jag känner ändå att det kryper lite i mig.. vill tvätta håret, sätta på mig ett ansikte, mina nya (HETA) jeans och umgås lite.


waiting for my real life to begin

Ligger i soffan och ser på scrubs. Häller i mig godis och chips som om det vore syre. Fan vilken bra dag jag har. Har både hunnit städa och gymma. Jag älskar att vara produktiv och effektiv, känna mig duktig. Bästa känslan, troligen. Smyger omkring i pojkvännens myskläder och känner mig rätt nördig, så har just bytt om till mina egna. Tror dessutom han tyckte jag var extra töntig när jag berättade det, även om han bad mig mmsa över en bild. Hörde den sarkastiska undertonen!

Resten av kvällen ska spenderas strictly i soffan. Imorgon åker jag till orust, min egna lilla semesterort. Tänkte återförenas lite med min kära häst i veckan. Var liksom inte igår jag var ute och red senast, skulle inte bli förvånad om hon är lite sur på mig.. skulle jag med vart. Annars.. i veckan. Kostrådgivning? Gastroskopi ska jag iaf på. Askul, inte. Ella fyller 20. ACNE har utförsäljning och jag får lön (HAPPY TIME!) pojkvännen kommer hem och jag tänker pussa så mycket på honom att han kommer be mig sluta! Jag ska till frisören, tandläkaren, gymmet och jobbet, mest hela veckan kommer vara stressig.

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med innan jag blev avbruten av att telefonen ringde... korrekt definition: att göra så lite som möjligt på så långt tid som möjligt.
Loves it. 

090221

Jag kör en kenza-rubrik i brist på fantasi. Herregud vad jag har sovit! Somnade elva, vaknade nu. Klockan ringde halv sex och jag somnade om, inte det minsta störd över att ha blivit väckt utan helt sjukt nöjd över att kunna somna om. Lördag it is! Gymmet klockan två, sen kommer ella-bus hit. Det var ett jävla tag sedan vi umgicks så det ska bli najs. Godis, chips, pizza och melodifestivalen ingår i planerna! Kan bli en bra kväll. Nu ska jag se klart på apocalypse now. Bra film.

Fredag

Fredagkväll. Jag måste fan vara asgammal. På sin höjd hade jag kunnat tänka mig biljard eller kanske KAFFE nånstans ikväll. Men utgång är helt uteslutet. Alltid typ. Har inte lust att bli full, trött, med sömnbrist och huvudvärk. Finns inget som känns kul längre. Jag är 21. Vad är problemet? Jag trivs så bra i soffan, har just kört ett hills-maraton och övergår nu till snl. Högt asgarvandes för mig själv. Efter pizzan avrundar jag med lite bj's. Perfekt kväll. Det enda som saknas är min man. Puss på dig!

Salem och jag

på en buss någonstans. Idag kände jag det. Verkligheten. Den verkliga verkligheten kröp in under mitt skinn och gjorde sig påmind. Jag måste skaffa körkort. I höst måste jag 1, börja plugga och 2, skaffa en ny inneboende, av vilka tanken på det sistnämnda ger mig kväljningar, men annars går det inte. Jag vill inte börja plugga. Vill verkligen inte bo ihop med en främmande människa. Verkligheten svider. Verkligheten fräter. Verkligheten är som solen i ögonen, som i själva verket är en nagel.

Josefin jobbar

och vill allra helst hem och sova. Tänkte träna idag, men imorse var jag så trött att jag bangade att ta med mig träningskläderna, tänkte, "Jag kommer bara få ångest när jag åker hem med träningskläderna i väskan." Nu har jag ångest för att jag åker förbi gymmet utan träningskläderna i väskan när jag i själva verket har gott om energi till träning.

Jaja.

Nu är det bevisat

Jag är patetisk. Saknar min pojkvän. Såpass mycket (EXTRA mycket när jag tänker på att jag inte kommer få se honom på ytterliggare en vecka..!) att jag går omkring i hans myskläder här hemma. Jag är patetisk.

Men åh. Min man. Du, Ed, om du undrar, så sluta fundera.. för jag är definitivt kär i dig.
Känns rätt gött faktiskt.


fouori dal mondo

Här sitter jag, vid mitt skrivbord och lyssnar på pianosonater. Tänker att det ska få mig att fokusera lite bättre. Det sa tidningen. Jaaa. Det hjälper inte, men det lugnar, får erkännas. Nu ska jag sortera remisser, provsvar och rensa lite. Sen ska jag svimma. Har fruktansvärt ont idag igen. Otroligt tröttsamt. Inget nytt under solen alls.

Saknar min pojkvän. Kom hem

And it's all in my head

Lyssnar på mr brightside. En av de bästa. Men får mig ganska osökt att tänka på mitt ex. Han låg med min kompis och i runt ett halvår efter det gick jag runt med ett ständigt illamående vilande strax under ytan, som gjorde sig påmint nästan överallt, varje dag, hela tiden. Så fort jag tänkte på mitt ex, vilket , efter en rätt lång tid tillsammans, var ganska ofta. Hans sida av sängen och vips, så tänkte jag på honom, naken i en säng med min f.d vän. Mår fortfarande illa på flera plan när jag tänker på det. Men, framförallt, och det har seriöst aldrig förekommit innan, så blir jag förbannad. Inte så mycket på honom, och henne, (som jag kanskr borde) som på mig själv. Som inte spottade honom i ansiktet och som faktiskt fortfarande är trevlig mot den här tjejen, och aldrig har jag övervägt att ge henne en smäll på käften, trots att hon faktiskt (skrattretande, jag vet) uttalade de exakta orden, och jag citerar, "Jag är inte intresserad utav honom, det får du inte tro, så skulle jag aldrig göra!" och "Vi är bara kompisar." Klassikern.

Ska byta låt, illakvickt.

Lykke Li. Genialiska kvinna. Är nöjd. Har en nöjd dag. Vet inte varför. Stod i mitt horoskop att det är min turdag idag och vidskeplig som jag är så sög jag åt mig som en svamp och vi har ju alla hört talas  om placebo. Jag tror att jag mår bra mao. Vilket säger det mesta om mitt psykiska tillstånd, jagpåverkar mitt eget humör minituöst, kontrollerar det med mina tankar och styr det utifrån gårdagens händelser, antal timmar jag sovit, vilken typ av hårdag jag har och hur effektivt jag lyckats jobba idag. Ikväll är jag t.ex på extra bra humör eftersom jag åt sjukt god middag. Does this make sense?

NEJ. It don't.

Nu är det gray's. Ciao!


Som tårar mot din kind

Jag är så trött och frustrerad så att jag vet inte vad! Nu börjar klockan närma sig hemgång iaf, eller närma sig, snarare är det väl så att när jag har vart uppe och scannat nu så har tiden gått så fort att det känns som att det är hemgång strax.
Hem och inte längre fundera över någonting alls.

Saknar dig. En vecka och 2 dagar kvar. Jag är patetisk.

Is it any wonder

I'm tired..
is it any wonder that I feel uptight
is it any wonder I don't know what's right?

Sometimes it's hard to know where I stand
Hard to know where I am
well maybe it's a puzzle I don't understand


Längtar efter sommaren. Längtar efter min pojkvän. Längtar efter mjuka pussar och hudkontakt! Längtar efter min hund. Längtar efter värme och sol. Vill gå till jobbet i sommarvärme och gå därifrån i samma värme. Kylan gör mig trött, 10 år äldre, dubbelt så ledsen och tar allmin livsglädje och sparar den till ett annat tillfälle.
Ett varmare sådant. Det är tröttsamt.
Jag känner mig låg, så fruktansvärt låg, av alla möjliga olika skäl, och har inte direkt någon lust.  Till något, vid närmare eftertanke. Så jag håller mig ifrån det här med eftertanke, därför att om jag rätt och slätt går till jobbet, gör det jag skall, låter tiden flyta på och håller mig distraherad, kommer hem och ser på en film, tränar, lagar mat och läser, håller tankarna ockuperade, så finns en liten chans att jag glömmer bort den stunden som infinner sig varje morgon när jag vaknar, inser någonting utan värde, utan grund, utan vikt, och ligger där i sängen med gråten i halsen.

När allt kommer omkring, så vet jag ju det.. det har inget värde, ingen vikt, det finns inte, det jag inser där i gränslandet mellan dröm och verklighet, att jag inte gillar verkligheten. Vi har alla vår egen sanning och den sanningen är för mig en illusion, även om det är precis så jag tänker, samtidigt som jag håller tillbaks gråten och trycker undan klumpen i halsen.
Alla har svackor, det kan jag acceptera, men jag hatar mina desto mer, när det känns som att jag gör det jag vill och behöver men missar min chans att tycka om det. När det känns som att jag fördummar mig själv, genom att få det jag vill, göra det jag valt och ändå känna mig så ofantligt missnöjd. Det kan ju bara innebära en sak, och det är att det är mig det är fel på.

Anything that may delay you

Jag åker buss. Tack gud, för flex. Flex gav mig 8 timmars sömn inatt. Sitter på bussen och skrattar åt att en (f.d, skulle ljuga om jag påstod att vi är vänner) kompis skrev ett enligt mig ganska naivt inlägg i sin blogg som jag sedan kommenterade. Men en annan kunde visst inte ta kritik! Sjukt kul hur fåniga folk är. Hur som helst, jag är påväg till jobbet och har för kanske förstå gången hunnit allt jag ska nu på morgonen, duschat, sminkat mig, diskat, gjort iordning matlåda, fixat mellanmål.. Flyt.

Kärlek

i alla dess former denna helgen förresten. Mys i fredags, pizza och umgänge med sängen, vi såg the notebook, en av de finaste filmerna någonsin, (för er som kanske inte vet). Lördag, baby åkte och köpte en hockeyklubba som han nog var mer kär i än mig (!) och jag försökte sova vidare.. gick sådär! Gjorde frukost och diskade istället, något som resulterade i att jag somnade på bion på kvällen, till någons enormt stora glädje.. dagen spenderades i sängen! Scrubs, godis, mys. Fick en nalle och godishjärtan och jag gav bort en ask med chokladhjärtan, av vilka jag satte i mig hälften.. sjysst. Champagne också! En annan gillar det. Sedan stressade vi iväg och åt och sedan gick vi på seven pounds, som var sjukt bra, trots att jag sov bort runt 4 minuter (!). Sen åkte vi hem och gjorde det vi gillar mest. Komade, that is.

Så. Resumé för folk som klagar annars. Evve gillar den nog också. Nu ska jag koma i min säng med James Franco och lite oboy.

Imorgon ska jag jobba, och orust och ta det MYCKET lugnt, och hoppas att jag inte stressar upp mig för mkt de nästkommande dagarna, vill inte uppleva ännu en dag som idag.. i helgen hoppas jag på bus med mina flickvänner. I övrigt ska jag sova. Det är nämligen det Gud uppfann helgen till och idag, måndag, längtar jag så jag dör, till min heliga helg.

Oh my

What a daaay. Jag har nog aldrig i mitt liv (såvitt jag minns) upplevt sådan smärta som idag. Magsår någon? Blindtarm? Kul är det iaf inte och en annan börjar tröttna. 3 tramadol senare. Jag har ett annat problem.. klockan är halv 10 på kvällen och nu har jag min "peak", så är det alltid. Det är nu jag tar tag i saker jag inte orkar tidigare på dan, typ diska, göra iordning matlåda till jobbet, packa väska, bädda rent i sängen, tvätta håret, rensa på datorn, rensa ur kylen, kanske till och med dra ut och springa även om jag knappast borde med tanke på 1, ska sova snart och 2, mitt "tillstånd", som någon snyggt kallade det på jobbet idag. En anställd på medicinmottagningen får hjälp av en patient för att ta sig dubbelvikt gnyende av smärta nedför korridoren, jäävligt snyggt. "Ska du träffa doktorn?" "Nä jag jobbar här!"

Ska gå upp till åttan imorgon och be att få bli inlagd. Fentanyl tack. Fan vad bitter jag är nu. Hatar detta. Orka ligga i en sjukhussäng och lipa när man MÅSTE jobba. Orka inte få träna när man vill det. Orka inte kunna ta värktabletterna för min axel. Orka inte kunna äta vad jag vill eller dricka kaffe, orka vara död på morgonen. Orka inte kunna ta bussen hem för att man inte kan gå rakt. Orka!

Hursomhelst. Här sitter jag och har haft en usel dag. Och NU börjar den. På riktigt. Det är som att jag vaknar till, någon gång efter 8 på kvällen. Why is that? Tydligt tecken på att jag är en s.k nattmänniska, kan det vara så?
Jag + min säng och ett litet the hills-maraton, kvällen till ära, jag ska flexa in sent imorgon och får "sovmorgon" till halv 8 (två timmar extra, halle!)

Arrivederci.

alla hjärtans dag

jag är kär. punkt.

That's life

each time I find myself, flat on my face
I pick myself up and get back in the race
that's life! that's life and I can't deny it


Det blir alltid bättre när det känns som att man ligger på botten. Det är lite svårt att intala sig det när man ligger i leran och krälar, vid foten av berget, men när man är tillbaks på toppen så känns de tillfälliga lågpunkterna inte så farfliga, snarare tvärtom, de finns ju till av en mening de med. "Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer", som lasse sjöng.

Vaknade till en helt sjuk morgon. Ute var allt täckt av ett tunt lager snö under ett tjockt lager frost och det var så kallt att det inte ens var halt. Isdimma i luften, en analkande soluppgång och inte ett moln på himlen.
Den vackraste morgonen på länge, helt klart.
Jobbar. Gillart.
Jag är lite förvånad övermig själv ändå. Igår låg jag och grät, men, igår grät jag för att jag började fundera över allt jag skulle vilja göra som jag inte gör, trots att det inte finns något som hindrar mig. Idag funderar jag över att trots att det inte finns något som hindrar mig så väljer jag att stanna här, göra det här, och det måste betyda nåt, det måste vara allt jag behöver veta.

Tänker på Melanie, Alicia, Joel, Jennie, Tessie och Kerstin. Farmor med, såklart. Några har gjort mer ont än andra, vart jobbigare att hantera än andra.. men på nåt sätt så börjar det sjunka in lite nu. Folk dör. That's life.
Även om det inte är ok.

I've been roaming around

Ligger i min säng. Känner mig alldeles ihålig. Ibland känns det så, nästan som om jag har ett svart hål i mig som slukar allt som kommer utifrån.. Skratt, glädje, sorg, mina vänner, vad folk tycker och vilka de är. Allt som betyder något. Jag ligger i sängen och försöker tänka att allt inte är på låtsas, att allt inte är ett skådespel. Försöker känna, försöker ens vara ledsen. Istället kan jag bara känna avsaknaden. Det som borde finnas där.. Det finns. Det är bara väldigt avlägset stundvis.

ojojoj

Hjärtat slår i hundrasjuttio. Har stressat som en dåre hela dagen, varken haft rast eller lunch. Ändå har jag energi att fortsätta ett tag till, det känner jag. Är mao en bra jobb-dag för jag brukar vara så less vid detta laget. Är jag inte. Vill fortsätta sortera provsvar. 400 papper till. Blir tokig när jag ser de ligga där, osorterade.. håller jag då på att bli en maniac, en pedant-idiot som kommer gå hem och sortera mina egna papper, kväll efter kväll, i bokstavsordning, kronologisk, efter datum, efter kategori.. ja vem vet.

Nu ska jag iaf 1, varva ned, 2 äta, 3, bada, 4, svimma i min säng. Glömde, ta mig hem också. Ja, jag slutade för en timma sen och sitter alltså på jobbet och bloggar. Alla andra 40 pers som jobbar här har gått hem.

Mobbad.

Så blir man ett psykfall

Jag skulle kunna dissekera och analysera mig själv i tusen år och långt därefter och det enda man skulle komma fram till är att man är lika komplex, ambivalent, oförståeligt komplicerad och konstig som alla andra människor. En dag känner jag en sak. En annan dag, något annat. Vad jag känner, påverkas av vad jag gör. Vad jag gör påverkas av yttre faktorer, typ väder, olika händelser, hur mycket jag sovit och ätit. Vad jag ätit och hur jag sovit påverkas i sin tur av mitt humör. Yttre faktorer i övrigt påverkas allt som oftas av andra människor, som ju, som de flesta vet, är ganska svåra att styra över. Liksom vädret, att någon får missfall, att två personer man känner brinner upp, att det är kallt och mörkt. Det kan jag inte påverka.

Vad jag kan påverka däremot är mina tankar. Positiv. Attityd. Bra. Inställning. Inte överanalysera. Upprepa det för sig själv i huvudet. Acceptera att detta är en fittig (ursäkta därja) dag och inte analysera detta till att jag inte trivs på jobbet, bara för att jobbet inte är kul idag, att jag inte tycker om min pojkvän bara för att jag inte vill prata med honom idag och att jag är deprimerad för att jag inte har någon lust att träna eller äta eller umgås med mina vänner. Det är så lätt hänt. Att man överanalyserar och förstör för sig själv istället för att bara inse att dåliga dagar så känns det mesta ganska dåligt och det är helt okej. Helt okej.
Jag gillar mitt jobb, är väldigt kär i min pojkvän, och kommer både äta och träna med stor hunger och iver, en annan dag, med allra största säkerhet. Och socialisera.
Inte idag. Lugnt.

Ett tips alltså. Tänk inte så mycket.

I hope it's gonna make you notice

Someone like me.

Sitter och lyssnar på kings of leon. Har lunch. Orkar inte befinna mig bland människor så gömmer mig i ett hörn.
Livet är ganska orättvist ibland.

Önskar jag kunde laga, fixa det som gått sönder, ställa tillrätta det som gått fel eller åtminstone ta lite av din smärta.
Jag har så svårt för att höra folk jag tycker om gråta, än värre se det. Se hur ont det gör och känna hur maktlös jag är. Jag kan inte torka dina tårar eller spola tillbaka tiden åt dig, kan inte få dig att le när det inte finns något att le åt. Kan inte säga att livet är så, att det är orättvist och mörkt ibland, för livet är bättre än så och det är inte den vännen jag vill vara, den som säger att livet suger, att precis såhär mörkt och ledsamt och tragiskt och orättvist, så är livet ibland. Jag har tyvärr inte några svar på dina frågor.
Kan helt enkelt bara sitta där, i soffan, på andra sidan telefonluren, och lyssna och nicka och hålla din hand och hoppas att du vet det jag vet, att det går över och tills det gör det så önskar jag för allt i världen att det ska gå över fort, för när det gör ont i dig så gör det ont i mig.

I could use somebody

Someone like you

Det är helt otroligt vad folk lägger sig i. Oftast folk som inte vet nåt om mig, men ibland folk som vet det mesta och tror sig veta allt. Som har en tendens att säga till mig hur jag ska känna och hur jag ska må och varför jag inte gör det. Folk som inte vet vad som hände igår, igårkväll, inatt, imorse, nu, som bidragit till att jag helt enkelt inte har någon lust att skratta, le, äta ett stort mål mat (ja jag slutar äta när jag blir ledsen, asnyttigt, jag vet) och se livet från den ljusa sidan.

Håll truten och sköt ditt eget. Du menar inte väl.
Du vet vem du är.
Du går mig på neverna. grr.

I still put you first

Obehagskänslan sitter i magen som en förnimmelse av en känsla, något man inte vet men tror kommer hända och som man fasar. Men det var bara en dröm. "Bara en dröm.." - vaknar jagoch tänker, med obehagskänslan som ett trycköver bröstet. Och jag vet att det är för att jag är rädd för att du ska göra mig illa, även om jag inte vet att det kommer hända, så har jag bildat mig någon slags uppfattning om att om man väntar sig det värsta och inte hoppas på för mycket, så kommer det inte göra riktigt lika ont, om det nu händer. Helt otroligt dock, att jag drömmer mardrömmar, om sådana saker. Sjukt. Klumpen i magen, obehagskänslan som gör att det känns lite extra tungt att andas, har jag själv placerat där. inte du och inte den som väckte den här tanken i mig, den som fick mig att förvänta mig det värsta utav folk i allmänhet och människor jag släppt in på livet i synnerhet. Det är puckat och fegt och det är jag, bara jag som gör att jag vaknar på morgonen och tänker i ett rasande tempo, var det en dröm, var det en dröm, snälla gör så att det var en dröm.

Det var alltid, bara en dröm.

This pain

Vaknar 3 mardrömmar senare. Den sista är kvar i minnet, lika tydlig som vore den verklig. Vaknar av klockan och börjar gråta. Fattar ingenting. Sitter på bussen med håglösheten som känns så typisk för människor i allmänhet och mig i synnerhet såhärårs, hängande som ett moln över mig. Utanför bussrutan händer saker som jag inte förstår mig på eftersom jag har hybris nog att definiera omvärlden och dess funktioner som en självklarhet. Och bara därför. Sitter jag här. Förstorar mig själv bortom igenkännlighet.

Yawn

Sitter på jobbet. Inte särskilt underhållande alls. Behöver kaffe. Vill ha kaffe. Får inte dricka kaffe. Somnar nu. Gonatt.
Verkligen ingenting nytt eller spännande under solen idag, ska jobba tills klockan slår fyra och sen hem och umgås med soffan, är galet trött.

Yawn

Sitter på jobbet. Inte särskilt underhållande alls. Behöver kaffe. Vill ha kaffe. Får inte dricka kaffe. Somnar nu. Gonatt.
Verkligen ingenting nytt eller spännande under solen idag, ska jobba tills klockan slår fyra och sen hem och umgås med soffan, är galet trött.

Oj

Alicia är borta. Det brinner. Hennes bil är inte borta och hon är inte i sitt hus. Om hon har bränts till döds så svimmar jag. Jag kan knappt andas nu, bara vid tanken. Jävla skogsbränder. Har haft en underbar helg. Fredagkväll med flickorna, massa skratt och filmer och god mat och godis och mys. Behövdes verkligen! Lördag bestod av en massa mys, något som också behövdes. Jag tycker verkligen om att vara kär. I dig. En helt oslagbar känsla, förväntan, kärlek och ömhet i ett. Tack för det. Älskling.

En bra kväll

Ja.. även om det inte känns helt hundra nu. Kommer vakna till en bättre dag imorgon, det är jag övertygad om.
Är så glad att jag har så fina vänner. Ni är bäst!

Motreaktion

Är det bara jag, eller är inte folk i allmänhet jävligt löjliga? Det är mycket trams. Vart man än går så blir man inspekterad och bedömd och det faktum att jag skäms när jag står i kassan på pressbyrån och köer In touch, säger en del. Nej, jag tror inte det säger något om mig, för att folk i dagens trendfixerade samhälle har så dåligt självförtroende i allmänhet och tjejer i synnerhet är bara en reaktion på den tid vi lever i.

Man ska vara politiskt korrekt, ge bort sina märkesskor till insamlingar för barnen i gaza, inte för att man bryr sig utan för att man ser en lucka att låtsas bry sig när man ändå har många skor över, man ska vara individuell, orginell, intelektuell, spirituell och sensuell, allt på en och samma gång coh mitt i allt det så ska man lära sig vad det betyder och hur man gör för att lyckas jonglera allt på en och samma gång. Älska på eget bevåg, bry dig bara om dig själv och umgås för i helvete inte med folk som har canada goose-jackor! Låtsas gärna att det är för att du bryr dig om gässen och inte för att du har bildat en uppfattning om gåsjacke-användade som ett eget folk - gucci-loafers eller converse, allt är ett politiskt ställningstagande och det som förut var en palestinasjal är numera tidningen du läser, orden du kan definiera, musiken du lyssnar på i dina dyra hörlurar och böckerna du kan citera som ingen förut hört talas om.

Du måste välja sida och det finns alltid två, aldrig flera alternativ och lagom är ett mått på hur väl du kan kontrollera dig så var gärna cool och sofistikerad och skratta aldrig för högt, om någon annan skrattar för högt så titta gärna intensivt, ilsket och talande, och säg för alltivärlden inte ifrån, det bästa, det rätta och korrekta och ända du kan och ska och borde göra är att glo. Går någon in i dig så be inte om ursäkt, och du någonsin skulle hålla upp dörren för någon så le inte, säg inte varsågod och tacka inte om du befinner dig på andra sidan - och tänk på den gyllene regeln. Forma dig själv och din personlighet utifrån intrycken du får och stanna sedan där du är om du trivs och akta dig för att vara alltför öppen, öppenhet kan lätt svida i ögonen på folk och innan du vet ordet av har du en stämpel i pannan som skriker slampa.

Var konservativ och tänk på att lagom är bäst, folk har mycket åsikter i dagens samhälle där man gärna ska prata högt och med ett brett ordförråd i långa meningar. för att definieras som smart, och även om du inte hör det så kan du alltid se i ögonen på en människa som du aldrig har utbytt en endaste mening med, vad hon tycker om dig efter att ha spanat in din jacka och vilken bok du läser. Läs inte fel bloggar. Ha inga åsikter om blondinbella. Var gärna pretantiös och allvetande, kent var faktiskt bättre förr och PSL är en sjukt bra hemsida, skaffa inte vänner som inte vet det, för de är inget värda.

Tänk aldrig på möjligheten att det viktigaste är vad du själv tycker, och att du inte är dina handlingar, inte dina tankar, inte dina åsikter, inte dina kläder eller om du äter dinkelhavregryn till frukost medans du bläddrar igenom kultursidorna i svd. Förlåt inte dig själv för en dålig hårdag och om någon påstår att du är din egen subjektiva reaktion på alla dessa intryck och att det är just det som definierar dig, vem du är, vem du kommer bli och hur du kommer dö, så fnys gärna högt och var inte rädd för att använda skällsord som "pretto". Sätt folk på plats, ta ned de på jorden, ge inga komplimanger. Banta aldrig, men bry dig gärna om din hälsa och vad du stoppar i dig.

Skit i vad jag tycker, ta inte åt dig, skapa inte din egen tanke om hur du kan forma en helt egen person genom att reagera på vad jag säger. Tänk inte på att det som gör dig så sjukt speciell är att du fan inte är som jag.
Tänk aldrig någonsin tanken att det skulle vara så sjukt jävla tråkigt om alla var likadana, men säg den gärna högt.
Det låter ju så bra..

"My only goal is to be me.." - RENT.



Citera gärna saker för att sammanfatta pretentiösa och ogenomtänka texter spunna ur frustration över att skon inte riktigt passar.


pray to God he hears you

men den absolut värsta tanken med att tänka på den där vännen som var den gladaste, starkaste, säkraste, stabilaste, mest livsbejakande som du någonsin känt, och som ändå, helt oväntat, valde att ta sitt liv på värsta tänkbara och mest smärtsamma sätt, utan att ens försöka be om hjälp först, utan att du ens märkte någon förnimmelsen av olycklighet i hans personlighet, är..

att det skulle kunna hända vem som helst. Att det skulle kunna hända mig.

Where did I go wrong?

Vaknade glad. Fredag, som att vakna i himlen nästan. Konspirerade och planerade för eftermiddagen. Bussen från sjukhuset 12:08, vid solariet vid ett, hemma kvart i två = däcka. Se på nya gossip girl, diska, duscha, eyeliner (jag är tjej, jag ser alltså fram emot att få göra mig snygg, det är sjukt, jag vet) bli upphämtad utav min goda vän Z och åka till min andra goda vän E och mysa. Förhoppningsvis sova med min goda (pojk)vän och vakna utvilad imorgon.  

Men, vaknade inte riktigt lika glad av mardrömmen inatt. Kollade på klockan. Vargtimma. Jag vaknar alltid då. Väldigt ofta, av någon obehaglig dröm. Brukar bli lugn av att lägga mig på mage med huvudet under kudde, men det slutar alltid med att jag vänder och vrider mig i ett halvslumrigt gränsland, tills klockan ringer kvart i sex. Detta är vardagar endast. Detta är mycket underligt.

Drömde om Joel. Gick till jobbet med europas värsta huvudvärk, glad till trots, men med en molande känsla i magen som jag snart identifierade som något jag är duktig på att gräva ned mig i, vad gäller det mesta; skuldkänslor.
Joel död. Joel tog sitt liv. Joel var min vän. Jag märkte inget. Den här associations-kedjan uppstår i mitt huvud, for real, först två månader senare, och nu kommer den bosätta sig där. Göra det bekvämt för sig.
Jag kännermig själv. Jag klandrar mig själv. För det mesta faktiskt. Kan må dåligt över disk, en odammsugen vardagsrumsmatta eller att jag inte är tillräckligt mycket för att min pojkvän ska må bra. Häromdagen när pappa satt i bilen och berättade om något han mådde dåligt över, med absolut inga paralleller till mig,så mådde jag helt seriöst dåligt över att det inte fanns något jag kunde göra för att få honom att må bättre. Och sen kunde jag helt seriöst inte sova på kvällen pga skuldkänslorna. Hur dum? HUR DUM?

Men alla har sina flaws. Jag tar på mig lite för mycket ansvar för andra människor, det har jag alltid gjort. Acceptera och bearbeta, som min vän psykologen skulle sagt.


where did I go wrong
I lost a friend
somewhere in the bitterness

and I would have stayed up with you all night
had I known how to save a life?


YES!

FREDAG!

för det ekar i huvudet..


Känn ingen sorg

Jag vill springa ut på asfalten i jeansshorts, flipflops och body butter över hela kroppen. Saltlockigt solblekt hår och känna att man flyger. Åka i en alltför varm bil till havet. Se på solnedgången vid masthuggskyrkan. Eller på ramberget. Eller vid salholmen. Engångsgrillar. Spöa alla i kubb! Få frisbeen i huvudet, gång på gång. Bli för full, få ångest, ramla hem i gryningen, med skorna i handen, med en vän i andra handen, långa dagar på gräsmattan, långa dagar på jobbet, långa dagar vid havet, halmstad, strömstad, kent, håkan, lysekil, brännö, kössö, orust, vattenkrig på jobbet, duschraster (HAHA) viktoria efter jobbet? way out west, tidiga morgnar, sena kvällar och att inte riktigt veta vart gränsen går, tälta, sova under bar himmel, bli sjösjuk. Minns en sommakväll på trägårn, en annan i strömstad, en tredje i lysekil, en fjärde på liseberg, en på ullevi, i ett publikhav, mitt i allsången, mitt i havet av människor, svettig och lycklig. nef. styrbord babord. nef nef nef nef nef. åh saknar nef. colors på nef! poolen på nef. uteserveringen på nef som jag egentligen hatar. barerna på uteserveringen på nef. att sitta kvar på en bänk på nef och se hur det blir ljusare it akt med att människorna försvinner. bliss. uppåt framåt. magnus och magnus. ÅH! zenit. zenit på sommaren, red lion eller göthas. spårvagnen till saltolmen, mitt bland alla andra genomsvettiga människor som får alldeles för mycket kontakt med varandras hud på för lite yta i för hög luftfuktighet. men ändå kan man inte låta bli att älska att hälften av alla på vagnen har flipflops, badshort och badleksaker. rida. barbacka, barfota. över ängar, i soluppgången. åh. dagg på ängen, i gryningen.
leka i regnet. stå på kungsgatan mitt i göteborg när alla människor flytt undan regnet och hoppa i en vattenpöl, hand i hand med dina bästa vän. spela fotboll i regnet, rulla sig i leran, på gräsmattan, med dina bästa vän. äta middag på altanen i solnedgången. hängmattan. ligga vid poolen.



Allvarligt talat. Jag vet ju. Jag hatar det ju.
Hatar det här. Så innerligt.

och jag sa

du måste va sjuk
sjuk sjuk sjuk
du måste va blind
blind blind blind
du måste va blind
för du kan inte se
när löven falled ned
hur ful jag e

och jag sa

du måste va sjuk
sjuk sjuk sjuk
du måste va blind
blind blind blind
du måste va blind
för du kan inte se
när löven falled ned
hur ful jag e

Plötsligt

Jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär
du har fått solen i ögonen och har aldrig varit där
det vankas höst och du får ofelbart något underligt i din blick
det är så lätt att genomskåda dina spel och dina trick

det är som att vinka åt en blind, som att skriva åt en döv

jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för dig
du spelar nåt slags spel
och allting kan så lätt bli mitt fel, när du ser på lilla mig
och en dag försvinner jag ur dina ögon
som en svår och jobbig grej




Plötsligt känner jag hur trött jag är.
Ledsenheten. Hela bröstet gör ont och det tar emot att andas.. håller tillbaks tårarna, jag vet inte vad de kommer ifrån och de är inte välkomna.
Stackars dumma lilla mig..

Vill ha sommar. Saltholmen. Gå hem barfota från krogen, med solen i nacken, när natten övergått till morgon. Midsommar. Dagar på orust, världens bästa plats på sommaren. Mindre kläder, mindre smink, salt i håret och kall öl. Solnedgångar på balkongen, grillkvällar, kubb, frisbee, håkan och lars och vinkvällar. en vän med en bil. en himmel blå. liseberg. jag saknar liseberg på sommaren. sommakvällar på liseberg. jobbet är slut, lisebergsfesterna på uteserveringen, trodde aldrig jag skulle sakna liseberg.



Åh.


dance on top of a book!

här sitter jag och lyssnar på regina spektor och känner mig totalt slutkörd.
vart och åt med far efter jobbet. mysigt. värdinnan (även ägarinnan) tycker det är väldigt roligt att jag och pappa har gått dit regelbundet "sedan man fick en kräfta i fisksoppan"! HAHA. gott. åkte hem. däckade. kollade på snl med rosario dawson, var nog det roligaste avsnittet jag sett på länge, var tvungen att pausa och skratta i omgångar, skrattade så jag knappt kunde få luft. ladda ned! herregud alltså. var får de allt ifrån?

nu ser jag på victorias secret fashion show som jag sett kanske 14 ggr förut. tänkte typ däcka nu. ofattbart trött, är jag och har varit hela dan.. livet i en sömnlös värld utan kaffe. imorgon ska jag jobba (URK) och sedan ska jag tydligen till alingsås på kvällen! lite nytt det där. evve kan tydligen inte ta sig hit (HOST på det evve, pik pik) så då får vi ta oss till henne.. wort it. och sen hoppas jag innerligt på att få sova (?) med min man alt väcka min man. wouldve loved it.

nu dock, ska jag däcka. med oboy. och myskläder. framför alladin. och vänta på att gossip girl ska bli klart. VÄRT!

försöker länka till youtube, men nääää, går inte. så gå in på youtube och sök på rosario dawson alladin. och garva sedan.



looking back over my shoulder

sitter och känner mig nöjd. jobbar inte längre fast jobbar ändå. är produktiv. är duktig. är ensam, så skönt. möte, men jag är flitig, så det är jag inte med på. vill hem. har tråkigt, slutar snart, räknar minuter, sekunder, andetag och provsvar.

vill hem. vill koma. kanske träna. sola. packa in håret. sova tills nästa torsdag. koma. kramas! mysa. pussas. hudkontaktas.

vill inte spendera en minut till på den här extremt obekväma konstorsstolen i mitt dammfyllda arkiv utan fönster, med en telefon som ständigt är nedringt av personer som inte verkar veta något om sekretess.
så äre.

istället lyssnar jag lite till på nostalgi-musik och på sporadiska kommentarer och infliknader från medicinsmottagningens alla musiknördiga överläkare (de har förvånansvärt mkt fritid, en del av de där..) och längtar ut i snön.


jobbet

kungälvs sjukhus. o bitterljuva värld. för det är som en annan värld här inne. på tusen olika sätt. tiden går långsammare, kommunikationen funkar inte riktigt som i övriga världen. eftersom telefonen ringer hela tiden så kan man hitta lappar på sii skrivbord typ "kom till mitt rum med min telefon sedan" "jag går och äter tio i tolv, det är kycklingsoppa" eller "ring mig" från en person som skriver lappen 30 cm ifrån mig. ofta, hela tiden, jämt. så pratar man här. samtidigt som båda personerna pratar i tfn. en skriver, en läser, båda pratar, men inte med varann.

sååå normalt.

my chemical romance

Denna låten lyssnade jag på när jag och mitt ex gjorde slut. Stämde ungefär på pricken in på mina känslor, trots att jag var både kluven, ambivalent och rädd för att släppa taget.
Gång på gång gick den på repeat. Så tänker ju otvunget på hur det var och blir lite ledsen i hjärtat,
men. Helt meningslöst.
Ska lyssna på regina spektor istället. Happy time.


well, when you go
don't ever think i'll make you turn and stay
and maybe when you get back
i'll be off to find another way

and after all this time that you still owe
youre still the good-for-nothing I dont know
so take gloves and get out
better get out
while you can

well, when you go
would you even turn to say
"I dont love you, like I did, yesterday"

sometimes I cry so hard from pleading 
so sick and tired of all the needless beating
but baby when they knock you down and out
that's where you ought to stay

well after all the blood that you still owe
another dollar's just another blow
so fix you eyes and get upp
you better get up
while you can

when you go
would you even turn to say
"I don't love you, like I did, yesterday..."

such a beautiful lie

Jag har alltid vart lite kär i Jared Leto. Hur snygg är inte den mannen? Inte långt ned på listan efter min baby Franco. Den mannen är ett mirakel. Och då är det förstås helt otvunget att gilla 30 seconds to mars. Komersiell skit säger vissa, men jag ääälskar. Videon till a beautiful lie är dessutom så vacker att jag får gåshud bara av att tänka på den!

Det är alltså sånt här som fyller mina tankar en torsdag-eftermiddag på jobbet. Word.


high on life, in love with me

NÖÖÖÖÖJD. Sitter på jobbet, har egentligen SLUTAT vilket också är sjukt värt men är kvar ändå, lite ovärt, och ska dessutom jobba för.. ingen anledning alls längre (ovärt ovärt ovärt) eftersom jag SLAPP GASTRON! Eller slapp och slapp.. den skjöts upp. Jag kan mao 1, slappna av och 2, gå och köpa choklad. Världens grymmaste dag blev det just. Ruskigt löjlig hur nervös jag kan bli över en undersökning som jag knappt hade fattat hände, så drogad skulle jag vart, och som skulle vart över på 15. Men, ändå är det som en sten från mina axlar nu, som lättar. Den återkommer v 8 dock, men fram tills dess är jag nöjd! Och det blir ju bättre med medicinen så varför jag inte skulle vara enbart glad över att slippa, det vet jag inte.

Nöjd!

Jason mraz och jag

detta är verkligen inte ok. ej okej. nej. ej.
går inte. kan inte fokusera blicken, så trött är jag. känner hur jag sluddrar när jag pratar.
sömn.. åh gode gud, jag vill så gärna få sova bort den här dan.
det bästa jag kan göra är att acceptera att det inte kommer att bli så. alls.

My only goal is just to be me

Ibland är det riktigt motigt. Man kan ha dagar när man är på dåligt humör men ändå kan jobba ganska duktigt, umgås, prata i telefon, träna, diska, utföra alla dessa måsten. Men idag går det inte. Gick relativt fort och lätt att gå upp imorse, sminka mig, äta frukost, hann allt (brukar annars behöva stressa som en huggorm!) hade förberett med att hänga en varm filt på elementet och öronproppar, att ha i bilen för att kunna sova eftersom jag, som vanligt, vaknade vid 4 imorse och låg relativt klarvaken sen dess. Kompensera lite, under den timmen det tar till jobbet.

Men, får inte dricka kaffe. Blä. Idag är det iaf - väldigt motigt. Jag kan inte jobba. Satte in en journal på fel personnr. Sen en till. Sen satte jag mig här. Lyssnar på RENT. Försöker peppa. Går inte. Hade velat befinna mig i en säng (min egen) med en man (min egen) bredvid och hudkontakt och kärlek, scrubs i sängen, kanske gröt till frukost? Hade vart en perfekt morgon, verkligen. Istället ska jag jobba i cirkus 2 h till, åka till banken och hämta ut pengar (stor suck här) kanske äta, (får inte äta efter halv 1) apt, upp till dagkirurgen och gastroskoperas and I'm all excited. Inte! Vill inte! Fly! Hjälp!
Sen, efter att ha legat i en sjukhussäng och låtit drogerna lätta lite, ska jag äta middag med min far och sedan hem och
SOVA. Det behöver jag.

Vill fortfarande ha KÄRLEK.


Ja

Nicole kommer ut från The Ivy i Los Angeles, och en journalist frågar, "Nicole, what did you think of the food?"
Svaret blir;
"I don't eat, remember?"




onsdag

innebär snart helg = sova ut. inte jobba. få massage och hudkontakt. förhoppningsvis på fredag natt, annars blir en annan ledsen. imorgon känner jag min inte så pepp inför. men man måste göra vad man måste göra. har nu spenderat 12 timmar vid ett skrivbord, bakom en datorskärm.. känns nyttigt, hälsosamt, aktivt. ska flytta mig, duscha, lägga mig och se på film och sova tidigt.

vill att du ska värma mig.

ibland kan man bli nästan tårögd för att man har så fina vänner. tack tack, tusen gånger tack för att ni är så bäst.
mina stöttepelare, vapendragare och för alltid mina älsklingar. om jag är duktig så vet ni exakt vilka ni är.

men den allra bästa människan i mitt liv är ändå min pappa. får ont i magen bara av att tänka på att han någonsin skulle försvinna. jag skulle inte kunna leva, bokstavligen, utan den människan i mitt liv. jag älskar dig.

rodnad

jag rodnar sällan. men, det finns en kille här, som får mig att rodna. han är relativt otrevlig och jag kan inte påstå att jag tycker särskilt mycket om honom, han hälsar sällan, trots att vi är väl bekantade med varandra.
men ändå, så fort han faktiskt pratar med mig och försöker vara trevlig eller småprata, så dör jag nästan, så generad blir jag, och när han har gått ut ur rummet så slår jag mig för pannan och upprepar vad jag sagt, tyst för mig själv och utbrister, "Varför så jag sååå? herreguuuud"
vet inte varför det blir såhär. kanske för att jag tyckte killen var åh så snygg när jag först började här. kanske för att jag känner mig lite utvald när han pratar och hälsar. kanske är det bekräftelsen jag vill ha som jag tror mig få, iochmed att jag blir tilltalad av han som aldrig tilltalar, som gör att jag blir alldeles mjuk i benen.
konstigt, det är det iaf.
fo shizzle.

dröm

läste något någonstans, kan ha vart på navid modiris blogg.. och skrev upp ordet dröm, i handflatan. har vid ett flertal tillfällen sett förnimmelsen till bokstäver och försökt pussla ihop ett ord, och när jag vaknar på morgonen så minns jag.
drömde att jag var på roskilde. alla snackade dansk, det var så jag vet att det var just roskilde. blev hur som helst strypt till döds av en person med vingar. drömmer ofta att jag blir strypt nuförtiden.
UNDRAR.

tolka tolka tolka tolka.

nu ska jag göra en sista kraftansträgning för dagen.

Kings of leon och jag

Här sitter jag. Lyssnar på Kings of leon, försöker vara lite produktiv.
Halv elva. En timma till lunch. Imorgon går jag HALVDAG. VÄRT! Även fredag. Antagligen även VARJE torsdag fredag för alltid. Värt. Mindre pengar men who cares! Det är nästan sjukt hur glad man kan bli av såna grejer. Imorgon borde jag ju iofs jobba eftersom jag ska göra en jävla gastroskopi halv fyra. Helvete vad nervös jag är. Busenkelt säger folk som inte vet hur mina känslor inför att ligga med starkt lugnande i blodet och tvingas svälja en slang. Busenkelt - PFFT. Pappa säger att jag är en mes, må så vara, jag vill kunna andas utan föremål i halsen. Jag är en person som inte kan sova på nätterna när jag är förkyld eftersom jag inbillar mig att jag inte kan andas. Blir smått panikslagen inför denna tanken. Låg vaken imorse, bra länge, och funderade på den där förbaskade slangen.
Detta håller på att utvecklas till någon slags fobi.

Hursomhaver.
Det är inte direkt lägligt att sälja och köpa lägenheter under pågående lågkonja. Hade man vart smart hade man sålt lägenheten innan priserna gick ned, eftersom värdet på min har gått upp, skaffat en hyresrätt och köpt nu! Någon skrev att tur är när förberedelserna sammanfaller med tillfället. Typ så. Tänk om det hade vart typ så. Som sagt, det är ingen asbra stategi att sälja och köpa nu.
Men ändå är det exakt precis vad Josefin tänker göra.
Bye bye majorna, hello kungshöjd! Kanske? Men jag vill egentligen inte ge upp min oslagbara sommarutsikt, det finns inget bättre än att sitta på balkongen i solnedgången och äta middag på sommarkvällarna...
Hm. Värt att tänka på.

Vill vill vill.

Måste jobba. Hatar måsten.

En dagens

Idag vaknar jag med en känsla av otillräcklighet. Jag duger inte åt dig. Är inte bra nog. Kollar mig i spegeln medans jag borstar tänderna och hoppas så innerligt att du tycker att jag är bra nog åt dig. Att du tycker att jag är den bästa åt dig.
Men känslan av att du inte gör det sitter kvar i bröstet nu, är fragment av en dröm jag hade.
Det är konstigt. Ibland saknar jag dig inte alls, tänker inte på dig på många timmar, kanske till och med känner att jag inte vill träffa dig alls.
Men nu saknar jag dig. Vill bara hålla om dig bakifrån och spendera en hel dag i sängen.
Precis så.

Babbel.
Nu ska jag äta en risifrutti, en apelsin, dricka en kopp kaffe och läsa gp. Intressant ja.


remember..

Hey jude, dont make it bad.
take a sad song and make it better
remember to let her into your heart
then you can start to make it better


Hey jude, dont be afraid
you were made to go out and get her
the minute you let her under your skin,
then you begin to make it better

And anytime you feel the pain, hey jude, refrain,
dont carry the world upon your shoulders.
for well you know that its a fool who plays it cool
by making his world a little colder

Hey jude, dont let me down
you have found her, now go and get her
remember to let her into your heart,
then you can start to make it better

so let it out and let it in, hey jude, begin,
youre waiting for someone to perform with
and dont you know that its just you, hey jude, youll do,
the movement you need is on your shoulder

Hey jude, dont make it bad.
take a sad song and make it better.
remember to let her under your skin,
then youll begin to make it
better

jai guru deva om

pluspoäng till den som vet vad den rubriken kommer ifrån. utan att googla då, suckers.
it has been a looong day, som gerry skulle sagt.
it sure has. ska sova nu. eller, tänker strategiskt med lite framförhållning, ska sova till 12 så bäst jag lägger mig nu.
såja.

har liksom inte direkt energi. ingen kärlek idag. känner mig helt tom.

there must be an angel

min himmel är inte blå idag.
jag kan bli lite trött. och det är jag- åker till orust nu och går i ide. eller nej, det gör jag inte för jag har inte tid. har inte jobbat idag. har sådan ångest för jag känner mig som en extremt och fruktansvärt dålig människa och nu om någonsin så skulle jag behöva lite kärlek.

inte bra. ingen bra dag. ingen bra jag. jag är sämst. jag är dålig.
fasen.


konsten att muntra upp sig själv

En gång fick jag ett råd av en mycket vis och mycket liten (till längden) man. Han sa, "Så länge du är beroende av andra människor så kommer du aldrig bli lycklig. Så länge du inte fattar att du inte behöver någon annan, så kommer det alltid sluta med att du blir ledsen. Du måste inse att allt det du tror att någon annan ska ge dig, har du själv."
Så eftersom jag satt här och kände mig blå så bestämde jag mig, jag som känner mig själv bättre än någon annan, för att muntra upp mig själv.
Det gick seriöst asbra. Det var en grym idé. Varendaste gång som jag känner mig nedslagen på marken så ska jag peppa mig själv tills det känns som att jag kan flyga igen. För det funkade ju. Jag har alltid vetat (trott) att det där rådet, som låter väldigt tramsigt utan vidare eftertanke, stämmer väldigt bra. Aldrig har jag tagit det till mig dock. Ungefär som att man ber till Gud när man verkligen verkligen vill något, men inte kallar sig kristen. Man lever helt enkelt inte utifrån det man tror, vilket är rätt dumt, eftersom bara det borde innebära i sig att det kommer bli svårt att någonsin känna sig nöjd (mätt.). Jag vill inte bli mätt, någonsin, men tillfreds med det jag har och får. Vilket jag faktiskt är extremt dålig på, även om jag ofta tjatar på andra. Vet lite bättre, gör jag alltid.

Men nu sitter jag iaf här och lyssnar på Eurythmics från 85 - there must be an angel och stevie wonders helt helt underbara munspels-solo på repeat, blundar, knäpper på fingrarna och gungar huvudet i takt med musiken, som vore jag stevie!

Har läst lite för mkt Johanna Nilsson, jag vet!

Måsten och tvång

Läste ditt brev idag. Hittade det av en slump. Sista brevet du skrev till mig, som jag dessutom hade glömt bort. Glömt dess existens. Fick ont i magen. 14 timmar senare ger inte känslan i magen med sig.
Då var jag övertygad om att det pajade mig. Nu är jag övertygad om att det stärkte mig. Men i korta perioder, oftast om nätterna och vid tillfällen som det imorse klockan 10 minuter över sex, så blir jag fullständigt tvärsäker på att jag aldrig någonsin i hela mitt liv kommer kunna släppa det.

Då blir jag plötsligt väldigt arg på mig själv och trots att jag har gråten i halsen på vägen till jobbet så tvingar jag mig själv. Det är inte en fråga om att behöva. Det är en fråga om att vara tvungen.
Och nu måste jag gå och lämna tillbaks filmerna, som är 3 dagar sena. Kunde jag ju inte tänkt på när jag var på gymmet förut, absolut inte.

Blä.

Inatt drömde jag att jag fettsög mig. Absolut sjukaste drömmen. Spec för nån som aldrig haft någon form av seriöst viktkomplex. Vaknade smått förvirrad, tror alltid att drömmar betyder både det ena och det andra. Drömde iofs nyligen att min pojkvän ströp mig. När han sov bredvid. Undrar vad det betyder.
Ej okej.

Blä.

Jag önskar

att jag kunde somna tätt emot din varma rygg varje natt.

Jag är mina handlingar

Jag är något irriterad. Och något trött. Uppenbarligen. Skulle skriva ut 2. Bråttom på tangenterna, tryckte 222. Dokumentet finns inte och går inte att stoppa, enligt datorn. Så nu står skrivaren, som hela medicinmottagningen använder, och skriver, och skriver, och skriver. Och jag sitter och stirrar uppgivet på den, som vore den en symbol för hela min frustration.

Åh ja.
Ska jag hinna gå 16 idag? Har aldrig hänt innan. Kanske kanske!

Bortom molnen är himlen alltid blå


Sitter vid mitt skrivbord på jobbet. John Legend, choklad och stora mängder thé är mitt syre för att hålla mig ovanför ytan här och just nu.
Tankar. Drunkar i tankar.
Jag är inte mina tankar. Inte. Mina. Tankar.
Detta är dagens mantra. Som Ella sa, när jag kved i telefonen, att "Jag är sååå död", - "Akta så du inte säger det för ofta, då är det sant tillslut".. syftet var att håna någon. Vem, det kan vi utesluta, den detaljen känns mindre viktig. Håna är förresten inte heller rätt ordval, eftersom syftet var, att få mig att må lite bättre. Förminska ett uttalande, kan vi kanske säga. Fördumma lite. Utan att för den sakens skull förnedra. Bara förenkla.
Äh.

Tankar. Jag är inte mina tankar.. är inte. Mina tankar är en efterkonstruktion baserat på mitt humör. Mitt sinnestillstånd som, så lätt glömmes när man befinner sig mitt i det, är en tillfällighet. Som vädret ungefär, visst finns där vissa komponenter som leder fram till vilken sida av sängen vi vaknar på och i viss mån kan vi väl påverka vårt liv, men yttre faktorer kan vi sällan påverka, så.. när jag vaknar på fel sida av hela livet så försöker jag intala mig att solen kommer skina på min himmel imorgon istället. 

Vilket den nästan alltid gör.

Det vore synd att denna produktivitet som präglat hela min förmiddag på jobbet skulle sina nu, så att jag ansträngt mig, -med ett stort och till synes genuint leende på läpparna, - och slitit, helt förgäves.
Så därför ska jag sluta blogga, börja jobba.


Blue eyes

Ja här sitter jag. Det är söndag. Det är om inte alltför länge, läggdags. Jag känner för att förstöra något fint. Slå sönder något. Klippa, kasta, riva, måla. Fast jag kanske bara borde ta en stesolid och gå och lägga mig.
Som jag alltid annars gör, när jag känner den där känslan i magen. Rastlösheten. Eller tvivel, som Lasse skulle sjunga att det kallas. Finns många bra låtar som sammanfattar en känsla av att vara på fel plats, vid fel tid i livet, med fel personer omkring sig.
Men faktum är att jag tror, att jag de facto, inte är på fel plats alls. Andra gånger hade jag inte tagit någon stesolid utan istället satt mig på planet till australien och spenderat vintern där.. och känt mig hemma i en sovsäck med en ryggsäck bland främlingar någonstans. Men.. jag vill inte känna mig hemma där. Vill känna mig hemma här.
Och det är ju alltid alltid alltid grönare på andra sidan.

Så jag måste ignorera den helt enkelt, jag valde nämligen denna sidan för att det var här jag ville vara.
Ska inte slösa bort någons tid och allra minst min egen, med exestenisellt skitsnack, mer känt som, gnäll.
Så. Jag tar en stesolid och går och lägger mig.

Godnatt då.

I'm not gonna waste these words

These lines, so well rehearsed..

VAD FAN SKA JAG GÖRA DÅ?

Panik i bröstet. Fattar ingenting. Känner mig så totalförvirrad, för så som man aldrig gör, lägger mig på mattan och bara tittar upp i taket. Länge. Reser mig. Fattar fortfarande ingenting. Vet inte vad det är som gör mig så förvirrad.
Antagligen känslan av att vilja hoppa på första plan och aldrig någonsin komma tillbaks. Känslan av att det inte finns någonting här som är rätt för mig nu.

"To be loved, to be loved, what more could you ask for, to be loved, to be loved, everybody want's to be loved.."

RSS 2.0