Soundtracks of my life

Sitter på en buss, är varm, mår kass och undrar om jag hamnat i filmen om hur mitt liv inte skulle bli. Jag vill att du ska komma, hålla mig i handen och säga att allt kommer bli bra, säga att du inte ska lämna mig, på det där sättet som du gjorde, som fick mig att andas lugnare, att tro dig. Stryka handen över mitt hår, som du gör utan att veta hur mycket jag tycker om när du gör det. Där och då känner jag mig helt hemma, som om jag hör hemma, så som jag inte känner med någon annan, någon annanstans.

Jag har haft en helt underbar dag, med fantastiska människor, på gullholmen. Men nu.. har jag upptäckt något som toppar allt, krossar det bra som fanns. Jag vet inte hur det kunde hända, och plötsligt undrar jag om jag hamnat i en mardröm. Du skulle hata mig. Om du inte redan gör det.. Du skulle helt klart må bättre av att inte veta. Men jag skulle verkligen verkligen behöva dig, mer än nån annan nu, men jag får klara mig själv. Men jag hatar, att jag är kär i dig. Det brukade vara en magisk känsla.

Vaknar, som alltid, på bättre humör. Men med en bitter eftersmak av något som jag, som vanligt, inte riktigt kan sätta fingret på.