Konsten att få distans
från saker i allmänhet. Ibland måste man lämna kärnan. Utifrån ser det lite annorlunda ut.
Då kan man tänka,
"Vad fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?"
Och nu bara undrar jag...
Vad fan fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?
Här sitter jag, några dagar senare, och bara inser att det inte går.
Hur tar man sig ur en situation som skulle kunna göra en lycklig, om man hade kraft och tid och energi och respons nog, medhåll, att förbättra den. Den skulle kunna vara perfekt. Tanken på det, hoppet, håller mig kvar.
Det är hoppet, och inte realiteten, som jag klamrar mig fast vid.
Då kan man tänka,
"Vad fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?"
Och nu bara undrar jag...
Vad fan fick mig att tro att det där skulle kunna leda till något bra?
Här sitter jag, några dagar senare, och bara inser att det inte går.
Hur tar man sig ur en situation som skulle kunna göra en lycklig, om man hade kraft och tid och energi och respons nog, medhåll, att förbättra den. Den skulle kunna vara perfekt. Tanken på det, hoppet, håller mig kvar.
Det är hoppet, och inte realiteten, som jag klamrar mig fast vid.
Kommentarer
Trackback
