oh look wehat you're done

Jag älskar dig. Tänkte inte och ville inte att det skulle bli såhär.
Vill fortfarande vara med dig. Det vill jag. Men jag inser att det inte går att ta sig dit på ett smärtfritt sätt, och jag vill inte gå igenom det med premissen att vi kanske aldrig kommer komma dit vi vill, och isåfall är det inte värt det. Chansen att det kommer gå, är numera minimal.
Det sorgligaste är att det är vi själva som har gjort att det har blivit så.
Allt jag ville, var att känna att jag var värd det. När jag inte känner det, så är det den känslan som överskuggar allt annat, och den är inte värd mina ansträgningar heller.

Det gör ruskigt ont. Jag vill ju vara den som gör dig glad.
Men det verkar inte som att jag kan det.

RSS 2.0