Dagen då josefin slutade finnas

Som vem som helst som läst rubriken här, förstår, så mår jag inte helt hundra. Har räknat ut, efter nog kalkylerande, att det har med tre viktiga faktorer att göra. Vilka, tänker jag tyvärr inte avslöja. Men jag somnade väldigt gott, i sängen och drömde att jag sprang genom öknen och hela tiden tänkte att jag bara inbillade mig att jag blev jagad, eftersom ingenting syntes till någonstans i det stekheta ökenlandskapet bakom mig. I samma sekund som jag bestämde mig för att stanna, så blev jag nedskjuten.

cause I love the abuse

Hatar att få låtar i huvudet. Ett tag hade jag skitlåten ifrån Tropa de elite i skallen och lyckades verkligen inte sluta nynna på helvetet. (Ursäkta då.)
Nu är det en gammal offspring-dänga. Jag menar, vad fan? (Ja jag vet)
Var ute och sprang precis. Kan ha lyssnat på 3 låtar i 40 minuter, max. Bry bry bry.
Lika irriterande som när en ny dokusåpa-trend slår igenom och sköljer genom betaltvsverige. (Jag VET!)
Eller när man hittar ett uttryck eller låtsasord som man tar till sig som ett adoptivbarn. (Nu vet jag inte längre)
Eller när ens bästa vän jobbar över och rådissar ens planer.
Det är en nivå, av irritation. Hade velat träffa lite ponnybröder ikväll!
Men nääääedåe.


Idag är jag på ett ganska dåligt humör. Men, jag klamrar mig fast vid min sedvanliga vardags-pms, även kallad blodsockerkarusellen. På min "nya" arbetsplats har det blivit en sliten kommentar att jag lyckas hålla humöret uppe när sköterskorna fnissar sympatiskt åt mig som vikarierande växeltelefonist, med en ringande i varje hand. Dock, så är det en lika utsliten kommentar att jag går från solsken till regn på en sidvändning.
Ja, inte på riktigt förstås, men typ. Vet inte hur man förklarar det typet. Men typ.
Det finns en person som skriver roliga blogginlägg som man kan läsa ibland, och fnissa till, skratta för sig själv sådär på bussen, så folk undrar och vill veta.Ska länka till den, ine of these days.
Nu ska jag dock duscha.

Ska berätta om mig bedrift igår, en annan gång, det var sanslöst, sanslöhöööööööööööööööst.


"I know, she's playing with me, but that's okay cause I have no self esteem..."







Ja

eller nej, helt beroende på vilket humör man är på. Huvudvärken slog till med oanade krafter när jag på min tidiga dag lyckades missa två bussar bara för att sedan hoppa på fel. Som jag till ellas glädje uttryckte det, jag köttade till det. Tröstade mig själv med typ 3 liter jordgubbar och försökte att inte låtsas om den molnfria himlen, och ignorera tanken på övertidspengar. Räknar me att vara hemma om 2 h, 4 h efter att jag slutat. Asbra. Roar mig med att lyssna på offspring o sura. Produktiv eftermiddag.

Den

Jag vet inte vart den kommer ifrån eller vart i kroppen den sitter, när den väl är här. Den ligger som en tunn hinna över varje tanke och hindrar de glada ifrån att spira. Känslan som jag inte riktigt kan lokalisera, än mindre definiera men som får mig att vilja supa mig riktigt full en onsdag, ensam, i min lägenhet. Jag som knappt dricker och som avskyr att bli full. Känslan som får mig att dra ned persiennen för att stänga ute solen. Känslan som får mig att inse att det inte är tanken som räknas. Alls.

Built to last

Något jag insåg idag på jobbet när jag öppnade byrålådan märkt "Pennor" är att jag älskar pennor! ÄLSKAR! Det bästa som finns när man jobbar/pluggar/dagdrömmer/visualiserar, är att skriva med en riktigt mjuk bläckpenna som gör handstilen fejksofistikerad. Snygg utan ansträgning, ungefär så som man skulle vilja se ut efter en timma framför spegeln. Jag insåg detta efter att jag plockat på mig 19 olika typer av pennor och dessutom fick "nöjet" att byta penna hela tiden, grön till grönt lag, blå till blått osv.. jobbgrejer, men, poängen, jag fick byta penna och det gjorde seriöst mig lite glad. På samma sätt som kortkommandon på datorn gör mig glad. Man känner sig effektiv och noggrann. Bra pennor, och kortkommandon =effektiv.

Jag gillar effektiv.

Måste dessutom lyssna på musik för att kunna blogga, går bara inte annars. Letade först länge efter ipoden i väskan, sedan lika länge efter en låt jag kände för att lyssna på och 15 minuter efter att jag tagit rast och loggat in på bloggen kunde jag lugnt (jag skriver INTE lugnt) börja skriva. Måste passa på, går ju liksom inte ens att sänka volymen på datorn hemma, med tangentkommandona, eftersom de är låsta! CP! VAFFANCULO!

Nu, ska jag övergå mitt eget förstånd. Fick utdelning på mina aktier. Köpte fonder! WHAT? Vad tänkte jag? Minns väl vad vi sa? Hedanefter sparar vi på ett SPARKONTO! Men njet. Jag tog alla mina pengar och köpte fonder. Tänkte, fan vad jag är kass på att spara. Sparkonton tjänar man ju inget på, tänkte jag, och klick klick  = pank.
Jag är rätt dum jag- nu ska jag shoppa upp resten av pengarna dessutom.........

Ikväll är det kväll och då ska jag förmodligen äta upp / kidnappa /tillfångata min pojkvän för just nu saknar jag honom lite för mycket för att det ska vara okej med ett 75 %-distansförhållande som snart kommer bli typ 90 % och sen, innan vi vet ordet av så har det blivit 100 (=slut!) eftersom jag har blivit tokig av att inte få hudkontakt när jag vill.

Idag klagar jag inte! Detta är jag på bra humör.
jag slutar nu! HELG! SHOPPA! Hem och SOVA! Se på generation kill!
Imorse när jag vaknade kl 06 så ångrade jag verkligen att jag var uppe till 3 inatt och städade.. men nu, nu andas jag lugnt med det i åtanke att jag slipper komma hem på fredag eftermiddag för att STÄDA. Jag kan chilla. FATTA!
NAAAAAJS.

Den nöjda tjejen, det är jag det.
Fan vilken bra dag. Ut i regnet.

Ciao!

I take my twist with a shout

Jaja, jag har fått höra att jag bara bloggar när jag är irriterad. Det är, åh, så sant! Det är ju min ventilationstrumma!
Idag är jag irriterad på följande: sömnbristen som gör att jag inte orkar träna efter jobbet, och som gör att jag traskar hemåt med ett moln över mitt stackars förvirrade huvud. Kommer hem och är trots allt nöjd över att få spendera en lugn kväll framför datorn med oboy och jordgubbar som krydda på moset.. men nej, piratebay funkar inte. Inget the hills, inget generation kill, på vilket tanken under dagen har vart min livlina! Inte nog med att min helt fuckade (ursäkta ordvalet) dator aktiverar programmet som hindrar en från att trycka på för fort på tangenterna, (vilket gör att detta inlägget, som normalt tagit typ 30 sek att skriva, i själva verket har tagit runt 10 minuter. Kan seriöst inte skriva "att", utan att vänta i ca 4 sekunder mellan de två t:na! WTF!) den har dessutom "städat" min hårddisk. 4,5 säsonger av the hills, massa seinfeld, gossip girl, scrubs.. do I need to go on? Borta. Depressionen är ett faktum. Jag har pms. Det kanske märks. Nu är tydligen batteriet slut, trots att sladden sitter i. 7 % MY ASS!
Och jag får ingen lön denna månaden.
Och jag får mens snart.
Och jag är en dålig dålig människa som gnäller över mina i-landsproblem.

Var är min älskling när jag behöver honom? Typ, gå och köp oboy, fixa datorn, ladda ned alla mina grejer och älska mig villkorslöst, jag är inte alls någon krävande flickvän.
Ska väl tvinga mig till gymmet nu, out of excuses.

Ungefär såhär

känner jag inför det mesta just nu: Blablablabla. Ingenting känns viktigt, allt är oväsentligt men ingenting går riktigt att smälta. Tankarna är på kollisionskurs idag.

Konsten att utvecklas

Jag kan inte riktigt sluta tänka. Hur det nu skulle vara möjligt, att man skulle kunna sluta tänka, det vet jag inte, men jag känner mig svag och vilsen. Sitter och lyssnar på samma låt, på repeat, och önskar att någon kunde berätta hur jag ska göra för att, inte få det jag vill, utan för att veta vad jag vill. Det är inte valet, utan valmöjligheterna. Som någon sa.
Jag är inte överhuvudtaget en person som jag definierar som bra eller som ligger inom närområdet för hur jag vill vara och trots att jag inte förväntar mig att bli mig själv på nolltid så skulle jag gärna vakna på morgonen och känna att när alla andra beter sig som idioter så är åtminstone jag bra.
Just nu känns det som att jag är den största idioten av alla.

RSS 2.0