Soundtracks of my life

Jag är väldigt okristen på det sättet att allt som känns tvunget känns fel och om nån ger mig ett borde så gör jag tvärtemot. Jag hoppade av konfirmationen, jag svor för mycket. Är inte döpt, tror inte på Bibeln och tycker att kristendomen i allmänhet är humbug.
Men när jag är ledsen, hoppfull och uppgiven, då ber jag.
Är det töntigt?
Då säger jag till någon att jag vet, vet vet att du lyssnar.

Idag undrar jag om himlen finns och varför de bästa dagarna är de när man mådde som sämst och grubblade allra mest.

Lyssnar på Laleh och tänker att jag nog borde rycka upp mig.
Ibland springer man på helt fantastiska människor, helt underbara, men svårfångade, hala. Jag kan inte riktigt låta en sån person komma undan, oavsett om det handlar om kärlek eller vänskap, utan att tänka, det skulle vara så synd om du inte fick en plats i mitt liv eftersom de flesta människor faktiskt suger, och det gör ju inte du.