Gråa dagar
Jag och Lasse. Jag ska köpa pizza och plugga bort kvällen. Vaknade, försökte låtsas som att jag inte hade en usel dag, som att jag inte var väldigt trött på livet.
Gick sådär för just nu sitter jag med tårarna i halsen och känner att jag måste sova bort den här dagen.
Mantra: det är bara en dålig dag, det är bara en dålig dag, det är bara en dålig dag..
Dåliga dagar tenderar att kännas som ett allmäntillstånd.
Objektivt: They never are.
Ska köpa den där pizzan nu...
Imorgon får jag åka hem. Det ska bli så underbart!
Jag saknar att vara i ett förhållande. Hur knäppt är inte det? I några veckor har jag verkligen, fullt ut känt, jisses vad underbart att vara singel, verkligen singel för första gången på länge länge.
Idag känner jag inte riktigt så, jag är bättre på att vara i ett förhållande, bättre på känslor, kärlek.
Vill ha nån att beröra liksom.
Nån att sakna.
Och bara för att jag känner så så börjar jag sakna den där personen som jag trodde att jag inte saknade längre, hela förhållande-biten, i din säng, lördagar, hud mot hud och how I met your mother och seinfeld osv. Läppar i nacken.
Nu när jag säger det så fattar jag inte hur jag inte skulle kunna sakna det; att gå den långa vägen hem, sjungandes, längtandes till fredagen och din famn.
Klart man blir kär i kärleken, i fjärilarna i magen.
Saknar fjärilarna i magen som aldrig förr.
