Ninja
Har sovit hela kvällen, mao, helt enligt min nya rutin. Den är fast, redan. Som att jorden går runt solen.
Sitter och lyssnar på familjen (om det nu inte framgick) och känner mig lagom nöjd över att datorn har kraschat, med alla min snl-avsnitt som jag tänkte viga natten åt, folket sover så teven är big nono och den stationära datorn verkar ha dödslängtan, liksom min ipod.
Dessutom måste jag lära mig så mycket som möjligt om bosnien och dess politiska styre, snarast. Införskaffa handbojor, batong, polishatt och en skylt som visar att det är jag som är Klang, innan imorgon kväll. Tills dess gärna typ, bli lite mindre stressad, lite mer peppad, lite rikare, lite snyggare, lite längre hår, större bröst och bättre självdisciplin, för att nämna några. Känns som jag svävar ut från ämnet här.
Klockan har passerat elva, att förvänta sig seriositet eller fokus whatsoever från min sida nu är överflödigt..
Tänker på varma händer, läppar i nacken, att vara den lilla skeden, matchande kläder.
Så nära men ändå så långt bort.
Så dum! Men så mysig.
Så kall, men så varm.
Så sjukt ledsam.. med en jobbig förmåga att göra mig lyckligare än nån annan jag träffat.
Sugen på de där läpparna i nacken ikväll, lite extra mycket, saknar att spendera hela dagar i din säng, vakna långt efter middagstid efter att ha spenderat hela dagen på bästa tänkbara sätt utan att lämna sängen alls.
Saknar fjärilarna i magen som infinner sig lagom till fredag eftermiddag, stå och hoppa de sista timmarna på jobbet, att räkna timmarna och slippa bli besviken när jag kollar på telefonen. Saknar att du saknar mig.
Saknar att göra mig fin för din skull, saknar att se fram emot att kasta mig i din famn eller att kittla dig tills du blir arg, retas eller till och med att vakna av irritation mitt i natten, när du gnisslar tänder, för att smälta i samma sekund som jag inser vad det är som har väckt mig. Stora bruna ögon, klia dig i nacken, dina händer i mitt hår.
Saknar kärleken.
Jaha, visste väl att det skulle bli såhär. Faller som en sten, klumpen i magen ligger och lurar, ständigt strax under ytan, det är inte alls svårt att locka fram tårarna och inte alls ovant att skriva på att tangentbord blött av saltvatten.
Jävla dej.
Sitter och lyssnar på familjen (om det nu inte framgick) och känner mig lagom nöjd över att datorn har kraschat, med alla min snl-avsnitt som jag tänkte viga natten åt, folket sover så teven är big nono och den stationära datorn verkar ha dödslängtan, liksom min ipod.
Dessutom måste jag lära mig så mycket som möjligt om bosnien och dess politiska styre, snarast. Införskaffa handbojor, batong, polishatt och en skylt som visar att det är jag som är Klang, innan imorgon kväll. Tills dess gärna typ, bli lite mindre stressad, lite mer peppad, lite rikare, lite snyggare, lite längre hår, större bröst och bättre självdisciplin, för att nämna några. Känns som jag svävar ut från ämnet här.
Klockan har passerat elva, att förvänta sig seriositet eller fokus whatsoever från min sida nu är överflödigt..
Tänker på varma händer, läppar i nacken, att vara den lilla skeden, matchande kläder.
Så nära men ändå så långt bort.
Så dum! Men så mysig.
Så kall, men så varm.
Så sjukt ledsam.. med en jobbig förmåga att göra mig lyckligare än nån annan jag träffat.
Sugen på de där läpparna i nacken ikväll, lite extra mycket, saknar att spendera hela dagar i din säng, vakna långt efter middagstid efter att ha spenderat hela dagen på bästa tänkbara sätt utan att lämna sängen alls.
Saknar fjärilarna i magen som infinner sig lagom till fredag eftermiddag, stå och hoppa de sista timmarna på jobbet, att räkna timmarna och slippa bli besviken när jag kollar på telefonen. Saknar att du saknar mig.
Saknar att göra mig fin för din skull, saknar att se fram emot att kasta mig i din famn eller att kittla dig tills du blir arg, retas eller till och med att vakna av irritation mitt i natten, när du gnisslar tänder, för att smälta i samma sekund som jag inser vad det är som har väckt mig. Stora bruna ögon, klia dig i nacken, dina händer i mitt hår.
Saknar kärleken.
Jaha, visste väl att det skulle bli såhär. Faller som en sten, klumpen i magen ligger och lurar, ständigt strax under ytan, det är inte alls svårt att locka fram tårarna och inte alls ovant att skriva på att tangentbord blött av saltvatten.
Jävla dej.
Kommentarer
Trackback
