Soundtracks of my life

Jag blir tokig av att tänka. Måste hitta ett sätt att sluta. Jag erkänner iaf för mig själv och alla som frågar vad felet är, hur jag känner och det är ju mer än vad en viss annan törs göra. Vad är det som är så jävla farligt? Fegis.

Skolan är fortfarande grym. Om kurslitteraturen kunde anlända kanske jag kunde sätta igång på allvar...
Tills dess sysselsätter jag mig med mina nya bekantskaper och försöker att helt enkelt inte tänka. Stockholm är bra, det är skönt att glömma Göteborg men tyvärr så är det ju inte bara Göteborg jag behöver glömma och hela tiden, här och var och vart jag än går så finns spår av det jag egentligen inte alls vill lämna bakom mig.
Jag tycker inte om att bli tvingad att göra saker jag egentligen inte vill, speciellt inte när det gör ont och verkligen inte behövs. Varför ska man lida när det inte behövs?
Den här dagen började dåligt. Den känslan som infann sig när jag vaknade har färgat hela min dag och det tycks inte bli bättre, så kanske, kanske ska jag bara gå och lägga mig och låtsas att världen utanför inte finns.

ÄH!

Nä, jag ska ut på bus. Lära känna sthlm. Imorgon, föreläsning, mäss, tåg hem, pussa på kakan.
Kan jag behöva!

Gokväll.