who am I to say that heaven might be wrong
Jag är glad, ledsen, rädd, förväntansfull, förvirrad, lättad.
Finns inget motstånd kvar, inga ursäkter, inget att tveka inför och inget att känna skuld för.
VILKET SLÖSERI.
Jag har alltid betraktat det som en investering.
Tack för att du fick mig att inse att det är raka motsatsen. Allt jag inversterade var energi, allt jag fick tillbaks var tröttheten, den ständiga orubbliga och obotliga tröttheten som inte ens sömn lyckats rå på.
Rastlös, trött och väldigt glad, en tillfällig men underbar känsla.
Jag kommer garanterat ångra mig. Ångrar hellre sånt jag gjort än sånt jag aldrig vågade göra.
Plus att du är mysig. Alltid en bonus.
SÅ KAN DET VA. Numera är jag studerande på försvarshögskolan.. Det är ingen stor skola det. Inte särskilt många civila heller. Helt okej med mig, sjukt intressant dag, så jag är nöjd.
Nu ska jag lägga mig i min (gästängen...) säng och se på true blood, är fast.
Imorgon ska jag träna, gå på föreläsning om Säkerhetspolitik, plugga på lite om politisk teori, fika, sova.
Finns inget motstånd kvar, inga ursäkter, inget att tveka inför och inget att känna skuld för.
VILKET SLÖSERI.
Jag har alltid betraktat det som en investering.
Tack för att du fick mig att inse att det är raka motsatsen. Allt jag inversterade var energi, allt jag fick tillbaks var tröttheten, den ständiga orubbliga och obotliga tröttheten som inte ens sömn lyckats rå på.
Rastlös, trött och väldigt glad, en tillfällig men underbar känsla.
Jag kommer garanterat ångra mig. Ångrar hellre sånt jag gjort än sånt jag aldrig vågade göra.
Plus att du är mysig. Alltid en bonus.
SÅ KAN DET VA. Numera är jag studerande på försvarshögskolan.. Det är ingen stor skola det. Inte särskilt många civila heller. Helt okej med mig, sjukt intressant dag, så jag är nöjd.
Nu ska jag lägga mig i min (gästängen...) säng och se på true blood, är fast.
Imorgon ska jag träna, gå på föreläsning om Säkerhetspolitik, plugga på lite om politisk teori, fika, sova.
Mona Lisas and Mad Hatters
Kan ju vara den absolut mest underskattade skivan genom tiderna. Elton John - Rocketman.
Lipar fortfarande till Rocketman efter att ha sett Megan (NIP/TUCK) ta livet av sig, med en näve piller och en påse på huvudet, rakt framför ögonen på Sean. Till tonerna av Rocketman, såklart. Den är inte förstörd, den är ännu bättre nu.
Hursom! Imorgon flyttar jag till stockholm. Statsvetenskap med inriktning mot säkerhetspolitik, på Försvarshögskolan, introduktionsdag på Måndag 10.00. Monday tenhundredhours.
Jag har boende. Tågresor till Götet är fixat. Men känner inte en själv. Hur känns det? Sådär, fast ändå, rött gött. Vill gå ut, fika, äta mat, dra ut på rackartyg ju, det går inte att göra ensam.
Mission: Hitta vänner. Hur gör man? Går man till White Room ensam? Börjar mingla? Kontaktannons. Vän sökes... njet. HMM. Får ta med vännerna från gbg helt enkelt! Bra där, visar de bara tågbiljetterna på tradera för 1 quid så är de sålda.
Nej stan ska ta mig med storm och jag ska ta stan med storm. Det blir nog asbra. Råkar veta att alla på kursen är till majoritet män, få civila (FÖRSVARShögskolan - om ni förstår) och medelåldern är mellan 5-9 år äldre än mig.
Lipar fortfarande till Rocketman efter att ha sett Megan (NIP/TUCK) ta livet av sig, med en näve piller och en påse på huvudet, rakt framför ögonen på Sean. Till tonerna av Rocketman, såklart. Den är inte förstörd, den är ännu bättre nu.
Hursom! Imorgon flyttar jag till stockholm. Statsvetenskap med inriktning mot säkerhetspolitik, på Försvarshögskolan, introduktionsdag på Måndag 10.00. Monday tenhundredhours.
Jag har boende. Tågresor till Götet är fixat. Men känner inte en själv. Hur känns det? Sådär, fast ändå, rött gött. Vill gå ut, fika, äta mat, dra ut på rackartyg ju, det går inte att göra ensam.
Mission: Hitta vänner. Hur gör man? Går man till White Room ensam? Börjar mingla? Kontaktannons. Vän sökes... njet. HMM. Får ta med vännerna från gbg helt enkelt! Bra där, visar de bara tågbiljetterna på tradera för 1 quid så är de sålda.
Nej stan ska ta mig med storm och jag ska ta stan med storm. Det blir nog asbra. Råkar veta att alla på kursen är till majoritet män, få civila (FÖRSVARShögskolan - om ni förstår) och medelåldern är mellan 5-9 år äldre än mig.
another lovefool trying to run away
Ibland blir jag helt seriöst trött på mig själv. Jag säger ifrån när jag känner mig kränkt, biter hårdare, skäller högre, skrattar först och högst och gällast, bryr mig inte om jag gör bort mig och absolut inte om att jag tar störande mycket plats ibland. Folk har rätt att tycka vad de vill, jag är alldeles för upptagen med mitt liv för att bry mig om andras.
Ändå kommer någon traskande in i mitt liv, vänder det uppochned och det är väl helt okej, jag välkomnade dig med öppna armar, du var som en frisk fläkt men det du gjorde som du förmodligen inte menade och som jag inte hade räknat med var att du inte bara vände uppochned på mitt liv utan du vände uppochned på mig och allt jag trodde var viktigast för mig, du tog ifrån mig värderingar, prioriteringar och det viktigaste jag någonsin haft, min självkänsla.
Jag släppte den ifrån mig och jag slår handen mot pannan och bara undrar, hur fan kunde jag låta det hända?
Den kommer tillbaks, det vet jag, men det gör det inte mindre jobbigt för mig när skrattet inte bubblar som det brukade, när jag är så trött att jag inte orkar bry mig om någon annan än mig själv och jag ändå ligger vaken mitt i natten med gråten i halsen och huvudet fullt av ångest över allt som inte är som det borde och att ingenting är fel och att jag är helt vilse, att jag kör i hundranittio på en motoväg fast i fel riktning. Helt fel riktning.
När man inte kan sova, ren magi.
this love is difficult but it's real
Taylor Swift måste gå in i kategorin "skämsmusik".. right?
Jag kommer aldrig, det är jag övertygad om, sluta sakna den du var, som du fortfarande är någonstans, som tog tåget hem när jag var ledsen, kramade mig när jag grät, fick mig att skratta, le, somna utan oro och vakna lycklig.
Vet att du fortfarande har den förmågan.
Jag kommer aldrig sluta sakna det, oavsett hur det är nu så är det vetskapen om att du kan få allt det dåliga att försvinna med allt det bra som du hade att ge mig, som aldrig kommer få mig att sluta önska att jag kunde få behålla dig.
Precis så. Allt bra du hade att ge mig.
Intalar mig att jag hade så mycket bra att ge dig med, eftersom du uppenbarligen ville vara den personen för min skull.
Kommer inte radera de smsen, inte ta bort bilderna som jag kollar på ibland, kollar under fliken "information" och tänker på exakt hur det kändes och hur jag mådde och hur det kändes som att du räddade mig utan att jag visste från vad.
Folk säger till mig att jag är dum som inte släpper taget. Jag får väl göra det då, det är väl dags men de som säger att det är dumt att inte göra det vet inte bättre, hade de vetat, så hade de sagt till mig att jag är en idiot som tänker ge upp.
Jag vet det.
Jag kommer aldrig, det är jag övertygad om, sluta sakna den du var, som du fortfarande är någonstans, som tog tåget hem när jag var ledsen, kramade mig när jag grät, fick mig att skratta, le, somna utan oro och vakna lycklig.
Vet att du fortfarande har den förmågan.
Jag kommer aldrig sluta sakna det, oavsett hur det är nu så är det vetskapen om att du kan få allt det dåliga att försvinna med allt det bra som du hade att ge mig, som aldrig kommer få mig att sluta önska att jag kunde få behålla dig.
Precis så. Allt bra du hade att ge mig.
Intalar mig att jag hade så mycket bra att ge dig med, eftersom du uppenbarligen ville vara den personen för min skull.
Kommer inte radera de smsen, inte ta bort bilderna som jag kollar på ibland, kollar under fliken "information" och tänker på exakt hur det kändes och hur jag mådde och hur det kändes som att du räddade mig utan att jag visste från vad.
Folk säger till mig att jag är dum som inte släpper taget. Jag får väl göra det då, det är väl dags men de som säger att det är dumt att inte göra det vet inte bättre, hade de vetat, så hade de sagt till mig att jag är en idiot som tänker ge upp.
Jag vet det.
It's lonely out in space
Sitter på sjunde våningen i en främmande lägenhet, i en främmande stad. Älskar stockholm, självklart, svårt att göra annat, men gud vad jag längtar hem. Tråkigt att inse att man är så beroende av folk, för staden har jag inga problem med, men jag saknar redan mina vänner. Säkerligen, om jag hade vart hemma nu, så hade jag haft fullt upp, hade förmodligen inte hunnit träffa de men det är tanken på möjligheten att ha tillgång till alla de man älskar, litar på och känner sig trygg med, som gör att man kan slappna av och somna gott på natten utan en jobbig klump i magen som grundar sig i en helt ogrundad känsla av tomhet och ensamhet.
Tunnelbanan stod still imorse. Buss var överkurs för nån som är helt ny i stan så jag gick. Anlände tidigt till kth, fascinerad över att jag ens hittade, med bravur dessutom, åt lunch med Anna, traskade upp till Försvarshögskolan och fick se en klasslista bara för att konstatera att jag var den enda under 25 och tillhörde en minoritet av tjejer. Dessutom träffade jag inte många civilklädda i korridorerna. Kan bli intressant. Litteraturlistan fick mig nästan av svimma, på ett mycket bra sätt. Orka läsa något tråkigt när man kan läsa det här. Schemat gör dessutom att jag kan åka hem typ 2 ggr i månaden, och det lär jag får göra, för, och det trodde jag aldrig, jag saknar redan Göteborg. Trodde aldrig jag skulle trivas i Göteborg, men efter en timma i stockholm så längtade jag dit. Fem år senare känner jag mig som hemma och då flyttar jag vidare, bra där.
Fick inte tag på Frida, stod länge vid kth och funderade, stan eller hem, solen eller leta kurslitteratur, sova eller vänta. Hoppade på tunnelbanan och den första personen jag får syn på är Frida. Vad är oddsen? En av två personer jag känner i sthlm sitter som given och väntar på mig. Vi gick till gallerian, åt glass, som jag bestämde mig för att trampa i efter att vi satt oss och ätit upp halva i kungsträdgården. Resten av dagen gick jag runt med en kladdig fot, fantastiskt mysigt. Ett urban outfitters-besök senare, en kofta rikare. och en två timmar lång promenad tillbaks till Kungsholmen så däckade både jag och mina hyresvärdar i varsin del av soffan- de sover nu, något som jag verkar ha svårt för just ikväll.
Känner mig vilse, liten, ensam, rädd och ledsen. Ska bara försöka banka in i mitt huvud att inget av det har med stockholm att göra, inget av det, har minsta koppling till att jag kan kalla mig för stockholms-bo nu. Jag mådde ännu sämre, i min säng, i min älskade lägenhet hemma i underbara trygga Göteborg, i lördags, när jag vaknade alldeles för tidigt, alldeles för trött och kände tårarna i ögonen av alldeles för oklara anledningar.
Samma känsla nu. Jag har uppenbarligen fokuserat på att redigera fel saker i mitt liv, eftersom känslan inte tycks försvinna när jag raderar folk ur mitt liv eller byter hemstad, byter livsmål, byter utbildning. Ingenting.
Utsidan kanske inte räknas, trots allt.
Hittade ett kort på kameran som jag hade glömt att jag tog, typ, i torsdags morse, i en säng som är mycket skönare än min och en kudde som är mycket skönare än min vanliga huvudkudde. Den suddade ut några av de taggiga kanterna på klumpen i magen, iallafall.
Stockholm blir nog bra.
Tunnelbanan stod still imorse. Buss var överkurs för nån som är helt ny i stan så jag gick. Anlände tidigt till kth, fascinerad över att jag ens hittade, med bravur dessutom, åt lunch med Anna, traskade upp till Försvarshögskolan och fick se en klasslista bara för att konstatera att jag var den enda under 25 och tillhörde en minoritet av tjejer. Dessutom träffade jag inte många civilklädda i korridorerna. Kan bli intressant. Litteraturlistan fick mig nästan av svimma, på ett mycket bra sätt. Orka läsa något tråkigt när man kan läsa det här. Schemat gör dessutom att jag kan åka hem typ 2 ggr i månaden, och det lär jag får göra, för, och det trodde jag aldrig, jag saknar redan Göteborg. Trodde aldrig jag skulle trivas i Göteborg, men efter en timma i stockholm så längtade jag dit. Fem år senare känner jag mig som hemma och då flyttar jag vidare, bra där.
Fick inte tag på Frida, stod länge vid kth och funderade, stan eller hem, solen eller leta kurslitteratur, sova eller vänta. Hoppade på tunnelbanan och den första personen jag får syn på är Frida. Vad är oddsen? En av två personer jag känner i sthlm sitter som given och väntar på mig. Vi gick till gallerian, åt glass, som jag bestämde mig för att trampa i efter att vi satt oss och ätit upp halva i kungsträdgården. Resten av dagen gick jag runt med en kladdig fot, fantastiskt mysigt. Ett urban outfitters-besök senare, en kofta rikare. och en två timmar lång promenad tillbaks till Kungsholmen så däckade både jag och mina hyresvärdar i varsin del av soffan- de sover nu, något som jag verkar ha svårt för just ikväll.
Känner mig vilse, liten, ensam, rädd och ledsen. Ska bara försöka banka in i mitt huvud att inget av det har med stockholm att göra, inget av det, har minsta koppling till att jag kan kalla mig för stockholms-bo nu. Jag mådde ännu sämre, i min säng, i min älskade lägenhet hemma i underbara trygga Göteborg, i lördags, när jag vaknade alldeles för tidigt, alldeles för trött och kände tårarna i ögonen av alldeles för oklara anledningar.
Samma känsla nu. Jag har uppenbarligen fokuserat på att redigera fel saker i mitt liv, eftersom känslan inte tycks försvinna när jag raderar folk ur mitt liv eller byter hemstad, byter livsmål, byter utbildning. Ingenting.
Utsidan kanske inte räknas, trots allt.
Hittade ett kort på kameran som jag hade glömt att jag tog, typ, i torsdags morse, i en säng som är mycket skönare än min och en kudde som är mycket skönare än min vanliga huvudkudde. Den suddade ut några av de taggiga kanterna på klumpen i magen, iallafall.
Stockholm blir nog bra.
