Soundtracks of my life

Vilken underbart bra vecka ändå. Började så sjukt dåligt, men mörkret är ju såklart till för att stjärnorna ska synas lite mer, som Lasse sjöng en gång. Jobb och jobb, mys i kollektivet, en liten spontanutgång på tisdagen slutade med efterfest på balkongen kl 06 onsdag morgon, till klarblå himmel och fågelkvitter, precis som det ska vara en försommarmorgon när man mår som bäst. 

Mer jobb, bio med Kiwan, såg "Remember me", vilket jag nog redan skrivit, och som inte alls var som man trodde men riktigt bra. Aldrig tidigare sett en film som gett ett sådant AHA-moment i slutet, om livet och hur viktigt det är att uppskatta och ta vara på nuet.
 
Torsdag vaknar Josephine med en svår rastlöshet i kroppen och tvingar med Kiwi ut till grimsta naturreservat, där vi promenerade i ett par timmar, vilket var helt underbart och precis vad jag behövde. Det påminde mig om hemma, om bohusläns klippor och vattnet som alltid ser annorlunda ut vart man än befinner sig. Sen solade vi och satte oss och grillade på balkongen, med bra musik och regn i bakgrunden, och även första grillningen för i år. 

Fredag härjade jag omkring i skolan på jakt efter litteratur, hetsade hem, hetsade mig iordning och åkte iväg till Nacka på någon sorts studentfest, mkt trevligt även om kvällen bjöd på den del möten med minst sagt märkliga människor. Befriande även det. Igår var det ju underbart väder så efter pannkaksfrukost på balkongen släpade sig Kiwan och jag till tantolunden där vi la oss och pluggade och avrundade eftermiddagen med att öva på att stå på huvud, hjula, stå på händer och göra kullerbyttor, och barnet i Joss kom fram igen! Minns alla dagar på gräsmattan hemma i skärgården med Ella, eller i skolan då vi övade på rasterna. FICK EN DEL UNDRANDE BLICKAR kan jag lova... Sen drog vi till gymmet, kl 21 en lördag sitter vi på tuben i träningskläder, osminkade och jävliga, omringade av partyklädda människor. Vi smälte inte riktigt in. Kiwan tvingade mig att göra chins, vilket min axel inte alls gillade men mitt psyke var helt tillfreds och Kiwan, militär femkampstävlare, är en alldeles utmärkt PT.

Idag sitter jag på balkongen och pluggar. Det är precis så tråkigt som det låter så jag försöker mitt bästa för att peppa mig själv, musik, jordgubbar, te och en sjukt bekväm fotölj som jag gjort mig besväret att släpa ut. Avhandlingen "Kriget och karriären" är visserligen intressant, men jag har aldrig vart en person som gillar tvinga i mig information, jag vill känna nyfikenheten framför tvången. Men jag försöker skjuta bort de negativa tankarna och nu har jag nog förstört hela boken med mina anteckningar i marginalerna, jag älskar att anteckna i marginalerna och KAN inte låta bli.

Åter när min uppsats om Försvarsmaktens organisationsuppbyggnad ligger i min lärares mail-inkorg.

Sprang på min drömman idag. Wow.. Joel Kinnaman kan kasta sig i väggen, för god damn.
Hursom. Spontanutgång igår. Det var kul, stundvis lite upprörande eftersom det tydligen finns idioter överallt, men, ja, det bra övervägde. Efterfest på balkongen vid 6, med fågelkvitter och soluppgång på en klarblå himmel, var helt perfekt. Hann sova lite, åka till skolan, träna, åka till jobbet, jobba, kasta i mig mat och sen iväg på bio. Filmen, Remember me, var grymt bra, inte alls vad man väntade sig. Och jag, mesig som jag är, speciellt över vissa saker som den som känner mig vet, lipade som en idiot..

Javars. Sova? LÅNGHELG!
Nja, Seinfeld-maraton i sängen.

Lyssnar på Jimi Hendrix, har länge sagt att skulle jag vara en låt, då skulle jag vara Jimi Hendrix- Little Wing. Kan inte sova, äter Marianne-godisar. Har haft filmkväll här hemma i lilla kollektivet, väldigt rogivande. Har haft en SÅDÄR bra dag på jobbet, det beror inte på jobbet. Bad till Gud. Hen lyssnade inte.
Eller så gjorde hen det.. vad vet jag. God works in mysterious ways.

Jag ska se på scrubs till mitt huvud är tomt på surr. Imorgon ska jag till skolan.. skriva ett tacktal till Pentagon (ja, på riktigt), de är riktigt hjälpsamma och inte riktigt så hemlighetsfulla som man skulle kunna tro. Tack överste Brian. Fått ett fantastiskt bemötande i min jakt på information, tyvärr innebär detta att jag har all information jag behöver + en frågeställning + tid = out of excuses. Måste.. börja.. skriva. Buäääh.

Eller så hoppar jag på det där planet och tar den där restresan.

Nej, inte fly nu. Sova nu.

väntar på nåt som kanske aldrig kommer hända.
nu övergick det till att hoppas, inte längre vänta. om, inte när. och, förmodligen inte. du vet inte, att jag börjar gå vidare igen. jag vet, att du kommer ångra dig när jag väl har gjort det, igen.
du kan be mig vänta, så gör jag det. men du måste be mig.
annars hoppar jag på ett plan nån annanstans, och det är mer än bara en metafor.

i min värld är det du som kommer ligga vaken med en klump i magen sen när du har gjort det jag försöker hindra dig från eftersom jag vet hur du fungerar bättre än du själv gör. och det är jobbigast av allt, att tänka att i slutändan är det du som är ledsen, ensam, vilsen, svår att älska och som får leva med vetskapen att du stött bort den enda som gjort det. jag vill inte att det ska vara så. här sitter jag, ledsen, med ett hål i bröstet, och tänker på hur du mår, tänker på att jag överger dig om jag ger upp nu.
hur sjukt är inte det?

jag älskar dig och alla fel du har, för mig är du perfekt, du är mitt livs kärlek och jag skulle offra mycket för dig trots att du stundtals gör mig illa. jag undrar om du vet det. jag hoppas du inser det och ser det för vad det är eftersom jag vet hur mycket min kärlek betyder för dig med.

Jag får så mkt hjälp med min uppsats från folk på alla hörn och kanter.. jag gillar min skola. Starkt. Och folk på ambassaden i Washington som hjälper till. Och folk på Pentagon (DÄR har ni ngt som gör mig starstruck) som gör likaså och som absolut inte behöver besvära sig, men som ändå gör det. Blir alldeles varm!

Riktigt bra bok.
Ibland tänker jag på döden och känner mig som Kylie i Fantastic Mr Fox - tom i skallen. Oändligheten blåser över mig och får mig att tappa andan och desperat fumla efter glada tankar. Det funkar inte. Dödsångesten är just nu ett faktum. 22 år gammal och livrädd för vad som ska hända när jag har dött..
snacka om att INTE kunna leva i nuet.

"Kanske blir du gift, kanske inte
Kanske dansar du fågeldansen när du är 75"

Imorgon ska jag jobba... och jag börjar längta efter saker som jag inte ens visste att jag ville ha.

Idag är en dag kantad av förvirring och förvåning.

Joss och den existensiella ångesten.
Längtar bort, till något annat. Min bästa stund på veckan var när jag flög från göteborg och hit, lukten, känslan när det slog lock för öronen som påminde om bättre och roligare tider och jag undrar för mig själv om man ska leva på ett sätt som gör att man hela tiden längtar efter något annat.

Jag saknar australien, vietnam, min backpackerryggsäck och mina utslitna sandaler, ytterfacken lyckades alltid vara fulla i sand trots at ryggsäcken aldrig befann sig på stranden och jag lyckades alltid vara full av myggbett trots att jag la en förmögenhet på myggmedel, ändå saknar jag det så mycket.

Nu ska jag skriva på min uppsats och lyssna på Dixie chicks, och längta efter varma sommardagar på orust, och det, mina vänner, är nostalgi.

Kärlek. Jag vet, att det är det, för mig finns inte längre några, eller något tvivel. Förnimmelsen av känslan som jag skrev om då, i den här bloggen, när jag precis var i stadiet mellan förälskelse och kärlek och allt var spännande och skräckinjagande och du var den finaste jag sett och jag hade aldrig känt mig så vacker.

Men det är inte bara perfekt gemenskap och samma intressen och att förstå varandras varje känsla, tanke och outtalade ord, som är definitionen av kärlek som den bör vara, som jag känner nu. 
Vi är komplicerade. Båda två, som individer, och på olika sätt. Vi är olika på andra sätt med men det gör inget, för, för mig så klickar vi. Trots tjafs och bråk och missförstånd som kan summeras som slöseri med tid så finns känslorna kvar som gör att jag blir alldeles lugn i kroppen när jag rör vid dig, om jag har vart ifrån dig, böjer mig över dig bakifrån och kramar om dig om halsen och pussar dig i nacken och din hud mot min är den mest oslagbara av alla känslorna.

Våra saker som ingen vet något om, våra rutiner, vår kärlek och hur vi uttrycker den och som jag aldrig tröttnar på, som jag alltid älskar, som inte ser ut att vara något särskilt, men som jag älskar.  
Trots allt som skett och som inte skett och som kanske borde skett och som kan summeras som slöseri med tid som kan man bara ta lärdom av, bli starkare av, (det som inte dödar, osv) och vi är fortfarande här och känslorna är lika mycket här som vi, så de blir just det, starkare. Varje gång vi inser på nytt att vi inte kan vara ifrån varandra så gör de just det, växer oss starkare. Jag tänker ta tillvara på den styrkan för för mig, så är du min pusselbit.
Det fina med pusselbitar är ju inte att de passar, utan att de passar, trots att de är så olika, trots det, så passar de.

Du är min pusselbit. Jag älskar dig. Jag tänker kämpa för dig, för mig är det det finaste man kan göra, kämpa för någon man älskar, för något som vi båda vill.

Om mannen i ditt liv var otrogen, vad skulle du göra då?
(Har vart med om detta) Beroende på omständigheterna så skulle jag säkert vilja förlåta, om det var enligt omståndigheter som skulle ens vara möjliga att förlåta.. men jag skulle aldrig kunna glömma, aldrig kunna sluta känna mig sviken och alltid vara orolig, så det förhållandet skulle vara slut med en gång eller väldigt snart, så väl känner jag mig själv.

Hur många har du varit tillsammans med?
Tre stycken... Michael, 1 år, jag var 15.. Richard, typ 2 år, 16-18. Nuvarande mannen i mitt liv träffade jag 2007... och var vi står eller vart vi hamnar vet absolut ingen. 
 
Vad är det viktigaste för dig hos en kille? Vad faller du för?
Jag har inga fysiska krav. Jag kan bli attraherad av någon och förvånas och tänka, "Detta är inte min typ", men, då handlar det istället om personligheten. Lojalitet, omtänksamhet, insiktsfullhet, humor, ambition, humor.Det är en svår fråga, blir man KÄR, så blir man kär, det är svårt att svara på i förhand vad man faller för hos någon.

Vad är det mest avtändande du vet?
Osäkra människor som inte kan slappna av och som bryr sig för mycket om vad andra tycker, dålig humor/ingen humor, dålig hygien, kass ambitionsnivå. Folk som inte ens vill komma någon vart och inte har några mål eller är så lata att de inte orkar motivera sig till att bry sig.

Hur viktigt är det att man har något gemensamt?
Inte alls. Det är mycket roligare när man kompletterar varandra... och man hittar alltid sina egna grejer, som man gillar gemensamt.

Hur länge varar dina förhållanden?
Som ovan nämnt, ganska länge.

Har du fått ditt hjärta krossat?
Ja.. se fråga 1.

Vad är det mest romantiska du varit med om?
När den nuvarande mannen i mitt liv satte sig på ett tåg från viktiga sysslor och plikter utan att ens blinka eller bry sig om sig själv, med risk att frå sparken från sina befäl, för att hjälpa och trösta mig och hålla om mig när någon väldigt nära mig gick bort. För mig är det romantik, eller kärlek, vilket för mig är förenligt.

Blir du lätt kär?
Nej. Men om jag vill ha någon så vet jag det rätt fort, "Han SKA bli min!" Men dejtar ofta väldigt länge.

Vill du gifta dig?
Ja.

Hur raggar du?
Jag är väldigt oblyg, glad, går fram och dansar/skrattar och har roligt. Står inte och grindar på dansgolvet och står inte och smygtittar i ett hörn. Är väldigt glad och öppen mot de flesta men brukar inte ragga särskilt mycket (ens när jag är singel) om ens alls, blir nog mer raggad på, är mest öppen och väldigt social och lättsam att prata med, det vet jag.

Har du en utseendetyp hos killar?
Nej, inte direkt.. det enda jag vet att jag "tycker om" är när en man känns större än mig, längre, robustare, kan få mig att känna mig trygg i hans famn. Leenden kan få mig att smälta också, och fina ögon.

Har du någonsin varit olyckligt kär?
Njää.. tror inte det?

Vem var din första kärlek?
Beror helt på hur man definierar kärlek.. antagligen min andra riktiga pojkvän. 

Vad tycker du om att ligga på första dejten?
Det är ingenting för mig, jag tänder inte på någon förräns jag har lärt känna personen och det finns känslor inblandade.. om man DEJTAR en person så funkar det inte för mig men jag tycker absolut inte det är något fel att ha sex på första dejten. Klickar det och båda vill så go for it liksom, det är ju individuellt som tusan hur man känner där.

Vad tycker du om one night stands?
Jag tycker att det känns (för mig) som att det sexuella behovet aldrig är så starkt eller så stort att man behöver ha sex med främmande människor som inte ens behöver kämpa för det. Det är min inställning, andra får göra vad de vill.

Hur är du som flickvän?
Väldigt generös, väldigt lojal, samtidigt väldigt bestämd och vet vad jag vill, säger ifrån om något är fel och går inte runt och surar. I början av ett förhållande är jag nog väldigt osäker. Inte särskilt svartsjuk, är inte direkt tjejen som har behovet att ringas varje dag. Kan gå 4-5 dagar utan telefonsamtal. Är romantisk men behöver en hel del bekräftelse i form av uppskattning. Är väldigt rädd för att bli sviken vilket tar sig uttryck på lite olika vis som männen i fråga ibland inte förstår.