where did you come from cotton eyed joe
ÅH. Hittade min gamla (GAMLA) ipod idag och på den finns det en spellista som heter "Best of the 90's, favoriter från Orust", där jag har lagt in alla mina gamla skivor från mitt rum jag flyttade ut ur när jag var 14. Den listan är ju helt seriöst helt fantastisk. HELT fantastisk. Jag skäms inte, five gör mig lite tårögd, för vem minns inte när man stod där på nåt mellanstadiedisco och dansade och slängde upp händerna i luften och räknade, "everybody get up singin, one two three for, five wil make you get down now.." Oj, ORUST!
Idag är jag supernostalgisk och det är långtifrån negativt, tänker på när man var liten och hur man ser tillbaks på dåtiden och det man minns är det helt fantastiska, och det är lätt att tänka idag att om ett år från nu så kommer jag tänka likadant om den här tiden i mitt liv, så det är lika bra att slappna av lite.
Det är jag nämligen fruktansvärt dålig på, självkritisk som jag är. Igår var jag på ett fruktansvärt dåligt humör, och den egenskapen jag ärvt från min pappa är att jag har väldigt lätt att tänka rationellt när allt går emot mig men svårt att omsätta tanken i handling och istället blir jag arg på mig själv, tycker synd om mig själv och ligger mest i en hög av självförakt och anklagar mig själv för att vara en dålig person som inte kan rycka upp mig. Tror faktiskt det var Paolo Roberto som sa någon gång att det är lätt att skylla ifrån sig när det går dåligt.. Jag tror det i första hand inte bara handlar om att skylla på andra människor utan att kort och gott avsäga sig ansvaret för händelserna i sitt liv så långt att man inte ens kan ta sig för att försöka förändra någonting. Så gör jag. Tänker, gud jag vet ju att det är såhär av en anledning som bara kan bero på beslut som jag fattat, men jag gör liksom ingenting, kan inte ta mig för om jag inte ser pusselbiten framför mig, och det gör man ju sällan.
Men nånstans kan man ju bestämma sig för att sluta analysera och börja försöka.
Iallafall. Jag tänker på orust. Mitt lilla hus jag bodde i, där jag hade fester, liksom min bror före mig, samtidigt som mina föräldrar satt lyckligt ovetandes 20 meter bort när Katrin i grannklassen spydde ned min diskho fast hon inte ens var bjuden. Och vi hoppade så hela stugan skakade. Åkte på fester ute i skogen och fixade skjuts hem, ljög för mamma och vart vi sov och när vi kom hem, drack min första sprit utanför pizzerian i henån och la mig raklång utanför församlingshemmet där min kusin Jonny hämtade upp mig och körde hem mig.
FRITIDSGÅRDEN varenda fredag med Martina, jag var kär i Robin Arvidsson (!!!!) och vi höll handen i soffan men sen sa någon att Andreas Berntsson var kär i mig och han introducerade mig för Lars Winnerbäck och skickade låtutdrag på mailen på Lunarstorm men blev tillslut ihop med min kusin Malin, de var ihop länge, typ tre åt, och jag blev ihop med hans bästa kompis, typ henåns värsta gangster, 4 år äldre Petter Bråkenhielm, vi var på fester i Gåre och Dols hatade Jimmy (snoken) och min mobil försvann och jag stod på busshållplatsen utanför Gåre med Emelie Olsson och ljög i telefonen för pappa om att batteriet var trasigt och hade lånat Emelies telefon och det snöade och Emelie hade buffaloskor på sig och på Jimmys golv var det vatten överallt och vi lyssnade på Tvivel och shottade i köket och jag var fascinerad av att Jimmy och hans bror bodde helt ensamma i ett sjukt stort hus, mamma bodde någon annanstans, jobbade på annan ort, och på sommaren hade vi fest i trädgården, åkte båt i sörgraven och tog epan till henån.
HERREGUD. Jag smög ut i gryningen utan att väcka Malin och smög ut rill rämmerdalen där Petter väntade och vi skulle åka hem till honom men vi voltade med bilen (!!!!) och jag klättrade ut genom den krossade rutan och gick hem innan polisen kom (!!) och Malin hämtade mig vid kyrkan med Berntssons moppe och vi körde till Henån i ösregnet och sjöng och köpte godis. Havssten och jag kunde inte ta mig hem. Fester hos Lundebacke och HP och Linda och hos Frida och jag hånglade med Kim som jag tyckte var sjukt snygg och sen sa någon att halva Svanesund hade slagit vad om att han skulle kunna ligga med mig (då var jag 15) och Jerry Reimer frågade varför jag tyckte så illa om honom och jag åkte van med 20 personer till och min systers förra pojkvän satt påtänd bredvid mig och stötte på mig och ORUST herregud orust så bitterljuvt och så underbart och patetiskt på en och samma gång.
Saker förändras och man växer upp.. skolan jag gick på i 9 år och har alla mina helt fantastiska minnen ifrån är jämnad med marken och min lärare som jag hade i mellanstadierblev mobbad av barnen och tog sitt liv.
Malin och jag pratade inte på flera år och jag var aldrig kompis med Berntsson och Jimmy på riktigt, Emelie blev ihop med min systers förra man och umgicks med min systerdotter. De jag umgicks med när jag var liten växte upp och fascinationen försvann, saker man brydde sig om och prioriterade mellan spanskalektionerna i åttan är så oviktiga idag och om tjugo år kommer jag se på mig själv som jag är idag, på samma sätt som jag ser på mitt 14åriga jag. Jag var naiv, förvirrad, vilsen och osäker och trots att jag är en helt annan version av mig sälv idag så finns det ändå saker som aldrig kommer förändras, för någon tror jag,
jag är fortfarande lika vilsen, försöker bli glad, väntar mig för mycket, letar efter självförverkligande och kommer gång på gång på mig själv med att inbilla mig att någon annan ska lyckas ge mig det...
Nu ska jag städa klart. Sen ska jag äta kinamat och sushi med min allra bästa vän så påminner mig om min barndom lika mycket som en gammal TLC-låt.
Happy times.
Idag är jag supernostalgisk och det är långtifrån negativt, tänker på när man var liten och hur man ser tillbaks på dåtiden och det man minns är det helt fantastiska, och det är lätt att tänka idag att om ett år från nu så kommer jag tänka likadant om den här tiden i mitt liv, så det är lika bra att slappna av lite.
Det är jag nämligen fruktansvärt dålig på, självkritisk som jag är. Igår var jag på ett fruktansvärt dåligt humör, och den egenskapen jag ärvt från min pappa är att jag har väldigt lätt att tänka rationellt när allt går emot mig men svårt att omsätta tanken i handling och istället blir jag arg på mig själv, tycker synd om mig själv och ligger mest i en hög av självförakt och anklagar mig själv för att vara en dålig person som inte kan rycka upp mig. Tror faktiskt det var Paolo Roberto som sa någon gång att det är lätt att skylla ifrån sig när det går dåligt.. Jag tror det i första hand inte bara handlar om att skylla på andra människor utan att kort och gott avsäga sig ansvaret för händelserna i sitt liv så långt att man inte ens kan ta sig för att försöka förändra någonting. Så gör jag. Tänker, gud jag vet ju att det är såhär av en anledning som bara kan bero på beslut som jag fattat, men jag gör liksom ingenting, kan inte ta mig för om jag inte ser pusselbiten framför mig, och det gör man ju sällan.
Men nånstans kan man ju bestämma sig för att sluta analysera och börja försöka.
Iallafall. Jag tänker på orust. Mitt lilla hus jag bodde i, där jag hade fester, liksom min bror före mig, samtidigt som mina föräldrar satt lyckligt ovetandes 20 meter bort när Katrin i grannklassen spydde ned min diskho fast hon inte ens var bjuden. Och vi hoppade så hela stugan skakade. Åkte på fester ute i skogen och fixade skjuts hem, ljög för mamma och vart vi sov och när vi kom hem, drack min första sprit utanför pizzerian i henån och la mig raklång utanför församlingshemmet där min kusin Jonny hämtade upp mig och körde hem mig.
FRITIDSGÅRDEN varenda fredag med Martina, jag var kär i Robin Arvidsson (!!!!) och vi höll handen i soffan men sen sa någon att Andreas Berntsson var kär i mig och han introducerade mig för Lars Winnerbäck och skickade låtutdrag på mailen på Lunarstorm men blev tillslut ihop med min kusin Malin, de var ihop länge, typ tre åt, och jag blev ihop med hans bästa kompis, typ henåns värsta gangster, 4 år äldre Petter Bråkenhielm, vi var på fester i Gåre och Dols hatade Jimmy (snoken) och min mobil försvann och jag stod på busshållplatsen utanför Gåre med Emelie Olsson och ljög i telefonen för pappa om att batteriet var trasigt och hade lånat Emelies telefon och det snöade och Emelie hade buffaloskor på sig och på Jimmys golv var det vatten överallt och vi lyssnade på Tvivel och shottade i köket och jag var fascinerad av att Jimmy och hans bror bodde helt ensamma i ett sjukt stort hus, mamma bodde någon annanstans, jobbade på annan ort, och på sommaren hade vi fest i trädgården, åkte båt i sörgraven och tog epan till henån.
HERREGUD. Jag smög ut i gryningen utan att väcka Malin och smög ut rill rämmerdalen där Petter väntade och vi skulle åka hem till honom men vi voltade med bilen (!!!!) och jag klättrade ut genom den krossade rutan och gick hem innan polisen kom (!!) och Malin hämtade mig vid kyrkan med Berntssons moppe och vi körde till Henån i ösregnet och sjöng och köpte godis. Havssten och jag kunde inte ta mig hem. Fester hos Lundebacke och HP och Linda och hos Frida och jag hånglade med Kim som jag tyckte var sjukt snygg och sen sa någon att halva Svanesund hade slagit vad om att han skulle kunna ligga med mig (då var jag 15) och Jerry Reimer frågade varför jag tyckte så illa om honom och jag åkte van med 20 personer till och min systers förra pojkvän satt påtänd bredvid mig och stötte på mig och ORUST herregud orust så bitterljuvt och så underbart och patetiskt på en och samma gång.
Saker förändras och man växer upp.. skolan jag gick på i 9 år och har alla mina helt fantastiska minnen ifrån är jämnad med marken och min lärare som jag hade i mellanstadierblev mobbad av barnen och tog sitt liv.
Malin och jag pratade inte på flera år och jag var aldrig kompis med Berntsson och Jimmy på riktigt, Emelie blev ihop med min systers förra man och umgicks med min systerdotter. De jag umgicks med när jag var liten växte upp och fascinationen försvann, saker man brydde sig om och prioriterade mellan spanskalektionerna i åttan är så oviktiga idag och om tjugo år kommer jag se på mig själv som jag är idag, på samma sätt som jag ser på mitt 14åriga jag. Jag var naiv, förvirrad, vilsen och osäker och trots att jag är en helt annan version av mig sälv idag så finns det ändå saker som aldrig kommer förändras, för någon tror jag,
jag är fortfarande lika vilsen, försöker bli glad, väntar mig för mycket, letar efter självförverkligande och kommer gång på gång på mig själv med att inbilla mig att någon annan ska lyckas ge mig det...
Nu ska jag städa klart. Sen ska jag äta kinamat och sushi med min allra bästa vän så påminner mig om min barndom lika mycket som en gammal TLC-låt.
Happy times.
Kommentarer
Trackback
