Soundtracks of my life

blev lite nedbuad samt mobbad dagen efter hemma hos nån när jag drog på rod stewart. men jag ÄLSKAR rod stewart, mest för att rod stewart är min mamma på sitt bästa humör en sommarkväll i köket. solen skiner, alla dörrar är öppna och nånstans i bakgrunden hör man vindspelen, rod stewart - vagabond heart är på på högsta volym i stereon och då vet man att mamma är på ett fantastiskt humör och antagligen står i köket och sjunger och lagat något riktigt gott. åh, tänk när man var liten, när alla årstider var fantastiska och julafton enbart var förknippad med kalle och glädje. då fanns inga problem, de syntes inte.

nu låter jag bitter - det är jag inte. är riktigt glad. det är måndag (märkligt nog en fantastisk dag idag) och jag har hunnit med ett frisörbesök samt plugg och en sovmorgon på det. är nu åter sthlm, ska träna, laga mat, plugga, sova, och imorgon tillbaks till jobbet vilket jag (fortfarande förvirrad över detta) ser sjukt mycket fram emot! har nog aldrig riktigt SETT FRAM emot att gå till jobbet innan.. det är ungefär som när jag ser fram emot att gå till skolan (ännu mer förvirring!); ett kvitto på att jag hittat rätt. fint. såg till och med lite fram emot att komma tillbaks till sthlm idag, supermärkligt..

men kommer vara tomt att sova ensam inatt. det är det jag tänker på när jag inte är med dig, inget annat. de dåliga bitarna väger inte tyngre och det är skönt att känna det med eftertryck, jag saknar mitt huvud i gropen där ditt bröst övergår till hals och dina varma armar runt mig innan vi somnar, att vakna mitt i natten av att du kommer tätt intill och av att fjanta mig med dig och få dig att skratta trots att vi brottas och slåss som två 10-åringar. jag älskar dig.