she goes her own way

Jag är lite tvärtemot, det är en inbyggd, lite ofrivillig princip, som en reflex. När jag frågade mina föräldrar, ska jag åka till sthlm och plugga statsvetenskap (vid denna tidpunkten var jag till 99 % säker på att jag INTE ville flytta till sthlm) eller stanna i gbg och läsa arabiska, då sa mamma, Josefin, du vill stanna i gbg, gör det. Samtidigt sa hon till pappa, om jag säger till Josefin att åka till sthlm, så kommer hon göra tvärtom. Mycket kan man säga (och tycka) om min mamma, men på det sättet så känner hon mig iaf. Så när någon säger att.. man inte kan ha rosa nagellack och samtidigt plugga statsvetenskap och förvänta sig att någon ska ta en på allvar (JA, någon har sagt precis så) eller, att det inte finns kvinnor i amfibiekåren (det med) eller att man inte kan ha converse och festa på stureplan (that one too) eller vara tjej, fåfäng, flamsig och smart på en och samma gång, då blir jag förbannad. Givetvis. När någon säger "Men du verkar ju smart!" med förvåning i rösten, eller, "Du verkar inte vara sån", med betoning på, sån.. då är det ingen komplimang. Det är en fet nedvärdering, en spottloska i ansiktet, en fet förminskning, och när någon annan har mage att uttala sig om vem jag är, borde vara, kan vara, vad jag klarar av och vad jag inte klarar av, då bleknar alla mina mål och fokus läggs på en enda sak;
Jag ska bevisa att du har fel för du vet ingenting om mig.

Det är inte okej att placera mig i ett fack, och det finns tusen olika sätt, på vilket man kan göra just det utan att ens själv inse att man gör det. Så här sitter jag, 7 timmar senare och känner, tack för att du sa så idag, motivationen är aldrig att bevisa något för mig själv, jag vet mina gränser och min förmåga, men för alla de som tror att man är en idiot, helt baserat på sina egna premisser och fördomar; när jag är framgångsrik och du är olycklig, kom ihåg vad du tänkte om mig då, tänker jag, och anstränger mig lite lite mer än vad jag gjorde innan du kom med ditt dumma uttalande.

Nu borde jag nog krypa till kojs, ska försöka boka in de där 8 sömntimmarna i mitt schema hädanefter.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Vem har sagt att det inte finns kvinnor i amfibiekåren? Det finns faktiskt några, en ska vara chef för vårens mission i Kosovo.

2009-10-08 @ 07:18:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0