No one's laughing at God in a war

Det låter antagligen underligt att säga att det är "olika jobbigt" att förlora någon som dör, beroende på hur, och när. Men- med handen på hjärtat - så var det inte lika jobbigt att förlora någon som "dog av ålderdom" och dessutom smärtfritt, som det var (för mig) att förlora någon som var alldeles för ung, som led, var sjuk och hade ont,kämpade in i detsista och som var långt ifrån redo att dö.

Nu har någon dött, som jag älskade men som inte stod mig riktigt lika nära, och just nu gråter jag inte så mycket för att du är död, som för hur du dog.
I ett krig du inte tror på, med splitter i magen,rädd, 24 år gammal och långt ifrån redo.
Idag går det att jämföra. Minnet av hur du berättade hur rädd du var för just det kriget och hur det för dig var direkt förknippat med döden, och vetskapen om HUR du dog är just nu värre än vetskapen ATT du är död.

"Jag behöver inte bry mig, det rör inte mig" är en tanke som aldrig skulle slå mig, idag blir jag påmind om varför.

Nu ska jag sova. Har haft en bra/dålig = svårdefinierad helg.
Livet är fantastiskt, men så orättvist att det ibland är svårt att fatta att det faktiskt är på riktigt..
Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0