Soundtracks of my life

Inledde dagen med att sortera alla mina papper från delkurs ett.. herremingud. Det var ett projekt i sig! Städade, sorterade, tvättade och vek kläder, gick och solade, åkte till fhs och tränade, kom in osminkad, med rufsigt hår och dessutom ganska rödgråten och plufsig efter att ha gråtit ut på telefonen, (så att hela tunnelbanan stirrade...) och givetvis var varenda officer i sverige på skolan just idag. Man känner sig extra ouppstyrd, med 400 officerare i uniform som glor på en som om man vore naken.. sant, de glor till och med i matkön, när man är uppstyrd. Måste byta skola. Eller styra upp mig lite mer när jag går till skolan.

Kände att jag var inne i mitt flow när ungefär hela dagen hade passerat och jag tänkte vara duktig och faktiskt plugga inför morgondagens föreläsningar (FÖRE till skillnad från EFTER som är min normala rutin) då jag fick ett väldigt (inte för mig kanske) tråkigt besked och dessutom blev anklagad för att ha gjort något ganska dumt, som jag givetvis inte var skyldig till, och idiotförklarad i samma veva, allt inom loppet av fem minuter. Blev inget plugg.. satte mig på tbanan och grät istället.

Imorgon har vi intressanta föreläsningar, om USA och deras styrelseskick (något jag såklart är helt inläst på efter seminariet igår) och detsamma om UK, båda är gästföreläsare som dessutom är engelsktalande så det kan nog bli intressant på riktigt (OJ vad mkt föreläsaren gör)..

Ikväll iaf, har jag och Mosen sprungit bondegatan upp och ned ett par gånger, för att mötas, för att hämta leg (för att köpa ALKOHOLFRIA drinkar på ett ställe där åldersgränsen var 18, löjligt OCH förolämpande), för att stanna och äta pizza på vägen, för att hitta rätt biograf. Såg FAME och herregud...
jag och Mosen delade salongen med 6 pers till, vi sjöng med, kom fram till att Försvarshögskolan behöver lite sång och dans, något vi givetvis ska bidra med hedanefter, och att vi dessutom, på nästan seminarium, (Inför Maria från utrikesdepartementet, mycket seriös tjej) ska avsluta presentationen med att göra en fade-gest framför ansiktet med repliken "Scene out". Se filmen, och fatta. Vi skrattade gott.
Filmen avslutades med klassiker-låten, jag och Moa sjöng med och dansade omkring i biosalongen i minst en kvart. Försvarsminister? Nej, jag ska hoppa av och lära mig dansa istället - lätt!

Jag kan inte sova nu.
Tänker på skolan, på mitt PM i jämförande politik, på nästa termin, på afghanistan, irak, döden, USA, orust, mamma och pappa, eddie, kärlek, göteborg, min lägenhet (som jag måste sälja.....) min hund, min häst, min ö, min skog, mitt riktiga jag, min integritet som försvinner varje gång jag inte kämpar för det jag tror på, varje gång jag viker mig, ger efter, låter någon köra över mig, varje gång jag ser mig själv utifrån och undrar varför jag verkar så svag.
Det har vart en sjuk vecka. Det känns som att alla bara dör.

Idag var det för övrigt sju månader sedan Steve dog.
I övermorgon är det Kerstins dag. På tisdag begravs Jonathan.

Räcker väl att säga att jag är glad att jag inte är en person som lägger mig i fosterställning under täcket, när jag mår dåligt. Sova, kan jag dock inte göra, det är väl kanske synd, för man mår ju inte bättre om man adderar sömnbrist på listan över saker som gör livet lite extra jobbigt just nu.

Vem ska med till Grodan på fredag? Ja, bitte?