Come undone

Klockan är nu 00.40 och stockholm sover. Jag är mer vaken än någonsin.
Ibland fattar jag inte vad som händer i mig, när det känns som att någon trampar sönder något och allt bara brister, bortom all kontroll. Kan man inte förhindra det? Göra om och göra rätt, kontrollera...?
Det verkar inte fungera så.

Nu är min "peak" of the day. Det är inte alltid en bra sak. Lördagar är inte alltid bra dagar. Förut grät jag på ren impuls, kanske för att man måste och borde gråta, när jobbiga saker händer, kanske för att jag blev överväldigad, eftersom Gud alltid tycks vilja kasta precis allt han har, i ansiktet på en, på en och samma gång.
Nu däremot gråter jag av nya insikter by the minute. Nu när jag tänker, känner efter.

Inser att jag är en sån idiot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0