One love
Utgång ikväll?
Nä, jag kammar vuxenpoäng. Har just tränat, dog lite, eftersom jag alltid tycker att när jag väl kommit in i andra andningen så ska jag utnyttja den till max.. så jag har m.a.o fortfarande träningsvärk efter dubbla varvet i tisdags. Bra där. Spring fortare så gör det inte så ont! Det upptäckte jag idag. Mjölksyra, hej.
Nu ska jag tvätta, sedan ska jag betala räkningar (USCH) och sen ska jag sova, tidigt.
Får gå ut och veva imorgon istället.. har ingen lust, får skuldkänslor och tänker på saker jag borde göra, pengar jag inte borde lägga på drinkar, osv.
Tänker lite för mycket. Susen sa, "tycker inte om att du ligger vaken och grubblar" och jag tänkte, hur visste du att jag gör det? För att jag antagligen tjatar om saker jag tänkt mycket på.
Gillar inte riktigt tanken på att jag skulle gjort någon ledsen. Vill ju göra tvärtom. Det ligger jag vaken och tänker på. Vet inte hur jag skulle gjort, för att göra personen i fråga glad dock, kan ju inte styra mina känslor.
Men jag menar ändå, gillar inte när folk jag tycker om är ledsna och allra minst om jag råkar vara en bidragande faktor, vilket som tur är (tror jag) inte händer så ofta.
Så, jag tänker, kunde jag gjort nåt annorlunda?
Självkritisk som jag är, och med den tanken, i bakhuvudet, och efter att ha läst någon annans blogginlägg på ämnet, tänker jag, spinner vidare.
Var det mitt fel? Var jag en dålig flickvän? Jag litade inte på dig, det var dumt. Du räckte aldrig till, kunde aldrig ge mig det jag behövde. Var det mitt fel, hade jag för höga krav?
Jag tycker inte det. Men, det är klart, någonting var det som gjorde att det inte fungerade. Jag vet egentligen vad, vilket får mig att bli ännu mer irriterad på mig själv. När folk dör, så ska man lära sig något av det, se till så att det inte är förgäves, istället för att låta sorg och rädsla förstöra. Dumma mig.
Jag längtar hem. Ikväll är mamma, pappa, Fanny, Daniel och Maria och bowlar och äter god mat och vad gör jag?
Är ju inte där iaf, vill inte ens dit, men tycker inte om att känna att jag blir utestängd, få för mig att jag kanske inte är saknad, få för mig att jag inte är glad, trots att jag absolut inte är ledsen.
Nä, jag kammar vuxenpoäng. Har just tränat, dog lite, eftersom jag alltid tycker att när jag väl kommit in i andra andningen så ska jag utnyttja den till max.. så jag har m.a.o fortfarande träningsvärk efter dubbla varvet i tisdags. Bra där. Spring fortare så gör det inte så ont! Det upptäckte jag idag. Mjölksyra, hej.
Nu ska jag tvätta, sedan ska jag betala räkningar (USCH) och sen ska jag sova, tidigt.
Får gå ut och veva imorgon istället.. har ingen lust, får skuldkänslor och tänker på saker jag borde göra, pengar jag inte borde lägga på drinkar, osv.
Tänker lite för mycket. Susen sa, "tycker inte om att du ligger vaken och grubblar" och jag tänkte, hur visste du att jag gör det? För att jag antagligen tjatar om saker jag tänkt mycket på.
Gillar inte riktigt tanken på att jag skulle gjort någon ledsen. Vill ju göra tvärtom. Det ligger jag vaken och tänker på. Vet inte hur jag skulle gjort, för att göra personen i fråga glad dock, kan ju inte styra mina känslor.
Men jag menar ändå, gillar inte när folk jag tycker om är ledsna och allra minst om jag råkar vara en bidragande faktor, vilket som tur är (tror jag) inte händer så ofta.
Så, jag tänker, kunde jag gjort nåt annorlunda?
Självkritisk som jag är, och med den tanken, i bakhuvudet, och efter att ha läst någon annans blogginlägg på ämnet, tänker jag, spinner vidare.
Var det mitt fel? Var jag en dålig flickvän? Jag litade inte på dig, det var dumt. Du räckte aldrig till, kunde aldrig ge mig det jag behövde. Var det mitt fel, hade jag för höga krav?
Jag tycker inte det. Men, det är klart, någonting var det som gjorde att det inte fungerade. Jag vet egentligen vad, vilket får mig att bli ännu mer irriterad på mig själv. När folk dör, så ska man lära sig något av det, se till så att det inte är förgäves, istället för att låta sorg och rädsla förstöra. Dumma mig.
Jag längtar hem. Ikväll är mamma, pappa, Fanny, Daniel och Maria och bowlar och äter god mat och vad gör jag?
Är ju inte där iaf, vill inte ens dit, men tycker inte om att känna att jag blir utestängd, få för mig att jag kanske inte är saknad, få för mig att jag inte är glad, trots att jag absolut inte är ledsen.
Kommentarer
Trackback
