eyeliner and cigarettes

Jag funkar såhär: jag kommer att göra allt jag kan för att bara, kort och gott, får vara med dig. Vill jag något så ger jag mig fan på att inte behöva ångra att jag inte, åtminstone, försökte. Man kan ju bara göra sitt bästa, gör man inte sitta bästa, när det kommer till något man verkligen vill, så kommer man ångra sig. Jag är bra på att ångra mig, och försöker låta bli, försöker låta bli att få en anledning, att ångra mig. Jag vill inte dö och veta att jag aldrig vågade försöka. När det verkligen gällde.
 
"My once in a lifetime will never be back again.."
Och man vet inte om det var det bästa som kunde hända, meant to be, förräns man verkligen försökte. Inget är lätt, någonsin, gällande någonting, här i livet. Tillochmed kärlek är upp och ned och ibland jävligt jobbigt. Men i slutändan är det kanske värt det, kanske tar det slut, kanske blir det ett happy ending, jag vet inte.. men jag får aldrig veta om jag inte försöker heller.

Just nu, är det bästa jag kan göra, för att försöka, att göra ingenting alls. Jag kan vänta. Det är lugnt.
För jag insåg precis att oavsett om du tvekar eller inte, oavsett om du känner lika mycket som jag, eller inte, oavsett om det kommer bli vi igen, oavsett om mina känslor för dig hela tiden förändrats så är jag kär, tycker om dig, vill göra dig glad och vet att du kan göra mig väldigt glad, och, att du faktiskt tycker om mig med. Oavsett om jag inte alltid saknar dig, så vet jag att jag skulle sakna dig om du försvann. Jag blir inte glad när jag tänker på dig just nu men jag skulle kunna bli. Och det är inte alltid perfekt men det skulle jag inte vilja att det var heller. Perfekt skulle vara tråkigt, utan passion och precis som med allt annat i livet, så är det svårt att se ljuset utan lite mörker då och då.

Just nu vet jag att mina känslor för dig inte är borta, alls, bara för att det är jobbigt. Jag vet också att det beror på att jag har valt, att försöka, att envisas. Jag har valt att inte släppa taget om mina känslor för dig, helt enkelt. Jag kan vänta på, att du ska välja detsamma, eller välja att låta bli. Just nu kan jag bara njuta av att veta det jag vet om mina känslor.

Vad som händer sen, är mindre viktigt. Det är helt meningslöst att tänka på då, nu, när nu är det som är aktuellt. Och just nu får jag nöja mig med det.. och det räcker så långt. Jag trodde aldrig jag skulle bli kär, aldrig att jag skulle känna mig så trygg eller bry mig så mycket om någon. Lätt eller svårt, så är bara det rätt grymt.. oavsett om vi blir gamla ihop och lever lyckliga i alla våra dar eller inte. Ett tag fick jag iaf vara din och jag fick vara glad och göra dig glad. Det är faktiskt inte alla som får känna så, någonsin. Och jag tycker att du är grym, så jag får helt enkelt.. consider myself lucky...



Och med det, så tackar jag för mig. Jag måste akut, sova. Jag har vanan att vakna, på ett fruktansvärt humör, och gå runt med ett regnmoln ovanför mitt huvud tills dag blir till kväll och då skingras molnen. Så här sitter jag och har inte ett bekymmer i världen.. det funkar inte att det är så. Dåliga dagar, bra nätter. Makes no sense.

Marshall -"So, how was your day?"
Lily -"Today I yelled at a little girl for drawing a rainbow."
Marshall -"A RAINBOW? Sounds like that bitch had it coming!"


Den här lilla dialogen kan sammanfatta dagens sinnesstämning.
I förebyggande syfte inför morgondagen ska jag somna garvandes, HIMYM saves the day.

Natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0