Soundtracks of my life

Du gråter inne på toaletten. Jag vet att det är delvis mitt fel, jag var elak. Jag sa att dina åsikter betyder så lite för mig, "så det förstår du inte", och det är sant. Mest därför att dina åsikter till 98 procent handlar om hur jag ska förbättra allt det dåliga med mig och mitt liv. Du var elak först. Jag måste få tyst på dig, måste få dig att sluta prata, jag kan inte höra längre, hur dum och elak och självisk jag är. Jag har vart innanfördörren i 4 minuter, har fortfarande jackan på mig, kommer hem och hälsar på, för att vara snäll. Vi har inte träffats på en vecka, och du säger, det första du gör, att ajg inte vet hur självisk och krävande jag är.

Ja. Du gråter på toaletten. Det finns en till toalett, jag vet, eftersom jag har bott med dig i nästan 20 år, att du aldrig använder den här toaletten. Ändå gick du hit för att gråta, här, mitt emot där jag sitter och hör varenda snyftning. Insikten slår mig att mitt liv är så mycket bättre än ditt, till större delen för att jag är en så mycket bättre person. Jag ser till att vara en person som inte tänker avsluta sitt liv gråtandes på sin toalett.  Insikten slår mig att jag inte tänker gå in och trösta dig därför att jag är trött på att vara mamma åt min egen mamma. Vill du sitta på toaletten och gråta så tänker jag tyvärr inte stoppa dig.

En helt vanlig onsdag, så är det ju. Har alltid vart. Med en enda skillnad, jag tänker inte gå in i gästrummet och gråta, pga dig, den här gången. Som jag har gjort, så många gånger förr. Jag tänker inte få skuldkänslor. Jag tycker synd om dig, men jag är inte orsaken till dina problem.

Det är sjukt hur lite respekt jag har för dig.