Strålande jul

och vem orkar blogga?
Jag, obviously. Ska, innan Kalle, ut i stallet, mocka, dammsuga mitt (gäst)rum, bädda, duscha, klä mig, duka, hjälpa till med maten och typ slå in en och annan julkapp.
Väldigt annorlunda och lite sorglig jul. Vad gör man? Bit ihop och le, jul är ju alltid jul, trots allt. Men tråkigt är det..
folk dör, så är det. Folk flyttar, så är det. Folk skiljer sig, familjer splittras, skärvorna ligger utspridda. Så är det.
Inte mindre tråkigt för det, när jag tänker på jularna när jag var liten, ingen hade flyttat, ingen hade dött och alla var tillsammans, glada och julen var en höjdpunkt. Jag vet allt det där, jag minns det tydligt, men jag vet också att saker förändras, det är oundvikligt. Det vet du med. Men, när det händer kan man bara ta det man har kvar och göra det bästa utav situationen. Det, verkar du inte riktigt förstå. Julen är väl fortfarande en höjdpunkt, på sätt och vis, för mig. Men inte för dig.

Lyssnar på Wilco - Hummingbird, och önskar att jag kunde göra något för att göra dig lite gladare.
Jag tror inte att det går, det är just det. Tror kanske, att du inte kommer att bli glad igen, någonsin.

Det är det jag tänker på idag, denna strålande julafton.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0