"When you try your best but you don't succeed"

I min journal står det bland annat att jag är "mycket trasig". Jag tror inte det är ett uttryck en svensk läkare skulle ha valt i första hand, men min läkare är från island och tar sig fram på rätt staplande svenska. Ändå sved det. Jag är inte trasig. Jag är inte sönder, behöver inte lagas. Jag är lika hel som vem som helst. Jag är inte sönder, mitt maskineri funkar och de här känslorna är inte tecken på att hårdvaran behöver bytas. Det är tecken på att den fungerar som det ska. Jag är inte trasig, sluta lura i mig det.

En dag kommer jag landa igen, kommer sluta vara destruktiv och jag kommer bli den jag vill vara. Men allting har sin tid och jag var tyst i 12 långa år, och när allt kom upp till ytan var det som att planet jag satt i kraschade. Om jag inte tillåter mig att vara så ledsen och hysterisk som jag bara måste över detta nu, äntligen, så kommer jag aldrig komma tillbaks igen. Det kommer alltid ligga under ytan. Det är något jag lärt mig väldigt väldigt tydligt de senaste två åren: att låtsas är det sämsta man kan göra. Man får vara ledsen och förbannad och vilsen och arg och uppgiven och besviken och till och med skamsen och rädd. Det är lika okej som allt annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0