Himlen är oskyldigt blå
Jag kommer ihåg när jag var liten. Fast jag vet ändå inte om jag gör det. Jag minns mycket som inte alls stämmer överrens med helhetsbilden, i själva verket så är det de minnena som är tydligast. Äsch, sådant där HÖR VÄL TILL. Så brukade jag tänka. Min psykoterapeut brukar säga att jag måste INSE att det inte riktigt var som jag minns det, att jag måste sluta försvara de som står mig nära. Försvara? Jag minns ju. Jag försvarar ingenting. Jag ursäktar inte. Jag bara konstaterar att det har hänt och att det på intet sätt har fördunklat min uppväxt. Däremot, efter att ha traskat omkring vid gott mot i snart 24 år, så har det hunnit ikapp mig. Annat går inte att säga, det finns ingen som träffar mig, känner mig, som kan påstå annat. Sedan kanske det har med min egen förnekelse att göra, att det kommit nu, det är nog ingen annans fel. Eller? Vad i helvete håller jag på med, måste jag fråga mig själv ibland. Det är ju rätt exakt ett år sedan jag satt i rättegången, det var inte när jag var liten. Droger och alkohol finns här varje dag, jag är vuxen nu. Herregud, jag är så bra att ta på mig skulden själv.
Jag har tagit droger och betett mig som första klassens psykfall, men om 20 år kommer jag inte göra det, det är ingenting som är konsekvent med mig. Ibland måste man bara, man måste, förstå att det finns saker man inte kan påverka, saker som inte har med ens egna handlingar att göra. Inte med en själv. Det är mitt största problem, anledningen till att jag alls mår dåligt, att jag tänker varenda jävla gång jag tänker på detta, till och med precis nyss, att om jag hade anmält, då hade ingen annan utsatts, allt hade vart bra nu. TÄNK OM.
Jag har dåligt samvete. Min kusin, han hade mått bättre idag, det är inte mitt fel, vad som än hänt honom, vad han gjorde mot mig, något har hänt, det är inte mitt fel, men jag hade kunnat anmäla honom och hans bror från början. Min mamma, som skulle ställa upp för mig i alla lägen, hon hade inte vart alkoholist idag, inte druckit sig själv till en närstående död, om jag hade gjort något. Min pappa hade inte tagit sitt pick och pack och stuckit, om mamma inte hade mått dåligt. Och min syster, hon som missbrukat sedan jag var 5, hon sa det själv, på juldagen, "Hade du inte mått som du hade gjort nu så hade jag aldrig känt att jag hade behövt ta detta."
Det är ingen myt, inte ens lite, att när alla runtomkring dig, som är nära, på ett eller annat sätt intalar dig att hade du bara mått bättre, gjort något annorlunda, sagt något annorlunda, då hade allt vart bra, då, då tror man på det tillslut.
Allting var så enkelt då
Är vad dom säger
Men nu när jag tänker efter så
För att vi ville
Ha det lite bättre så
Jag har tagit droger och betett mig som första klassens psykfall, men om 20 år kommer jag inte göra det, det är ingenting som är konsekvent med mig. Ibland måste man bara, man måste, förstå att det finns saker man inte kan påverka, saker som inte har med ens egna handlingar att göra. Inte med en själv. Det är mitt största problem, anledningen till att jag alls mår dåligt, att jag tänker varenda jävla gång jag tänker på detta, till och med precis nyss, att om jag hade anmält, då hade ingen annan utsatts, allt hade vart bra nu. TÄNK OM.
Jag har dåligt samvete. Min kusin, han hade mått bättre idag, det är inte mitt fel, vad som än hänt honom, vad han gjorde mot mig, något har hänt, det är inte mitt fel, men jag hade kunnat anmäla honom och hans bror från början. Min mamma, som skulle ställa upp för mig i alla lägen, hon hade inte vart alkoholist idag, inte druckit sig själv till en närstående död, om jag hade gjort något. Min pappa hade inte tagit sitt pick och pack och stuckit, om mamma inte hade mått dåligt. Och min syster, hon som missbrukat sedan jag var 5, hon sa det själv, på juldagen, "Hade du inte mått som du hade gjort nu så hade jag aldrig känt att jag hade behövt ta detta."
Det är ingen myt, inte ens lite, att när alla runtomkring dig, som är nära, på ett eller annat sätt intalar dig att hade du bara mått bättre, gjort något annorlunda, sagt något annorlunda, då hade allt vart bra, då, då tror man på det tillslut.
Allting var så enkelt då
Är vad dom säger
Men nu när jag tänker efter så
För att vi ville
Ha det lite bättre så
Kommentarer
Trackback
