Finally woken
Ironiskt. Jag bloggar om mina känslor inför min mamma och på morgonen vaknar jag av en bil utanför och ser att det är hon. Hon undrade varför jag inte kom hem, kom för att ge mig post. Jag berättade lugnt och sakligt för henne att hon har förlorat mig och om hon inte förändras kommer jag aldrig komma tillbaka igen. Jag såg på henne att hon förstod att jag menade allvar, ändå var hon bara fortsatt elak och arg. Tack mamma, för är det såhär det ska vara så är det sista du gav mig ett stort jävla kvitto på hur rätt det är. Tack för att du inte bara gör det lätt för mig att gå utan att vända mig om, du till och med knuffar bort mig. Tack.
Kommentarer
Trackback
