Soundtracks of my life

Det är många som säger att det där är struntsnack. Ensam är inte stark. Ensam klarar man sig inte. Jo, hörni, ensam är stark. Ensam klarar sig. Jag lovar, jag vet. Och faktum är att när man ligger där på botten och flämtar så kan man inte förlita sig på att någon annan ska hjälpa en upp, man kan inte veta eller räkna med att det alltid kommer finnas någon där. Visst ska man ta hjälp av vänner och familj, omge sig med människor som ger en styrka och får en att kämpa när det är extra jobbigt, givetvis. Men i slutändan kan man bara vara säker på att man har sig själv. Jag hade massor utav människor runt omkring mig när jag mådde som sämst men sanningen att säga hade inte en enda av dem KUNNAT hjälpa mig upp. Så jag fixade det själv. Jag visste då, att ska jag ta mig vidare är det helt och hållet upp till mig nu, vill och kan inte jag så kan ingen. Jag är glad att det var så, för det finns ingen erfarenhet jag värderar högre än den där jävla resan som visade mig hur stark jag faktiskt är, hur jobbigt det än var då. Jag fixade det, JAG, ingen annan. Grymt. Nu ska jag bada i isvaken här utanför i sommarregnet.