Nutid.
Lev i nuet. Det säger folk ofta. I Vissa avseenden stämmer det, visst, man ska inte tänkpå dåtiden på ett sätt som är ogynnsamt för nutiden och framtiden. Men att längta tillbaka är inte samma sak som att önska att man inte var där man är nu. Det finns få människor som känt mig innan och som vet hur mitt senaste år i livet har sett ut, att mitt liv slagits i spillror. Men jag skulle inte vilja vara någon annanstans än i nutiden. Jag skulle inte vilja sudda ut min barndom eller det senaste året. Det är lite som Tyler säger i Fight Club, "How much can you really know about yourself if you have never been in a fight."
Jag har lärt mig om förlåtelse. Jag har lärt mig om att våra erfarenheter formar oss och främst stärker oss. För den som ser med blida ögon verkar jag svag i många avseenden, men den som tänker steget längre förstår att så är det inte. Jag har ridit igenom den största stormen som dragit igenom mitt liv. På egen hand, ingen annan har hjälpt mig. Oavsett hur dåligt jag mått, hur mycket jag velat försvinna och alla ogenomtänkta impulshandlingar jag begått så finns jag kvar och kommer att fortsätta ha ett fantastiskt liv. Det är våra erfarenheter som formar oss. Jag har lärt mig om förlåtelse. Men också om min egen styrka och jag har lärt mig mycket om vad jag bör prioritera i livet och vad tankekraft kan göra med en människa, på gott och ont. Mitt största problem i livet har alltid vart att jag inte lyckats se tillbaka på dåtiden och glädjas. Jag har längtat tillbaka och inte velat vara i nutiden. Jag har lärt mig nu hur mycket det har skadat och förmodligen fortfarande skadar mig, även om det inte gör det i alls samma utsträckning nu då jag faktiskt vet om det. Hjärnan kan spöka men den är en lika stor del av kroppen som vilket organ som helst, skillnaden är att vi har en förmåga att styra den på ett sätt som är svårt med andra organ. Vi kan lära oss att fokusera på det positiva och lära oss skillnaderna och vilken betydelse det har att omge sig med positiv energi och att släppa ut all den positiva energin som finns inom oss alla, om vi bara tillåter oss.
Jag har så mycket underbara minnen. Jag längtar tillbaka. På många sätt hade jag det bättre, många resor bättre, under andra perioder i livet. Men jag kommer komma ur det här starkare och med en större självinsikt än innan, och det är jag tacksam för. Jag väljer att vara tacksam eftersom alternativet inte gynnar min framtid. Mitt framtida jag. Den sista biten på den här resan, som jag inte vill försvåra mer än JAG redan gjort. Det tänker jag inte tillåta mig själv. Man kan inte påverka yttre omständigheter som skapas av människor eller händelser i vår omgivning som vi inte är inblandade i, men vad vi kan påverka, är hur vi väljer att hantera det.
Jag är lycklig just nu, dåliga dagar kommer komma men mitt helvetesår är över, och det är jag glad för, men jag skulle inte sudda ut det om jag kunde, hur hemskt det än vart. Allt det jag lärt mig om mig själv och allt det jag tvingats omvärdera, det har vart nödvändigt, kommer bara att gynna mig om jag använder de spelkorten jag tilldelats på rätt sätt. Allting händer av en anledning, glöm inte det.
Tänk på ett fint reseminne, en plats du kanske aldrig får besöka igen, men sörj inte det, gläds över att du fick turen att vara där. Tänk på alla glada stunder med ditt ex som kanske krossade ditt hjärta, och glöm den biten, gläds åt att du har fått uppleva känslan som kärlek kan ge, eller stunderna i sig överhuvudtaget. Och glöm inte:
"You can not change the cards you are dealt, just how you play the hand."
Och att förlåta, det är det finaste vi som människor kan göra.
