du stryker fingrarna lätt mot min kind
väntar på nåt som kanske aldrig kommer hända.
nu övergick det till att hoppas, inte längre vänta. om, inte när. och, förmodligen inte. du vet inte, att jag börjar gå vidare igen. jag vet, att du kommer ångra dig när jag väl har gjort det, igen.
du kan be mig vänta, så gör jag det. men du måste be mig.
annars hoppar jag på ett plan nån annanstans, och det är mer än bara en metafor.
i min värld är det du som kommer ligga vaken med en klump i magen sen när du har gjort det jag försöker hindra dig från eftersom jag vet hur du fungerar bättre än du själv gör. och det är jobbigast av allt, att tänka att i slutändan är det du som är ledsen, ensam, vilsen, svår att älska och som får leva med vetskapen att du stött bort den enda som gjort det. jag vill inte att det ska vara så. här sitter jag, ledsen, med ett hål i bröstet, och tänker på hur du mår, tänker på att jag överger dig om jag ger upp nu.
hur sjukt är inte det?
jag älskar dig och alla fel du har, för mig är du perfekt, du är mitt livs kärlek och jag skulle offra mycket för dig trots att du stundtals gör mig illa. jag undrar om du vet det. jag hoppas du inser det och ser det för vad det är eftersom jag vet hur mycket min kärlek betyder för dig med.
nu övergick det till att hoppas, inte längre vänta. om, inte när. och, förmodligen inte. du vet inte, att jag börjar gå vidare igen. jag vet, att du kommer ångra dig när jag väl har gjort det, igen.
du kan be mig vänta, så gör jag det. men du måste be mig.
annars hoppar jag på ett plan nån annanstans, och det är mer än bara en metafor.
i min värld är det du som kommer ligga vaken med en klump i magen sen när du har gjort det jag försöker hindra dig från eftersom jag vet hur du fungerar bättre än du själv gör. och det är jobbigast av allt, att tänka att i slutändan är det du som är ledsen, ensam, vilsen, svår att älska och som får leva med vetskapen att du stött bort den enda som gjort det. jag vill inte att det ska vara så. här sitter jag, ledsen, med ett hål i bröstet, och tänker på hur du mår, tänker på att jag överger dig om jag ger upp nu.
hur sjukt är inte det?
jag älskar dig och alla fel du har, för mig är du perfekt, du är mitt livs kärlek och jag skulle offra mycket för dig trots att du stundtals gör mig illa. jag undrar om du vet det. jag hoppas du inser det och ser det för vad det är eftersom jag vet hur mycket min kärlek betyder för dig med.
Kommentarer
Trackback