20061115, 22:35:39

Rubrik: This is fact not fiction, for the first time in years
Text:


It's one of those days:

Jag är trött på folk, som är som folk i allmänhet är.


Och det inkluderar givetvis mig själv.
Och det är det som gör mig så trött.

Människor är egocentriska, lättstötta....
och de faller så lätt.

Snubblar man,
då tycks det aldrig lika lätt att resa sig som det var att falla,
det känns enklare att bara ligga kvar.
Och om någon annan faller,
så drar de så gärna med oss i fallet.
Och vi, 
benägna som de flesta människor är om att behaga alla andra utom sig själva, 
vågar inte kämpa för att stå kvar. 
Vi ger efter. 
Dras med i fallet vi också.

Och när vi ligger där på botten
 och krälar i leran allihopa,
då ser vi inte längre än utanför oss själva.

Jag. Jag. Och.. ja, givetvis... Jag!
Det viktigaste här i livet är Jag.
Hur jag mår.
Vad andra behöver,
borde och måste göra för att behaga mig,
och lösa mitt problem.
Kan de inte lösa mitt problem,
så ska de fan inte få ha det bättre än mig!
Så jag grabbar tag i någon,
och drar de med mig i fallet.

Ja!!!
 Det löste allt! 
Inte?


 Synd.

Men då är det ju någon annans fel.. givetvis.


Idag är jag trött på att folk låter sina problem gå ut över mig,
att jag är en såpass klen människa, klen nog, för att trilla dit och låta mitt humör följa med.

Och trött på människor i allmänhet.







Ikväll: Lyssnar jag på death cab,
isolerar mig, oroar mig för körkortsteorin,
är sugen på en smoothie och
går och lägger mig ganska tidigt.
 


God natt!



P.s.
Richard, Jag tycker om dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0