coldest story ever told
05.52 var jag klarvaken, svettig, förvirrad men hjärtat i halsgropen. bara en dröm, bara en dröm, tänkte jag för mig själv, försökte intala mig i huvudet, lugnande. sen insåg jag, det var ingen dröm, det var verkligheten som inte ens kunde lämna mig ifred när jag sov. antar att jag är mer påverkad än jag vill förstå..
jag skrattar och ler och känner mig glad, men jag drömmer om dig när jag sover, vaknar med ångest över saknaden som bara eskalerar, och gråter utan hejd på tunnelbanan.
hur ska jag nånsin komma över dig? när faktum kvarstår: jag vill inte komma över dig.
jag skrattar och ler och känner mig glad, men jag drömmer om dig när jag sover, vaknar med ångest över saknaden som bara eskalerar, och gråter utan hejd på tunnelbanan.
hur ska jag nånsin komma över dig? när faktum kvarstår: jag vill inte komma över dig.
Kommentarer
Trackback
