when we meet it seems I can't let go

Åh du förvirring. Försvinn!
Kan inte riktigt fokusera. Tänkte för mig själv, i huvudet, förut idag, nu, här, med dig, är jag nästan lycklig.
Nu har du gått och bakom dig lämnar du en stor, påtaglig rädsla för att bli den versionen av mig själv som jag var i somras, nedslagen, sårad, krossad, bedrövad.
Livrädd.

Samtidigt är jag glad.
Jag älskar dig. Jag vet verkligen det.. så jag ska försöka slappna av lite nu, och faktiskt plugga istället för att låta orden flyta iväg samtidigt som jag bygger upp worst case scenarion i huvudet..
ja, godnatt då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0