Min huvudkudde och jag

Min nackspärr och jag. Den kom smygande, så sakta, så mjukt och försiktigt och lite förvarnande. Med anledning av detta köpte jag en kudde idag. Inte dyr och förmodligen inte ens i närheten av ergonomiskt. Men vad gör det? Det är som att sova på en bit av himlen, en molntuss.
Kudden, du räddade min dag. Jag älskar dig.

Jag är också sjukt rastlös. Städa, duscha, träna, plugga, är bara några exempel på saker jag borde/behöver/(MÅSTE) göra och inte ens överväger som det ser ut nu. Träna känns ju som en rätt dum idé och jag tycker alldeles för synd om mig själv för att ens fundera över att plugga eller städa och duscha lär jag ju få plåga mig igenom (tvätta håret, anyone?) efter spökbollen imorgon då.
Blogga skitsnack, ladda ned sjuuukt mycket filmer när jag väl har tillgång till ett snabbt bredband och fundera över det vackra i att fundera över ingenting alls och sen fundera över hur man definierar inget och om inget finns och vad som är verkligt och alla sakers rätt betingelser och om stolen är verklig.

Booored.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0