Trouble
Tankar, alla dessa tankar. Hittar inte min dagbok. Den efterlyses. Har en vag känsla av att den ligger i lunchrestaurangen på FHS, eller, låg. Undra om man läser en upphittad dagbok? Gör man säkert. Skulle säkert jag gjort, omoralisk som jag är. Och förvirrad, eftersom jag tycks tappa bort saker, lite då och då.
Så alla dessa tankar som jag brukar stilla med tre saker, promenad, dagbok, meditera. Har ingen dagbok och de två resterande alternativen har inte fungerat idag. Tänker på mitt första år i min lägenhet i Göteborg, liten och vilsen var jag då, och väldigt olycklig med min första riktiga pojkvän.. 17 år, eller vad kan jag ha vart?
Tänker ju såklart inte på honom så ofta längre, men tänker på när vi gjorde slut, det var väldigt känslosamt från alla håll och vi var framförallt fortfarande kära, och jag minns faktiskt inte ens riktigt varför vi gjorde slut, ("Olycklig som jag var" jo förresten jag vet verkligen varför vi gjorde slut) men jobbigt, det var det. Så låg vi där i soffan, som alltid, med ett täcke, och kramades. Det ögonblicket, det glömmer jag av någon anledning aldrig. Han drog mig till sig, "Kom hit älskling" och kramade om mig och pussade mig på pannan och så grät vi.
Varför är det de, jobbiga och plågsamma ögonblicken, som etsar sig fast?
Jag börjar för övrigt (på tal om nåt helt annat) fundera på att sälja lägenheten. Det verkar ju minst sagt vara ett projekt att få tag i något i andrahand här.. sen att jag vet att sthlm inte kommer vara mitt hem, någonsin, är en annan femma. Att jag inte vill bo här och inte vill sälja, är inte väsentligt.
Fasen. Kan någon flytta min utbildning till gbg? Göra lite vett av statsvetenskapen i GBG?
Så kan jag skita i FHS. For good.
Så alla dessa tankar som jag brukar stilla med tre saker, promenad, dagbok, meditera. Har ingen dagbok och de två resterande alternativen har inte fungerat idag. Tänker på mitt första år i min lägenhet i Göteborg, liten och vilsen var jag då, och väldigt olycklig med min första riktiga pojkvän.. 17 år, eller vad kan jag ha vart?
Tänker ju såklart inte på honom så ofta längre, men tänker på när vi gjorde slut, det var väldigt känslosamt från alla håll och vi var framförallt fortfarande kära, och jag minns faktiskt inte ens riktigt varför vi gjorde slut, ("Olycklig som jag var" jo förresten jag vet verkligen varför vi gjorde slut) men jobbigt, det var det. Så låg vi där i soffan, som alltid, med ett täcke, och kramades. Det ögonblicket, det glömmer jag av någon anledning aldrig. Han drog mig till sig, "Kom hit älskling" och kramade om mig och pussade mig på pannan och så grät vi.
Varför är det de, jobbiga och plågsamma ögonblicken, som etsar sig fast?
Jag börjar för övrigt (på tal om nåt helt annat) fundera på att sälja lägenheten. Det verkar ju minst sagt vara ett projekt att få tag i något i andrahand här.. sen att jag vet att sthlm inte kommer vara mitt hem, någonsin, är en annan femma. Att jag inte vill bo här och inte vill sälja, är inte väsentligt.
Fasen. Kan någon flytta min utbildning till gbg? Göra lite vett av statsvetenskapen i GBG?
Så kan jag skita i FHS. For good.
Kommentarer
Trackback
