Hold you in my arms
Lyssnar på mr LaMontagne. Underbar nostalgisk sentimental nattmusik.
Natten är min tid. Konstruktivt grubblande, säger jag för mig själv, för att ursäkta tankarna som aldrig tycks få stilltje. Har mediterat, inte en, utan två gånger, varav andra, höll på att få mig att somna, men när jag väl LADE mig ned, för att somna, med lampan släckt och huvudet på kudden, då gick det inte.
Satte mig här. Som så många andra gånger förut. Älskar att slå mig ned i stolen i mörkret med musik i öronen och veta att världen sover utanför, att jag inte behöver oroa mig för att gå upp tidigt imorgon och att ingen finns vaken som kan avslöja mina hemligheter.
Jag har haft, en minst sagt, lite omtumlande vecka. (Höll seriöst på att skriva vÄcka... trött trots allt?)
Inleddes bra. Fick in mitt pm i tid, iaf nöjd, men kanske inte jättestolt över min egen bedrift. Men skriva, det vet jag att jag kan, och dessutom bäst, under press. Sov gott i ett par timmar. Tränade. Fick sällskap, åt god mat, åkte tåg. Pappa ringde, ska tydligen jobba på sjukhuset (till min stora glädje) nästa sommar, och även under julen om jag vill. Någon kan bo i min lägenhet under våren, jag kan m.a.o stanna i Sthlm. (Om jag nu vill det...)
Bra tågresa, trots förseningar.
Tisdag med seminarium och opponering, gick bra.. bio på kvällen, 2012. Levde inte alls upp till mina förväntningar, uttalade fraserna, "TROLIGT!!", "SÅDÄR SKULLE DET GARANTERAT GÅ TILL" och "JA MEN TJENA" med sarkasm, ett flertal gånger...
Onsdag var omtumlande. Omtumlande på kanske 20 olika sätt. Vaknade på torsdag och hade två problem mindre men kanske ett nytt, kanske hade jag inte blivit av med några problem utan förlorat två möjligheter och trampat i klavertet.. svårt att veta. Svårt att veta när man lurar sig själv.
Rödgråten hasade jag mig iaf till mässen. Hade en konstig kväll men en mysig natt.
Väldigt mysig faktiskt, nu när jag tänker på det...
Torsdagen ägnades åt bakfyllereparation och en hel del annat reparerande också. Ett allvarligt samtal över en pizza senare, så kändes det bättre - inte bra.
Vet inte om mitt andra beslut var rätt. Kanske vill jag vara din vän. Det känns inte så. Känns inte som att jag vill ha dig i mitt liv. Rätt känsla, men ovan, ny. Förvirrande. Jag älskar ju dig, men det räcker inte.
Åh, denna förvirring.
Nu tänker jag på nån helt annan, helt plötsligt. Som sagt, det var ju mysigt. Vill veta mer.
Idag har vart en bra dag. Jag har bra vänner. Bra familj.
Jag som pratar så mycket om att man aldrig ska vara beroende av någon annan, inser att det inte är så farligt att åtminstone låta folk muntra upp en, ta en tillbaka, när man känner sig tömd på känslor.
Aldrig tom på tankar dock. Soundtrack:
Ray LaMontagne - Hold you in my arms
Ray LaMontagne - Trouble
Rod Stewart - If only I
Rod Stewart - Reason to believe
Bruce Springsteen - Stronger than the rest
Bruce Springsteen - I'm on fire
Bruce Springsteen - You're missing
Neil Young - Heart of gold
Tiger Lou - You can't say no to me
David Gray - This years love
Colin Hay - Waiting for my real life to begin
John Hiatt - Have a little faith in me
Augustana - Boston
Anthony Hamilton - Do you feel me
Greg Laswell - High and Low
City & Colour - Waiting
Jackson Water's - Come undone
John Legend - Everybody knows
John Legend - This time
Billy Joel - Only the good die young
Billy Joel - She's got a way
Orkar inte länka alla. Värda att leta upp på spotify är de iaf. Nu har jag inte spotify på den här datorn, så jag kan inte länka spellistan heller.. men, ja.
Tycker om folk som lämnar avtryck. Få lyckas med det. De flesta försvinner förbi obemärkta, utan att jag minns deras namn, ens en gång. Ibland, kommer någon som, utan att man känner personen, verkar vara en sån person man vill/borde ha i sitt liv. Då lämnar man ett avtryck. Som ett spår, där personen egentligen borde vara. Kanske kan vara, någon gång i framtiden.
Jag gillar såna personer.
Natten är min tid. Konstruktivt grubblande, säger jag för mig själv, för att ursäkta tankarna som aldrig tycks få stilltje. Har mediterat, inte en, utan två gånger, varav andra, höll på att få mig att somna, men när jag väl LADE mig ned, för att somna, med lampan släckt och huvudet på kudden, då gick det inte.
Satte mig här. Som så många andra gånger förut. Älskar att slå mig ned i stolen i mörkret med musik i öronen och veta att världen sover utanför, att jag inte behöver oroa mig för att gå upp tidigt imorgon och att ingen finns vaken som kan avslöja mina hemligheter.
Jag har haft, en minst sagt, lite omtumlande vecka. (Höll seriöst på att skriva vÄcka... trött trots allt?)
Inleddes bra. Fick in mitt pm i tid, iaf nöjd, men kanske inte jättestolt över min egen bedrift. Men skriva, det vet jag att jag kan, och dessutom bäst, under press. Sov gott i ett par timmar. Tränade. Fick sällskap, åt god mat, åkte tåg. Pappa ringde, ska tydligen jobba på sjukhuset (till min stora glädje) nästa sommar, och även under julen om jag vill. Någon kan bo i min lägenhet under våren, jag kan m.a.o stanna i Sthlm. (Om jag nu vill det...)
Bra tågresa, trots förseningar.
Tisdag med seminarium och opponering, gick bra.. bio på kvällen, 2012. Levde inte alls upp till mina förväntningar, uttalade fraserna, "TROLIGT!!", "SÅDÄR SKULLE DET GARANTERAT GÅ TILL" och "JA MEN TJENA" med sarkasm, ett flertal gånger...
Onsdag var omtumlande. Omtumlande på kanske 20 olika sätt. Vaknade på torsdag och hade två problem mindre men kanske ett nytt, kanske hade jag inte blivit av med några problem utan förlorat två möjligheter och trampat i klavertet.. svårt att veta. Svårt att veta när man lurar sig själv.
Rödgråten hasade jag mig iaf till mässen. Hade en konstig kväll men en mysig natt.
Väldigt mysig faktiskt, nu när jag tänker på det...
Torsdagen ägnades åt bakfyllereparation och en hel del annat reparerande också. Ett allvarligt samtal över en pizza senare, så kändes det bättre - inte bra.
Vet inte om mitt andra beslut var rätt. Kanske vill jag vara din vän. Det känns inte så. Känns inte som att jag vill ha dig i mitt liv. Rätt känsla, men ovan, ny. Förvirrande. Jag älskar ju dig, men det räcker inte.
Åh, denna förvirring.
Nu tänker jag på nån helt annan, helt plötsligt. Som sagt, det var ju mysigt. Vill veta mer.
Idag har vart en bra dag. Jag har bra vänner. Bra familj.
Jag som pratar så mycket om att man aldrig ska vara beroende av någon annan, inser att det inte är så farligt att åtminstone låta folk muntra upp en, ta en tillbaka, när man känner sig tömd på känslor.
Aldrig tom på tankar dock. Soundtrack:
Ray LaMontagne - Hold you in my arms
Ray LaMontagne - Trouble
Rod Stewart - If only I
Rod Stewart - Reason to believe
Bruce Springsteen - Stronger than the rest
Bruce Springsteen - I'm on fire
Bruce Springsteen - You're missing
Neil Young - Heart of gold
Tiger Lou - You can't say no to me
David Gray - This years love
Colin Hay - Waiting for my real life to begin
John Hiatt - Have a little faith in me
Augustana - Boston
Anthony Hamilton - Do you feel me
Greg Laswell - High and Low
City & Colour - Waiting
Jackson Water's - Come undone
John Legend - Everybody knows
John Legend - This time
Billy Joel - Only the good die young
Billy Joel - She's got a way
Orkar inte länka alla. Värda att leta upp på spotify är de iaf. Nu har jag inte spotify på den här datorn, så jag kan inte länka spellistan heller.. men, ja.
Tycker om folk som lämnar avtryck. Få lyckas med det. De flesta försvinner förbi obemärkta, utan att jag minns deras namn, ens en gång. Ibland, kommer någon som, utan att man känner personen, verkar vara en sån person man vill/borde ha i sitt liv. Då lämnar man ett avtryck. Som ett spår, där personen egentligen borde vara. Kanske kan vara, någon gång i framtiden.
Jag gillar såna personer.
Kommentarer
Trackback
