Soundtracks of my life

sådärja. SEdärja. Nu får jag ju som jag vill, velat hur länge som helst, vad mycket energi jag har lagt på att försöka göra allt jag kan, för att det ska kunna bli så. Men vi har bara inte lyckats.
Tror inte det här kan räknas som en gång när det lyckas heller, men.. saken är att jag plötsligt inte vill.
Tror jag. Jag vet inte. Jag borde vilja, vill på ett sätt men på ett annat sätt, så vill jag inte, känner att jag inte borde vilja, borde ta avstånd från det där och gå vidare, och den tanken är det som hindrar mig från att kasta mig huvudstupa.
Borde gå vidare betyder ju inte att det är så lätt, och det i sig är ju ett tecken. Borde betyder inte att jag vill.
Förnuft och känsla, helt enkelt.

Har ont i magen. Har gråtit väldigt mycket idag och den tanken, får mig att känna att jag måste ta avstånd från nåt som redan får mig att gråta. Fast jag vill inte ta avstånd.

Jävla känslor!
Jag ska vara där, med huvudet i gropen på ditt bröst, jag hör hemma där. Eller?

Nu ska jag shoppa, i ren tröst-anda. På lördag ska jag på bal, det kan bli väldigt intressant, "Lustbarhetens bal", och det ska tydligen vara väldigt kul och min kavaljer är sjukt rolig så det kan ju inte gå fel. Och samtidigt inser jag precis, hur liten världen är..
Ikväll ska jag till en mäss och dricka öl och sen gå ut och imorgon och på fredag är det plugg plugg plugg som gäller.