Väntan leder ingenstans

Det är morgon, jag sitter i bilen och lyssnar på melissa horn och tänker på sommar. Tänker på ella och nicke och jag påväg till liseberg. Jag och ella i strömstad, en helt underbar kväll, och bilfärden hem då jag lyssnade på en låt som fick mig att gråta över australien. Australien.. Tänk om jag var där nu. Då skulle jag antagligen längta hem. Saker förändras, nya tider, nya människor, nya prioriteringar. Men det är så sant att jag verkligen inte kan hantera det här mörkret, avsaknaden av ljus gör mig låg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0