It's lonely out in space
Sitter på sjunde våningen i en främmande lägenhet, i en främmande stad. Älskar stockholm, självklart, svårt att göra annat, men gud vad jag längtar hem. Tråkigt att inse att man är så beroende av folk, för staden har jag inga problem med, men jag saknar redan mina vänner. Säkerligen, om jag hade vart hemma nu, så hade jag haft fullt upp, hade förmodligen inte hunnit träffa de men det är tanken på möjligheten att ha tillgång till alla de man älskar, litar på och känner sig trygg med, som gör att man kan slappna av och somna gott på natten utan en jobbig klump i magen som grundar sig i en helt ogrundad känsla av tomhet och ensamhet.
Tunnelbanan stod still imorse. Buss var överkurs för nån som är helt ny i stan så jag gick. Anlände tidigt till kth, fascinerad över att jag ens hittade, med bravur dessutom, åt lunch med Anna, traskade upp till Försvarshögskolan och fick se en klasslista bara för att konstatera att jag var den enda under 25 och tillhörde en minoritet av tjejer. Dessutom träffade jag inte många civilklädda i korridorerna. Kan bli intressant. Litteraturlistan fick mig nästan av svimma, på ett mycket bra sätt. Orka läsa något tråkigt när man kan läsa det här. Schemat gör dessutom att jag kan åka hem typ 2 ggr i månaden, och det lär jag får göra, för, och det trodde jag aldrig, jag saknar redan Göteborg. Trodde aldrig jag skulle trivas i Göteborg, men efter en timma i stockholm så längtade jag dit. Fem år senare känner jag mig som hemma och då flyttar jag vidare, bra där.
Fick inte tag på Frida, stod länge vid kth och funderade, stan eller hem, solen eller leta kurslitteratur, sova eller vänta. Hoppade på tunnelbanan och den första personen jag får syn på är Frida. Vad är oddsen? En av två personer jag känner i sthlm sitter som given och väntar på mig. Vi gick till gallerian, åt glass, som jag bestämde mig för att trampa i efter att vi satt oss och ätit upp halva i kungsträdgården. Resten av dagen gick jag runt med en kladdig fot, fantastiskt mysigt. Ett urban outfitters-besök senare, en kofta rikare. och en två timmar lång promenad tillbaks till Kungsholmen så däckade både jag och mina hyresvärdar i varsin del av soffan- de sover nu, något som jag verkar ha svårt för just ikväll.
Känner mig vilse, liten, ensam, rädd och ledsen. Ska bara försöka banka in i mitt huvud att inget av det har med stockholm att göra, inget av det, har minsta koppling till att jag kan kalla mig för stockholms-bo nu. Jag mådde ännu sämre, i min säng, i min älskade lägenhet hemma i underbara trygga Göteborg, i lördags, när jag vaknade alldeles för tidigt, alldeles för trött och kände tårarna i ögonen av alldeles för oklara anledningar.
Samma känsla nu. Jag har uppenbarligen fokuserat på att redigera fel saker i mitt liv, eftersom känslan inte tycks försvinna när jag raderar folk ur mitt liv eller byter hemstad, byter livsmål, byter utbildning. Ingenting.
Utsidan kanske inte räknas, trots allt.
Hittade ett kort på kameran som jag hade glömt att jag tog, typ, i torsdags morse, i en säng som är mycket skönare än min och en kudde som är mycket skönare än min vanliga huvudkudde. Den suddade ut några av de taggiga kanterna på klumpen i magen, iallafall.
Stockholm blir nog bra.
Tunnelbanan stod still imorse. Buss var överkurs för nån som är helt ny i stan så jag gick. Anlände tidigt till kth, fascinerad över att jag ens hittade, med bravur dessutom, åt lunch med Anna, traskade upp till Försvarshögskolan och fick se en klasslista bara för att konstatera att jag var den enda under 25 och tillhörde en minoritet av tjejer. Dessutom träffade jag inte många civilklädda i korridorerna. Kan bli intressant. Litteraturlistan fick mig nästan av svimma, på ett mycket bra sätt. Orka läsa något tråkigt när man kan läsa det här. Schemat gör dessutom att jag kan åka hem typ 2 ggr i månaden, och det lär jag får göra, för, och det trodde jag aldrig, jag saknar redan Göteborg. Trodde aldrig jag skulle trivas i Göteborg, men efter en timma i stockholm så längtade jag dit. Fem år senare känner jag mig som hemma och då flyttar jag vidare, bra där.
Fick inte tag på Frida, stod länge vid kth och funderade, stan eller hem, solen eller leta kurslitteratur, sova eller vänta. Hoppade på tunnelbanan och den första personen jag får syn på är Frida. Vad är oddsen? En av två personer jag känner i sthlm sitter som given och väntar på mig. Vi gick till gallerian, åt glass, som jag bestämde mig för att trampa i efter att vi satt oss och ätit upp halva i kungsträdgården. Resten av dagen gick jag runt med en kladdig fot, fantastiskt mysigt. Ett urban outfitters-besök senare, en kofta rikare. och en två timmar lång promenad tillbaks till Kungsholmen så däckade både jag och mina hyresvärdar i varsin del av soffan- de sover nu, något som jag verkar ha svårt för just ikväll.
Känner mig vilse, liten, ensam, rädd och ledsen. Ska bara försöka banka in i mitt huvud att inget av det har med stockholm att göra, inget av det, har minsta koppling till att jag kan kalla mig för stockholms-bo nu. Jag mådde ännu sämre, i min säng, i min älskade lägenhet hemma i underbara trygga Göteborg, i lördags, när jag vaknade alldeles för tidigt, alldeles för trött och kände tårarna i ögonen av alldeles för oklara anledningar.
Samma känsla nu. Jag har uppenbarligen fokuserat på att redigera fel saker i mitt liv, eftersom känslan inte tycks försvinna när jag raderar folk ur mitt liv eller byter hemstad, byter livsmål, byter utbildning. Ingenting.
Utsidan kanske inte räknas, trots allt.
Hittade ett kort på kameran som jag hade glömt att jag tog, typ, i torsdags morse, i en säng som är mycket skönare än min och en kudde som är mycket skönare än min vanliga huvudkudde. Den suddade ut några av de taggiga kanterna på klumpen i magen, iallafall.
Stockholm blir nog bra.
Kommentarer
Trackback
